Våra narrativa texter - samarbete med Torsten Bengtsson

Nu har nästan alla narrativa texter blivit färdiga för att skickas iväg för att få respons av författaren Torsten Bengtsson. Alla har fått kämpa hårt, både elever och lärare. Det har varit mycket att tänka på och många nya begrepp att försöka komma ihåg som skulle finnas med i texten. Det största problemet har varit ha skapa ett problem i texten och sedan händelser som är kopplade till just problemet. Orienteringen har för många varit lättare att skriva.

Eleverna har skrivit enskilt under många, många lektioner för att sedan i fredags göra och få en kamratrespons. Kamratrespons har vi tränat på många gånger under terminen och när jag läser eleverna respons till varandra är det många som har förstått hur man ger respons och hur man hjälper sin kompis vidare med sin text. Efter kamratresponsen har eleverna fått respons av oss pedagoger, vilket inte har varit så lätt för eleverna att ta till sig så det kommer vi att träna vidare på.

På fredag kommer vi alltså att skicka våra texter till Torsten Bengtsson för att få en tredje respons av honom. Vi lägger ändå ut texterna här nu eftersom eleverna är mycket stolta över sina texter. I morgon kommer texterna från 4b men håll tillgodo med texter  från 4a idag. Vi tar gärna emot respons.

Resan till Sverige  

Vi satt i vårt hus och vi var mycket rädda av ljudet från kanonerna och bomberna.  Min pappa, mamma, min bror Isaac och jag bestämde oss för att fly från Syrien till Sverige. Vi hade insett att vi inte kan inte kan bo kvar i detta kriget längre. Som tur var hade min pappa en gammal vän som kanske skulle kunna hjälpa oss ut ur Syrien. Pappa ringde sin vän Omar.

- Hej Omar, kan du hjälpa mig? Jag skulle vilja fly ut från Syrien tillsammans med min familj, sa pappa. 
- Ok, jag ska hjälpa er. Jag kommer över till er och hämtar er  imorgon klockan 10.30. Ta fram alla era pengar och de mest nödvändiga sakerna, svarade Omar.

När pappa hade lagt på luren berättade han för oss vad Omar hade sagt. Jag gick direkt in på mitt rum och började att packa. Det var svårt att veta vad som är det mest viktiga men tillslut hade jag packat ner mina favoritkläder, en hårborste, extraskor, tandborste och min favoritnalle Teddy,

Nästa dag ringde det på dörren prick klockan 10.30. När jag hörde ringklockan ringa så satte jag nästan andan i halsen. Jag var livrädd. Omar kom in vardagsrummet där vi alla satt och väntade. Han berättade för oss att vi skulle åka till Turkiet med smugglarnas bil om bara en timme. Han berättade också att det nog bara var jag och mamma som kunde åka, för alla pojkar och män måste stanna i landet för att kriga. Isaac tittade på mig med skräck i ögonen.

- Nej snälla lämna mig inte här med pappa, skrek Isaac. 
- Ta det lugnt, vi kommer på något bra, svarade mamma.

Omar gick ut för att förbereda smugglarna medans vi fick en timme på oss att göra oss färdiga. Mamma började plocka fram allt sitt smink. Jag undrade varför.

- Är smink verkligen det viktigaste att ta med sig när man ska fly, undrade jag.

- Ja, nu är det faktiskt det absolut viktigaste vi kan ta med oss, svarade mamma.

Isaac och jag förstod ingenting. Men mammas plan var nog den bästa planen jag någonsin har hört talas om. Planen var att sminka och styla Isaac till kvinna. Mamma började sminka Isaac medans pappa och jag åkte till stan för att köpa lösögonfransar, en kort kjol, heltäckande strumpbyxor och ett par skor för tjejer med stora fötter. När vi kom tillbaka kände jag knappt igen Isaac. När han hade bytt om och lösögonfransarna satt på plats såg han ut som en ny människa. Ingen kunde känna igen honom och ingen kunde se att han var en man.

Plötsligt hörde vi hur det tutade till utanför huset. Vi tittade ut genom fönstret och där stod en silvrig Jeep med två mystiska män i. Våra ben skakade men vi var tvungna att gå ut. Mamma, Isaac och jag var livrädda för att männen skulle avslöja Isaacs förklädnad. 

- Tänk på att prata så ljus du bara kan, och glöm inte att ta ner dina axlar så du inte ser lika manlig ut, viskade mamma.
- Ok, jag gör mitt bästa, sa Isaac nervöst.

Smugglarna gick inte bara på våran lilla hemlighet utan tyckte till och med att Isaac var den vackraste kvinnan de någonsin har sett. Båda männen hoppade ur bilen och öppnade dörren för Isaac. 

- Tur att dom inte märkte något, viskade jag till mamma.
- Ja, hoppas nu bara dom inte tar med sig Isaac som sin nya fru, skrattade mamma tyst.

Äntligen var vi framme i Turkiet. Resan gick vidare på en lastbil genom landet för att vi sedan skulle ta en gummibåt till Grekland. Resan med båten gick bättre än vad vi hade hoppats. Som tur var så blåste det inte så mycket den dagen och alla klarade sig i land. Vi fick gå genom flera länder men äntligen var vi framme i Sverige. Redan dagen efter vi kom fram till Malmö fick jag börja skolan. Jag var så lycklig för att få börja skolan och träffa vänner igen.

Tamara 4a

Den svarta mannen

-Vakna vakna, sa mamma du ska ju till skolan. Hur

mycket är klockan? Klockan är nio du måste till skolan. Jag knuffade bort täcket gick upp och tog på mig kläderna, efter det sa jag till mamma att du är så tjattig. Ok, sa mamma gå och borstade tänderna så jag kan duscha. Okej, sa jag.

Första skol dagen efter sommarlovet det är pirr i magen och jag är nervös inför den första skol dagen

När jag var klar åt jag frukost det var en macka med smör och ost.Maten var god,sa jag. Hej då mamma, nu ska jag till skolan. Hej då, sa mamma. Jag stängde dörren och gick ner till hissen, jag tryckte på knapp nummer 1 som var lite röd för att den är bränd.

Sedan kom jag nere på gården det var skönt att ta frisk luft en i varm dag i juni, träden hade grönablad och blommorna blomstrade och jag hörde fåglarna kvittra sedan träffade jag min bästa kompis, han heter Kasper han hade afro hår och en grön tröja, han har snart haft sina gröna Nike skor i 3 år sedan vi gick i tvåan. Jag tycker att Kasper är jättesnäll och hjälper mig med allting.

Hej sa Kasper, till mig med ett stort leende och efter några sekunder kom han till mig med en stor kram. Jag sa också hej till Kasper med ett stort leende och en stor kram. Du har också kommit försent som jag, ja sa Kasper.  En stund senare sa Kasper, kom vi går till skolan och jag sa ok.

Efter några minuter kom vi fram till skolan. När vi kom in då såg vi att allting var helt rörigt,glasen på dörrarna var trasiga och i mitt klassrum och alla klassrum var kaos stolarna var trasiga samma sak med skåpen och allting!  alla var borta skrek jag med min högsta röst någonsin men Kasper han sa vad var hänt med alla klassrum? Fattar du inte vår skola har blivit rånad!!! Skrek jag igen. Ok sa Kasper ta det lugnt

Plötsligt såg vi en man som var helt svart, hans ansikte var svart, hans händer och alla hans tänder. Man kunde inte stå mot hans läskighet  så vi båda skrek fullt ut. Den svarta mannen hörde oss så vi sprang därifrån. Vaaavavav! han kan teleportera sig vart han vill. vi blev så

chockade efter en stund tog han min mobil från fickan och teleportera sig sedan kom han tillbaka med en bild av eiffeltornet ,cooolt sa jag.

Kom vi springer sa Kasper!! skrek Kasper som en galning. Vi sprang som hade aldrig sprungit förut, plötsligt var han framför oss. Sedan hittade Kasper en metall pinne sedan slog han med den mot den svarta mannen men gick bara igenom han som igenting.

Saker kan inte pilla honom men han kan ta på saker Sa,jag till Kasper Fattar du? Ja, sa Kasper ja. Plötsligt tog han fram en träpinne men jag fick ett fast och stadigt grepp på pinnen och kämpade om pinnen och hjärtat bultande och jag var så rädd.

Medans jag kämpade såg jag mig omkring plötsligt såg jag att en av dörrarna var lite öppen. Den svarta mannen var inte så stark i kroppen, han såg ut som en smal pinne. Så jag försökte att knuffa ut honom för att jag trodde att skulle dö om solljus skulle komma på honom . Sedan drog jag mitt hårdaste och han kom utanför dörren. Han skrek jättehögt av den smärta han fick, jag fick nästan ont i öronen. Jag kunde inte få ut hela hans smala kropp men Kasper kom i full fart och knuffa bort den svarta mannen, det tog inte lång tid innan han dog.

Sedan gick vi till vårt klassrum, plötsligt såg vi hur allting fixades , stolarna som var trasiga, borden som var trasiga exakt allting. Jag kände hur hjärtat bultande. Vi såg något det ser ut som några sätter sig i stolarna. Vi såg alla barn i vår klass och vår fröken som var blond och blåa ögon. Hon sa till oss varför är ni försenade!! med en stark röst. Ni vet jag tolererar inte att någon kommer försent därför får ni kvarsittning i 30 minuter!  E… Eh ...eh sedan kom jag på vad jag skulle säga,vi kom för sov oss ,sa jag snabbt Okej sa fröken gå sätt er på era platser. Ok sa vi tillbaka. På vårt bord fanns det två ordlistor och en kruka med en liten falsk växt och två pennvässare. Idag har jag lärt mig att inte gå in i en skola när ingen är där, det kommer jag aldrig att göra om!!

4a

                                                                                                                           

                                    Min häst Blackie  

Det är en sommar dag solen skiner. Jag tänker,tänker på hur det kommer att vara att rida på en häst. Då tänker jag fram att det kommer hända så här. Idag ska jag rida med mina kompisar. Det pirrar för snart så ska vi gå. Vi är nu på fritids.

-Då går vi ut säger  Aiat,Mimmi,Sandy,Tamara,Havin och Muna.

Nu tar vi på oss kläderna och går ut. Ann och Anna från Lärande hela dagen ska ta oss till ridningen.

- Vi ska åka buss idag! säger Ann

Så skönt tänker jag, då slipper vi gå som vi egentligen skulle ha gjort och det är en ganska lång väg till ridhuset.

Vi sätter oss på buss 33.Jag sätter mig bredvid min kompis Mimmi i bussen. När vi kommer fram ser jag ridhuset,det heter Cilvias Ridhus. Vi går in i huset där fanns hjälmar och västar. Hon som visar hur man rider kommer, hon heter Janet.  Janet har gult och lite blont hår och svarta ridkläder. Jag hittar en hjälm och väst att ta på mig.

Då kommer hon som ska säga vilka hästar vi ska få. Hon heter Annie. Annie kollar hur långa vi är och sedan så säger hon vilken häst vi ska ha. Till Mimmi säger hon Susi,till Aiat säger hon Patrik,till Muna säger hon Matilde, till Sandy säger hon Iris, till Tamara säger hon Tjate, till Havin säger hon femman och till sist säger hon till mig Blackie. Jag tänker hur kommer hon se ut? Kommer hon vara snäll? Nästan allt möjligt. När vi kommer in i stallet är det både stora hästar och små ponnyer. Det luktar gödsel. Stallet är brunt och har rivmärken överrallt. Det finns fåglar uppe som visslar.

Jag kollar på skyltarna efter vilket namn som är Blackie. Då kommer jag fram, jag kollar på skylten och sedan upp. Där står en svart häst. Han nossar på mig. Janet kommer, hon tar ut Blackie. Blackie är varm och är svart med stora bruna gulliga ögon. Janet fixade sadeln och tränslen. Hon sa att jag och Blackie kunde gå ut i stallet så länge hon hjälper de andra.

När jag kommer in var vi ska rida så ser jag att det är stort. Där fanns det bajs på marken. Då tänker jag att det var tur att jag tog på mig ridskor. De andra hästarna kommer in. Vi står i ett rakt led med hästarna. Annie säger att jag ska gå upp på Blackie,Annie hjälper mig att hoppa upp på Blackie. Det var inte läskigt att hoppa upp.

Janet säger att vi ska rida slalom. Jag åker hit och dit på sadeln. Vi går från vänster till höger det är roligt. Det pirrar och kitlar i magen. Plötsligt säger Janet att vi ska trava. Då känner jag hur det roliga försvinner bort!

Jag tänker på om jag kommer att ramla av eller att Blackie biter på någon eller till och med att bita mig!

Nu börjar det, Blackie springer. Framför mig så travar Muna med Matilde. Då plötsligt säger Janet att vi ska stanna!  Jag och Blackie stannar men Matilde stannar inte!  Hon hoppar runt och Blackie hoppar också och biter på Matilde! Matilde hoppar som en häst i vild galopp. Hjärtar bultade och min sadel blev lite sned. Då ramlar både  jag och Muna av och precis då kommer en tjej in i stallet och då springer Blackie och Matilde ut. Janet och Jina springer efter och fångar hästarna.

Jag ligger på marken och jag är snurrig och vet knappt vad som är upp eller ner. Muna mår likadant. Peronalen från Lärande hela dagen förstår att de genast måste ringa ambulansen och när den kommer får

jag och Muna åka med till sjukhuset. På sjukhuset så säger en sjuksköterska som kommer in, att vi fick en liten hjärnskakning. Hon går ut… Jag och Muna kollar på varandra och skrattar. En annan sjuksköterska kommer in med glass och muffin. Hon säger att vi ska stanna på sjukhuset i cirka 5 dagar sedan får ni åka hem.

Jag och Muna får några barbie dockor att leka med men vi gillar inte det.  När det är dags att äta får vi 5 pizza bit var och en burk mildsås var.

Tiden går...

Efter en vecka är det dags för ridning igen, jag är lite nervös men vill ändå fortsätta och rida trots att jag är lite rädd. När vi kommer in i stallet ser jag inte Blackie jag känner det som om att något dåligt har hänt. Jag frågar Annie var Blackie är, hon säger att han är borta ett litet tag och att jag ska rida en annan häst. Då känner jag det. När hjärtat dunkar snabbt och kroppen skakar. Annie säger att jag ska få Bella-donna. Många i stallet har sagt att hon är elak.

Jag går till Bella-donna hon tittar på mig som om hon vill ut. Janet tar ut henne och jag lägger på sadeln och tränslet. När vi ska rida så säger en ny lärare som heter Jina att vi ska trava. Jag tänker om det kommer hända samma sak som föra gången. Nu händer det vi börjar! Hjärtat dunkar hårt. Bella-donna går efter Mimmi och……. Bella-donna bitter inte utan hon springer som vanligt. Men jag känner ändå som om att jag kommer ramla.

När vi är klara så frågar jag Jina om Blackie ska komma tillbaks men hon säger att hon ska inte det. Hon sa att Blackie ska avlivas för att hon bet Matilde och Blackie är farlig. Jag blir ledsen och tänker på hur Blackie ändå var rolig och söt.Jag tänker tillbaka hur allt började sedan tänker jag att man ska vara positiv för det är ändå tur att jag en gång fick rida en så fin häst som Blackie.

Tea 4a

            Iben är ett spöke!!!

Klockan ringde och jag hoppade upp från sängen. Jag stängde av klockan så snabbt som jag kan för att inte ljudet ska väcka min katt. Katten heter Tova och den är svart med vita stora prickar. Tova är snart   fem år gammal. 

- Vad vill du ha för macka, ropade mamma
- En ostmacka. sa jag.

Jag tog på mig svarta jeans, en grön T-Shirt och till sist en ljusblå kofta.

Jag var redo att gå ner till köket. Jag var så glad att jag hade ett stor leende och jag gick baklänges ner för trapporna. När jag väl var framme  i köket tog jag en macka och åt den. När jag var färdig tog jag ett äpple och la det i ryggsäcken. 

- Hej då sa jag och log stort.

Jag var på väg till bussstationen och väntade på buss 37. Buss 37 ska ta mig till landet och där ska jag sommarjobba. Det är andra gången jag ska  jobba på dagis. Förra gången jag var där tog jag hand om en liten tjej som heter Iben och hon kommer från Danmark. Iben har krollit hår och hon är bara 6 år gammal. Men nu ska jag ta hand om alla barnen på dagiset. Nu har bussen kommit och jag gick in i bussen. 

- Hejsan, sa busschafören 
- Hej, sa jag med en glad röst.

Nästan ingen var i bussen bara typ 5 personer. Jag satt på en stol nära ett fönster och efter 5 min somnade jag. Jag tänkte på Iben  och att hon var ute i en fin trädgård. När jag vaknade var jag så trött och nånting stag mig och sen såg jag ett papper. Jag gick upp från stolen och kollade på papperet och det stod.

Jag är ett spöke. Va?!  Jag tänkte för mig själv.  jag tog papperet och la den i min väska.

Sedan gick jag av bussen och såg jag dagisen. Det såg gammalt ut och taken var grönt och ful. Sedan när jag gick in sprang en lite pojke till mig och kramar mig. Jag satt mig på knä för att vara lika lång som han. Sedan frågade jag henne vad han heter och hur gammal han är. 

- Jag heter Teo och jag är fem och ett halv år gammal sa han med glad röst.

Jag gick upp och kollade runt i huset och alla väggar vara vita och tapeten var sönder rivna och jag tänkte har det varit bråk här? Nu har jag kollat färdig och nu vill jag leta efter Iben men hon var inte där. Då gick jag till en lite kille och frågade efter Iben

- Har du set Iben, frågade jag

- Vem är Iben, svarade han och kollade konstig på mig.

Sedan gick jag där i från. Efter fem minuter började jag kände mig hungrig och började gå mot köket. Jag tänkte jätte länge men till slut visste jag vad jag ska laga. 

- Vem vill ha broccoli soppa? ropade jag från köket med en stor glad röst. 
- JAG, JAG, JAG!!! ropade de små barnen. 
- Men då får ni sitta på er platser sa jag
- Okej sa de små barnen

När jag var väl framme vid borden och skulle lämna kastrullen då förstod jag att två barn var borta.Teo undrar med alvarlig röst vad det var med mig. Samtidig som Teo frågade såg jag två barn ute i skogen från fönstret.

- Nu ska vi ta en promenad i skogen sa jag
- Men ska vi inte äta sa Teo ledset 
- Sen sa jag

Nu är vi på väg till ut men först måste vi ta på oss jacka och skor. När vi att klara och redo för att gå ut och lätta efter barnen. Jag funderade på varför barnen hade gått ut utan att fråga. Det känns läskigt att gå ut och leta efter två barn och samtidigt hålla kolla på fyra barn.

Efter fem minuter hörde vi två barn som grät. Det lät att det kom från vänster och då sprang  jag snabbt som blixtens och när jag var väl fram till en sten satt en pojke och en flicka och de såg jätte ledsna ut.

- Vad har hänt frågade jag och började trösta dem.
- Vi... såg ett….spöke, sa de
- Var är spöket då sa jag med ett lugn röst. 
- Vid sjön, sa de

Jag kollade vid sjön och där var Iben. Jag var så rädd så jag stod helt stil.  Iben var ett spöke och Iben ramlade ner i sjön och drunknade. Vi kunde inte göra något för att hjälpa henne utan vi bara såg henne sjunka länge och längre ner i sjön.

Sedan gick vi till huset och åt soppan den var kall men ändå god. Efter en timme gick jag hem. Efter den händelsen har jag för alltid tänkt på Iben och undrat hur hon blev ett spöke och om det var hon som tog hand om barnen i skogen när de hade gått vilse.   

                 

Midya 4a

                                         Matchen mot MFF

Jag vaknade med ryck av att min mamma hon skrek att det var dags att gå upp.

• Varför ska jag gå upp nu det är ju lördag? skrek jag.
• Kommer du ihåg att det är cup i kombihallen i helgen? svarade mamma.

Jag hoppade från sängen med pirr i magen och sa “jag glömde bort att jag hade cup”. Vi skulle spela en match idag och finalen i morgon. I natt skulle vi sova över i träningshallen.

Efter hoppade jag från sängen så sprang jag till toaletten. Innan jag gick in på toaletten frågade jag min mamma om Hussein och Ali var ombytta och klara.

• Ja dom är färdiga för att åka, sa mamma.
• Hur vet du det, du har ju inte ens ringt dom? frågade jag.
• Jo det har jag när du sov, sa mamma.

När jag var inne på toaletten märkte jag att min tandborste inte var där. Då ropade jag “var är min tandborste” till min mamma. Hon svarade “på den andra toaletten”. Jag sprang så fort jag kunde men när man skulle svänga till vänster då glömde jag det och krockade in i väggen. Men tur det hände ingeting. Jag reste mig upp och gick till toaletten. Min tandborste var där, När jag borstade klar tog jag på mig mina fotbollskläder. När jag stoppade undan mina dubbar, benskydd och vattenflaska mina benskydd luktade inte så mycket svett för jag köpte dom för två veckor sen.

När jag var klar frågade jag min mamma om hon var klar hon sa ja vi skulle träffa Ali, Husseins mamma på parkering som är bakom husen. Efter en stund gick vi ut från  huset och ner från trapporna. Vi var framme så såg vi dom, dom stod brevid Alis mammas bil. Vi gick till dom och frågade:

• Var är Hussein och hans mamma?

- Jag vet inte, sa Alis mamma.

- Där är dom, skrek jag.

- Snabba er, ropade Ali.

När dom var framme vid bilen då hoppade vi in och satte oss. Alis mamma körde iväg med en rivstart. Vi var snart framme man skulle bara svänga till vänster men Alis mamma svängde till höger. Vi såg inte var hon åkte för vi kollade i min mobil och  mamma visste inte var man skulle det var jag som visste för jag hade spelat match i kombihallen tidigare. Jag kollade upp från mobilen och såg att Alis mamma hade kört helt tokigt. Jag frågade:

• Har du kört förbi Mobilia? frågade jag.
• Ja för en stund sen, svarade Alis mamma.
• Vilket håll åkte du efter Mobilia? Höger eller vänster? frågade jag.
• Höger, sa hon.
• NEJ! Du skulle åkt till vänster! skrek jag.
• Vad ska vi göra? sa Hussein

Vi frågar människorna ok sa vi men så råkar Alis mamma köra in i skogen med fult fart och sladdade, som tur hände det inget då känner jag på mitt hjärta och kände hur det dunkade. Jag var orolig för vad kommer hända kommer vi att hinna till matchen? Det började bli mörk vi skulle bygga upp en tält men då kom jag på att vi kan sova i bilen det blir mycket bättre än om vi sover i tält då kan det blåsa mycket ute och det blir kalt för oss. Nu ska vi sova för att vi har match imorgon. Vi var nervösa vad kan hända sa Hussein hoppas det händer inte något farligt. Våra mammor sa sov nu det tog inte lång tid innan vi somnade. “DIRSHE”DIRSHE vakna vad vill du sa jag till Ali vi har ju match idag. Hur mycket är klockan? sa jag vänta jag ska kolla. Klockan är 13.00 sa Ali.  Men vi börjar om 2 timmar “SNABBA” skriker jag, alla vaknar med ryck vad har hänt säger dom? inget svarar jag.

- Men varför skriker du?. Vi har två timmar till vår match börjar om två timmar och vi har inte kommit ut från skogen. Börja plocka undan vi ska åka ut från skogen. Stoppa undan era benskydd ok så dom vi börja stoppa undan vara saker men då när Hussein skulle stoppa undan sina benskydd så hitta han sin kompass i sin väska. Jag hittade min kompass i väskan skriker han då kan vi hitta ut. Alis mamma körde och vi hittade ut från skogen och körde dit räckt till kombihallen vi han till matchen tur sa jag.

Dirshe Awil 4A       

  

Skottlossning på klubben

Jag är 24 år, min kompis Frank är 38 år och min kompis Yasin byn som är min bästa vän han är 26 år. Vi är i Rynke byn och året år 2025. Vi är på en farlig klubb för kriminella personer.

Jag och min vänner spelar biljard. Plötsligt kommer Frank och tar upp den vita biljardbollen och kastar mot Yasin byn utan anledning. Jag vill försvara min kompis så jag hoppar på och sparkar på Frank. Yasin byn tar upp sin svarta pistol och skjuter rakt mot Frank. Frank får tre skott i magen och ramlar ner på golvet bredvid biljardbordet.

• Vad gör du? skriker jag med en hög röst.
• Nu får vi stora problem! skriker jag igen
• Är det roligt att skjuta på folk? säger jag
• Vi sticker! skriker Yasin.

Vi öppnar den svarta dörren med klubbens märke på. Vi springer längs en väg. Plötsligt kommer en civil polisbil bredvid oss. Jag hoppar över motorhuven och Yasin byn svänger vänster. Jag skjuter mot polisen och träffar honom i magen. Polisbilen sladdar och åker in i ett stort träd. Fönstret på polisbilen krossas. Yasin byn springer mot mig och vi springer till min Mercedes Benz. Dörrarna öppnas, vi hoppar in och stänger. Jag startar bilen och kör.

• Det är bra att vi klarade oss, säger jag.
• Kolla där! Två civilbilar. Kör fortare! skriker Yasin.

Vi kör på en 40-väg men Mercedesen kör i 300 km/h. Då ser jag en vägspärr. Jag driftar framför poliserna vid vägspärren. Bilen stannar och jag hoppar ut från den. Yasin är kvar i bilen. Poliserna säger:

-Ut från bilen! Ner på marken.

Poliserna sätter handfängsel på mig och Yasin.

En stor och kraftig polisman knuffar oss i polisbilen. Vi kördes bort till polisstation. Vi fick 10 års fängelse...

….efter10 år

År 2035 kom vi ut från fängelset. Det var tråkigt att sitta inne så många år men nu är jag en fri man. Roman kommer till parkeringen med min Mercedes Benz  och i samma stund ser jag Dirshe komma ut från min bil. Jag är väldigt glad att se mina grabbar och jag går fram till dem och vi hälsar. Sedan sätter vi oss alla fem i bilen och kör till Malmö. Vi stannar i Rosengård och går runt på Centrum. Vi hälsar på andra vänner och bestämmer oss att köra vidare  till Emporia. Först tankar vi bilen sen sätter jag mig vid ratten och trycker på pedalen. Bilen flygger i väg. Ali och Dirshe skrattar i baksätet , sen skriker Roman : kör snabbare!!

Efter bara några minuter vi var framme. Alla hoppar ut från bilen och går snabbt mot dörren till köpcentrum. Det var mycket folk överallt. Det snurrade i mitt huvud. En burk  med kall coca-cola var gott att dricka. Jag köpte nya kläder från  Armani, Boss  och Gant. I Foot Locker hittade vi feta skor. Jag tog till mig den senaste märke Adidas Kenny West i svart färg. De var sköna och bekväma.

Vi åkte tillbaka till Rynke byn. Jag och Yasin byn hämtar Ahmed. Jag, Ahmed och Yasin byn sticker med bilen. Då säger Ahmed:

• Kom, ska vi resa till Turkiet.

Sen går vi runt i Turkiet.  Efter tio dagar åkte vi till Dubai. I Dubai går vi runt och jag köper en Lamborgini, Ahmed köper en Buccati och Yasin byn köper en Ferrari. Därefter gick vi tillbaka till Stockholm och Rinkebyn.

Adrian 4a

Magiska penna?

På väg till skolan då träffar jag mobbarna Linus och Max båda är riktigt starka dom har alltid med sig en kniv. Max är lång och har vit hår han tränar i karate och är mycket stark. En gång slog han ner en lärare, Linus är också riktigt stark som hulken han har svart hår och han går på boxning som han är väldigt bra på. Jag går snabbt innan dom annfaller mig, plötsligt kommer dom i mot mig. Då springer jag allt vad jag kan, dom springer efter mig, jag är livrädd, jag känner hjärtat bultar det känns som om jag ska dö. Kommer in i skolgården och dörren är öppen då springer jag in allt vad jag kan. Linus och Max har dåligt kondition så dom stannar och andas djupt, in och ut.

Jag kommer in i skolan, tar av min jacka och skor ,då kommer Linus och Max, jag tittar upp och ser dem, sliter på mig skorna och börjar springer jag allt vad jag kan de springer efter mig. Jag vet inte vart jag ska springa och alla på skolan stirrar på mig det gör ont i magen som om jag har fått ett klot i magen. Jag springer till rektors kontor. Då kommer rektor ut och skriker:

• Vaaa fann!! håller ni på med.

Då säger rektor gå snabbt in på mitt rum. Hon kommer in och frågar mig varför springer de efter dig. Jag säger Mm,,,,ee,,,  vi bara lekte, då säger rektor okej gå in i klassrummet. När jag är på väg mot klassrummet då kommer Linus och Max, de säger till mig att det var bra att du så, annars hade vi slagit ihjäl dig.

När jag kommer in i klassrummet  stirrar alla på mig och det känns jobbigt, jag går och sätter mig på min plats då säger min lärare vi kommer bara ha en lektion idag för alla lärare ska gå på möte:

• yesss, skriker hela klassen.

Läraren säger att ,vi ska ha matte då suckar jag för det är min sämsta lektion. Vi får en uppgift om addition och subtraktion det handlar om plus och minus. Då börjar jag skriva, det står 100 minus 244 då tänker jag riktigt länge men vet inte svaren, då frågar jag läraren hon sa om du tar bort 100 från 200 vad blir det, då så jag glatt 100. Läraren sa till mig då blir det 144 kvar av den andra summan. Läraren säger att dagen är slut men glöm inte provet imorgon. Jag går ut från klassen och promenerar till kapprummet jag tar på mig mina skor och min jacka, säger hej då till läraren sen går jag ut från skolan.

När jag är på väg hem ser jag ett slagsmål det är en svart man med en kniv han bråkar med en kille som är vit, jag ser att han svarta slår ihjäl han då får han syn på mig:

• Stick här ifrån!!! skriker mannen högt.

Då springer jag riktigt snabbt mot hemmet, på vägen längs fram ser jag något som lyser jag springer dit det är en penna. Jag lägger in den i min svarta väska. När jag kommer hem kramar jag mamma och mamma frågar hur dagen har varit, då svarar jag bra för om jag säger det var en dåligt dag då blir mamma orolig och det vill jag inte. Jag går och dricker vatten som är iskall, jag lägger muggen  i köket och promenerar bort till min rum, öppnar dörren. Mitt rum är riktigt fin på väggarna är det blått samt vit.

När jag kommer in lägger jag väskan på min vita skrivbord tar ut läxorna och pennan börja plugga för imorgon har vi prov. När jag börjar göra första uppgiften tar jag pennan och ska börja skriva, då börjar pennan skriva av sigsjälv jag blir så chockad och förvånad. Den skriver allt, när alla uppgifter blir klart öppnar jag dörren och går till mamma och frågar henne kan du rätta uppgiften? Hon säger glatt ja. Jag ger henne uppgiften hon kollar konstigt på mig då säger jag är det fel? då svarar hon och säger med ett glatt leende allt är rätt. Jag bli så glad att jag var nära på att svimma.

Jag springer  direkt till mitt rum och öppnar dörren, tar pennan och pussar den, den är guld värd nu tänker jag att jag kommer få alla rätt imorgon på provet. Mamma roppar högt!! Du måste sova då säger jag okej. Jag tar pennan och lägger den bredvid mig och somnar.

Vaknar upp en ny dag mamma!! roppar jag och säger kan du hämta frukosten till mitt rum? Då säger mamma okej. Jag tar på mig mina kläder som är en svart byxa och en gul tröja. Mamma hämtar frukost till mitt rum och jag kollar riktigt mycket på henne för hon har väldigt fina kläder då säger mamma är mina nya kläder fina?. Det är en rosa klänning den är stor och fin. Mamma säger frukosten är maka med nutella och drickan är mjölk. Då säger jag fan vad gott. När jag äter klart upp allt, säger mamma du börjar om 5 minuter då säger jag att jag måste springa till skolan jag går ut snabbt från mitt rum, tar på min jacka och skor sen ger jag min mamma en kram och säger hejdå då säger hon lycka till på proven - tack säger jag.

När jag är på väg till skolan träffar jag vår lärare hon säger till mig hej då säger jag hej tillbaka. Hon säger till mig du är sen och då säger jag du är också sen men hon säger nej för jag har möte. Ni ska ha en vikarie idag då tänker jag fan hon säger till mig spring för du kommer komma mycket försent. Jag springer allt vad jag kan när jag kommer in på skolgården,  jag ser ingen så jag springer in och öppnar dörren tar av min jacka och skor och tar min väska och springer in i klassrummet. När jag kommer in i klassrummet kollar alla på mig och skrattar då säger jag vad, dem säger du är 20 minuter försenad. Vikarien säger varför är du så sen  då säger jag Mm,,,,ee,,, vet inte, hon säger gå sitt på din plats.

Efter går och sätter mig på min plats vikarien säger ni ska göra eran prov. Hon delar ut till alla och säger att börja nu. Jag tar upp min penna och börjar då skriva då skriver pennan allting igen den skriver riktigt snabbt jag blir klar på 10 minuter. Jag ger mitt prov till vikarien hon säger jag ska bara  rätta då säger jag okej. Jag går och sitter på min plats och väntar hon säger du har fått alla rätt då hoppar jag upp och skriker yes ingen annan får alla rätt bara jag.  Jag säger till vikarien att jag ska till toaletten. Jag tar med mig pennan.

Jag går mot kapprummet och lägger min penna i väskan och går in på toaletten. Jag låter väskan vara öppen och jag går in i toaletten när jag kommer ut ser jag att väskan är tom. Pennan finns inte heller då börjar jag gråta som en bebis jag känner hur ont det gör i hjärtat. Jag går mot klassen och jag torkar bort tårarna från kinderna. När jag kommer in i klassen ser jag hur Linus och Max skrattar som clowner. Jag går och sätter mig på min plats då säger läraren att lektionen är slut. Jag går ut från klassrummet  och tar på mig mina skor och jacka.

När jag ska ut på rast då kommer mobbarna Linus och Max, de säger till mig att det är vi som har dina saker då säger jag ge mig dom. De säger till mig du måste göra en grej först, då säger jag vad då? De säger till mig du måste pussa en tjej som heter Lisa då skriker jag aldrig. Efter blir jag rasande och ger dem en stor knytnäve i huvudet så att Max och Linus trillade omkull, efter tog jag sakerna ifrån dem och sa till de att ni ska aldrig ta mina saker är det förstått!!

Till slut lärde jag mig att aldrig vara rädd från nån och att aldrig låta min väska vara öppen.

Roman 4a

                   KAN NÅGON HÖRA??? HJÄLP!!!!!!

Jag vaknade med ett ryck. Jag var i sängen i mitt rum. I mitt rum finns det fult med smuts, många smutsiga leksaker och skräp. Mamma städar aldrig hemmet  inte heller mitt rum. Oj, vad är det som är blöt, ohh nej idag också. Varför kissar jag på mig varje dag, jag är inte en liten bebis. Mamma får inte veta att jag har kissat på mig, då kommer hon att bli rasande. Jag gick till toaletten. På toaletten tvättade jag ansiktet, händerna och borstade tänderna. just då hörde jag någon knacka.

- När är du klar, sa mamma med hög röst, och varför är din säng blött?  

- Ehhh jag skulle dricka vatten i mitt rum plötsligt ramlade glaset ur min hand och sängen blev blöt, sa jag med lite rädd röst. Jag gick ut från toaletten.

- Godmorgon mamma, sa jag

Konstigt hon svarade inte, jag tror att hon är arg på pappa, för snart ska pappa och mamma skilja sig, och det vill jag inte att dom ska göra.

En stund senare, ringde Lisa.

• Hej!!!har du glömt vi ska till bio idag, vi planerade det på tidag, sa Lisa.

nej tänkte jag, jag hade glömt men jag sa till henne.

• Nej jag har inte glömt.

Det är min ända chans att gå ut med Lisa, jag var kanske lite kär, jag menar mycket kär. Hon hade blåa ögon, brunt hår och sött ansikte. Telefonluren var tyst några sekunder efter det sa hon:,

• Får Leo och Tarek komma?

Jag var tvungen att säga ja annars kommer hon kanske kommer hon att bli ledsen på mig och jag sa, ja låt dom komma det blir kul.

• Kan din mamma lämna oss, sa hon glatt.
• Mamma, kan du lämna mina vänner och mig på på bio ,sa jag.
• Tyvärr jag kan inte jag har mycket jobb men ni kan ta en taxi, sa mamma stressad.

Jag gick till tillbaka till telefonen för att säga till Lisa vad mamma sa.

• Min mamma kan inte men hon sa vi kan ta en taxi, sa jag lite glad.
• Okej det gör inget, du måste ta på dig nu dina kläder för jag är på väg till dig, sa hon lite ledsen.

Där efter jag hade pratat på telefonen rusade jag till rummet och tog på mig kläder. Jag hade inte så fina kläder.

• Åhhhhh nej vad ska jag ha på mig!!!!! Jo jag kan fråga mamma, sa jag högt för mig själv.
• Mamma kan du hjälpa mig med vilka kläder jag ska ha på mig???
• Jo visst det kan jag, Hmmm den, den och den. KLAR!!!, sa mamma

Mamma hade valt en t-shirt som är röd, blåa jeans som är lite sönder och ett par strumpor som var randiga.

Efter en halv timme kom Lisa.

• Hej, det ska bli kul att gå  på bio med dig, sa jag
• Hej, ja det kommer att bli kul med Tarek och Leo, mmm, kom vi går ner Tarek och Leo väntar på oss på vägen.

Vi var nu på vägen och väntade på en taxin. Efter några minuter kom taxin.

• Där är han tror jag, sa Lisa.
• Kom in småungar, sa taxichauffören.

Jag tycker att taxi chauffören är lite läskig. Några minuter hände något som vi inte var bereda på.

• Hallå taxichaufför du kör fel väg, sa Tarek argt som en tjur.

Konstigt, han svara inte.

• Kan du inte höra, sa Lisa med skrikande röst mot hans ansikte.
• Tyst din snorunge, alla håller tyst och sitter still, sa taxichauffören.

Plötsligt stannade han och sa, ut från bilen och följ efter mig. Den som springer ifrån mig kommer jag att döda. Alla blev rädda och gick efter honom. Efter några minuter sa han in här inne, han tog in oss i en plats som såg ut som en källare Han knuffade in alla och stängde dörren. Sedan öppnade han dörren igen och sa hämta mobilerna. Alla gav honom sina mobiler. Där inne var det äckligt, smutsigt och trångt. Jag fick en äcklig känsla i munnen, det smakade blod,  bara för det luktade äckligt det kändes obekvämt inne i rummet. Jag trodde jag skulle dö. Benen börja skaka, hjärtat började bulta snabbt och benen kändes som gele.

Efter han hade gått såg jag på Lisa, jag såg tårarna från Lisas fina ögon, direkt när hon började gråta gick jag till henne och tröstade henne. Jag suckade, men jag kom ihåg att Lisa var ju smart och stark och hade alltid bra ideer. Där efter den tanken frågade jag henne.

• Lisa, Lisa, du är alltid smart, har du en ide????

• Vänta, jo jag har en hårnål som jag kan öppna låset med, sa hon spänt.

Under tiden hon hade sagt det tog hon av sig hårnål och gick mot den röda dörren och försökte i flera timmar till sist hörde hon att dörren öppnades, sedan gick dom för att hämta telefonerna på bordet och sprang in i rummet igen, efter att dom hade öppnat deras telefoner ringde dom 112.

• Snälla hjälp oss, sa jag.

Lisa drog telefonen ifrån mig och pratade.

• Hej jag riger ifrån Ramels väg 119. En gammal man har kidnappat oss, är ni snälla och kommer direkt hit.
• Tack att du ringde, vi kommer nu, sa SOS operatören.
• Tack och hej, dom kommer nu, vi är räddade, sa Lisa

Plötsligt kom mannen tillbaka.

• Varför skriker ni och är glada, sa mannen argt.
• Ehh vi lekte en rolig lek, sa Leo.

NINONINONINONINO.

• VEM AV ER HAR RINGT POLISEN!, sa taxichauffören.
• Inget, sa vi.
• Sitt still här inne, sa taxichauffören.

Jag gick och satte mig bredvid Lisa, jag satt så tet så att det inte fanns mellan rum kvar.

• Lisa, det är något jag vill säga till dig, sa jag.
• Ja vad är det som du vill säga?, sa Lisa.

Jag måste våga fråga chans. Direkt när jag  ville fråga chans kom polisen rusande in.

• Upp med händerna, är ni okej, sa polisen
• Ja vi är okej, sa vi

Lisas mamma kom för att hämta henne.

• Hej!!!! ska jag skicka hem dig, sa Lisas mamma.
• Nej, jag kan gå hem själv, sa jag

Jag ville inte gå hem själv, jag ville hem med Lisa. Vad jag ångrar mig att jag sa nej. Jag är snart framme. Några minuter efter var jag framme,men vågade inte knacka men jag gjorde det. knack, knack. Mamma öppnade, jag såg henne svarta tårar…..

• Mitt barn, sa mamma glad.
• Mamma…, sa jag
• Var har du varit, sa mamma.

Jag svarade inte jag fortsatte att krama henne, vi gick in i huset. Plötsligt knackade någon på dörren.

Knack, knack……

Jag gick för att öppna men ingen var där. Jag stängde dörren och låste den.

Efter några sekunder efter rang Lisa.

• du skulle säg något till mig, sa Lisa
• Ja just det, ehhhh jag vill fråga chans på dig.

Hjärtat bultade. Jag kände hur min puls slår.

• Ehhhh var det du skulle säga, klart jag vill vara ihop med dig, Okej men ska vi ut imorgon kl 4, sa Lisa
• Ja det kan vi, jag måste gå och sova vi ses imorgon, sa jag.

Jag la på telefonen, men jag flinade, och sa för mig själv, nu har jag lärt mig en läxa att aldrig åka taxi utan en vuxen, och i mitt hela liv ska jag aldrig glömma min tjej, Lisa.

Det var slutet är historian, nu är mitt liv bättre än någon annan, jag är ihop med Lisa, slutet är här och nu…………. HEJ DÅ…………

Aiat 4a

   

Bråkmatch

Det är lördag. Jag är hemma och sover. Mamma kommer och väcker mig. Mamma säger att jag ska komma och äta frukost. Hon har gjort två mackor med smör och ost. Idag ska jag gå till den viktiga matchen. Mitt lag ska möta Malmö FF.

När jag har ätit borstar jag tänderna och  sätter på mig kläderna. Jag tittar ut genom fönstret och ser att Yosef väntar på mig på gården med cykeln. Jag åker hissen ner. Jag ser Yosef och vi hälsar på varandra. Yosef ramar mig till fotbollsplanen. Ali är också där. Han spelar i vårt lag.Vi tittar på spelarna i det andra laget. De ser arga ut. Ali gick och snackade med mig och Yosef. En spelare i andra laget sa till Ali: Håll käften! Ali slog till killen. Domaren visslade i sin visselpipa. Han hade sett vad som hade hänt. Han gav både Ali och den andra killen gult kort.

Matchen började och killen gick fram igen och skrek: Håll käften! Domaren gav honom rött kort och han fick gå ut. Vi fortsatte spela matchen. En kille i andra laget fällde Ali och han fick också rött kort och fick gå av planen. När vi spelade igen nickade jag bollen till Ali och han sköt den in i mål. Killarna som hade fått rött kort kokade. De var jättearga. Det andra laget gjorde ett mål på oss. Sen var det halvtidsvila och vi gick ut till omklädningsrummet.

Vårt lag snackade tillsammans och sa att vi skulle passa till varandra. I andra halvlek gjorde vi det. Yosef passade till mig sista minuten. Jag sköt bollen rakt i krysset. Jag skrek och hoppade för jag blev så glad. Vi vann matchen med 2-1.

När vi gick hem kom de två killarna som hade fått rött kort. De ville slå Ali. De hoppade på honom och sparkade honom så han ramlade på marken. Ali skrek: Hjälp! Hjälp! Jag vände mig om och sprang mot dem. Jag såg att min kompis Adrian kom på sin cykel. Vi hoppade på killarna och slog dem. “Ska ni göra om det igen?” frågade vi. De grät, och Ali grät också. Killarna sa att de aldrig skulle göra så igen. Då släppte vi dem. De sprang snabbt iväg och kallade på sina tre vänner. Jag tog upp min telefon och ringde till min kompis Dirshe och sa att han skulle komma snabbt. Han kom på sin cykel. När han hoppade av sin cykel så puttade han den på killarna. Sen hoppade vi på alla fem. En blödde från näsan. Jag boxade en av killarna på munnen och hans tand blev lös. Killarna blev rädda och stack. Ali, Yosef, Adrian, Dirshe och jag gick hem och duschade.

När jag kom hem berättade jag för mina föräldrar vad som hade hänt. De sa att vi inte skulle slåss. Jag var hungrig efter matchen och mamma gjorde mat till mig. Det var jättegott.

Ahmad 4a

Kidnappningen

Vi är hemma i min lägenhet på Rosengård, det är april 2016. Jag och mina kompisar vi leker, vi spela playstation, Fifa 2016. När vi spelat en lång stund blev vi hungriga, vi gick ut för att köpa mat. Vi gick till City gross för att köpa mat, godis och dricka. Efter att vi hade handlat gick vi till Zlatanplanen för att äta vårt godis och dricka vår läsk och spela lite fotboll.

När vi ska börja spela upptäcker vi att Dirshe är försvunnen. Vi letade efter honom i buskarna och runt omkring i området. Jag var både ledsen och arg, arg för att vi inte kunde spela fotboll och ha en bra dag tillsammans. Efter mycket letande tänkte vi att han nog hade gått hem så vi fortsatte att spela fotboll.

Plötsligt såg vi Dirshe komma gåendes mot oss på fotbollsplanen. Han såg helt skräckslagen ut i ansiktet. Han var genomblöt av svett och skakade i hela kroppen.

• Var har du varit Dirshe? frågade Hussein.
• En kille försökte att kidnappa mig, sa Dirshe.
• VA! Är det sant? frågade Jag.
• Ja det är sant, det var flera personer som försökte ta mig, sa Dirshe.

Vi måste ringa polisen direkt, sa Jag och tog upp min mobil och ringde 112.

Sen cyklade vi efter kidnapparen och efter en stund såg vi honom i hans svarta bil. Han hade sett oss och körde fram med bilen. Hans kompisar som satt i baksätet hoppade ur bilen och fångade in oss. Precis när vi hade blivit indragna i bilen hörde vi hur polissirenerna lät i närheten. Som tur var kom polisen och räddade oss i sista sekund.

På kvällen när jag var hemma i min lägenhet kollade jag ut genom fönstret och såg min mamma, pappa, min lillasyster och min lillebror. Jag blev glad och sprang till min mamma och gav henne en lång, hård kram. Hon hade köpt en swagway till mig.

Abdirahman 4a

                                Rädd Diasy

Sara hade precis kommit hem från skolan, hon var på sitt rum som hade rosa väggar och en vit mattan. Hon hade också en klockan på väggen och böcker i en bokhylla. I bokhyllan fanns det också blommor och leksaker som Sara tyckte mycket om. Sara hade ett eget skrivbord med en skrivbordslampa och en skrivbordsstol. Sara hade inte så mycket kompisar i skolan och kompisar är viktigt när man är 12 år gammal som Sara är.  Lina var hennes enda kompis i klassen men de kunde aldrig leka efter skolan eftersom att Lina tränade fotboll. Den enda kompisen som Sara hade hemma förutom sin lillasyster Lisa var hennes katt Daisy.

På vägen hem från skolan hämtade Sara sin lillasyster Lisa. Lisa är 8 år gammal och har blont hår och blå ögon. När dom kom hem var dom ensamma. Saras och Lisas mamma och pappa var på jobbet. Sara kom på att hon måste göra sin läxa i engelska. Hon sätter sig vid sitt skrivbord och startar datorn. Sara tittar ut på gatan och ser Diasy som var deras katt. Diasy hade brun och vit päls och gröna vackra ögon. Plötsigt kom det en arg hund med svart päls och bruna arga ögon. Sara ser hur Diasy klättrar upp i ett träd. Den arga hunden står nedanför och skäller. Sara ropar på Lisa och springer ut till trädet.

När Sara och Lisa har kommit ut till trädet stod hunden fortfarande och skällde på Daisy i trädet.

• Lisa, hämta mat så vi kan locka iväg hunden! sa Sara.
• Ja, jag skyndar mig, svarade Lisa.

När Lisa kom tillbaka med en korv som dom lockade iväg den arga hunden med.

• Psst, psst, psst, Daisy, kom ner nu! lockade Sara.

Hon tänkte att hon kunde locka ner Daisy med den andra korven precis som Lisa hade lockat iväg den arga hunden. Daisy verkade inte så sugen på korv så det gick inte. När Sara klättra uppe för stegen. Hon fastnade uppe i trädet och blev rädd.lisa ringer till mamma Sara och Daisy har fastnade uppe i trädet kan du komma till oss nej jag kan inte koma till er mamma sa lisa du kan ringa till brandkår kommer med brandbilen och efter en stund komma dom för att hjälpa Sara och Daisy.  

När Sara och Daisy hade kommit ner från trädet gick dom hem och brandbilen åkte tillbaka till brandstationen. När dom kom hem lekte Sara och Lisa med Daisy. När mamma och pappa kom hem från jobbet och mataffären hade de med sig en present till Daisy. Sara och Lisa öppnade paketet och där i låg en blå fin ny boll dom lekte tillsammans dom var jätteglad.När mamma kom tillbaka från toaletten låger hon mat till sig, Sara, Lisa, pappa och Daisy. De satt länge vid bordet och åt, skrattade och pratade med varandra. Sara tänkte på vilken tur hon har som har en så fin familj och en så fin katt som Daisy.

Aisha 4a

                           En zombie i skolan!!!

Jag sa hej då till mamma och springer till skolan så fort jag orkade. Efteråt såg jag Dirshe, Hussein och Ahmed. Snabba dig sa de. Vi är försenad sa Hussein. Det stod stopp gå inte in, på skolans dörr. Vi struntade i det och öppnar dörren men ingen fröken eller elev  syntes till. Vi letade överalt men det fanns ingen men det var något som var konstigt. Varför var allt huller om buller välta stolar välta bord sa Hussein. Det var kolsvart man tror att skolan är hemsökt.

Under tiden vi letade efter någon såg jag blodspår. Kom hit sa jag. Det är inte vanligt blod sa Hussein.

- Hur vet du det smartis sa Dirshe. Kolla blodet var blandat i grönt och rött.

Plötsligt hörde vi ett ljud. Öööööööö och jag kände en hand  röra vid min axel. Jag vände mig om och såg en grön människa med kläder som var trasiga och han hade gula ögon hanns hjärna syntes. Det är en ZOMBIE!!!!.”SPRING” sa Hussein alla sprang allt vad vi kunde. Jag och Dirshe gömde oss på toaletten. Hussein och Ahmed gömde sig i ett klassrum, det var ett dålig ställe. För det fanns ett problem. Zombien kunde lukta bra men hans syn var dåligt. Hjälp!!! det låter som Hussein och Ahmed. Zombien bet dom. Efter en stund dog de. NEJ!!! Sa jag håll tyst din dummer sa Dirshe. Han kan höra oss. Ok ok sa jag. Hjärtat började bulta hårt och Jag och Dirshe darade av skrek, så vi kunde inte stå still.

Nu kommer vi också att dö sa Dirshe, ge inte upp så fort sa jag. Som att du kan rädda oss, tänk på hur vi kan rädda Hussein och Ahmed sa jag. Motgift sa båda tillsammans. Ok vart finns det motgift sa jag. Det finns bara ett ställe där man kan hitta motgift. Kemi salen sa jag. Exakt sa Dirshe, vi gick ut från toaletten och sprang genom biblioteket. Dirshe hitta en stol och kastade den och träffade zombiens huvud. Jag hittade en boll och sparkade den allt vad jag kunde och träffade zombiens mage. Han la sig ner i golvet. För det gjorde så ont. Nu hade vi chansen att SPRINGA så snabbt vi kunde sa Dirshe.

Vi lättade överalt efter kemi salen. Tillsist hittade vi den. Fort in sa jag. Hitta motgiftet sa Dirshe, vad ska det stå. Död och liv motgift ok sa jag. Ja där är den det stod död och liv motgift. Vi måste hitta Hussein och Ahmed. Ok vi går tillbaks till klassen ja. Vi sprang till klassen. Zombien fångade Dirshe. SLÄPP mig!!! din idiot sa Dirshe. Tror du att jag är dum jag kan alla ställe här. Kan zombie prata, Ja!!! bara jag. Du kommer aldrig rädda dina kompisar. När han pratade försökte Dirshe ta sig ur. Men det var försent.  

Zombien bet han NEJ!!!!! Sa jag. Hahaha sa zombien och sprang därifrån. Varför VARFÖR. Dirshe du hade rätt jag kan inte rädda er. När tårarna landa på Dirshes huvud vakna han. Jag kan inte tro mina ögon. DIRSHE DU LEVER. Jag kände mig så glad. Tack sa Dirshe tack så mycket. Kom sa Dirshe vart ska vi. VI SKA RÄDDA Hussein och Ahmed. När vi kommer till klassen ser vi Hussei och Ahmd liggande i golvet. Ta ut motgiftet sa Dirshe till mig. Jag tog ut den från lila väska. Sen gav Dirshe motgiftet till Hussein och Ahmed. Efter en stund vaknade de. JA!!! vi klara det. NU GÅR VI OCH DÖDAR ZOMBIEN!!!! skrek Hussein.  

Under tiden vi pratade kom zombien igen. SPRING!!! sa Dirshe. Alla vi sprang till sy slöjd salen vi hittade inget vapen. Det måste finnas i trä slöjd salen sa Hussein. Ja!!! Sa alla vi och sprang till trä salen och lättade efter ett vapen. Plötsligt hittade vi fyra sågar alla vi tog var sin en. Nu gör vi det sa Hussein Ja!!! Sen sprang Ahmed och hugade zombiens armar. Efteråt stoppade Hussein sågen i zombiens mage. Dirshe kastade prick i hanns huvud. Zombien la sig ner, gå sa Hussein till mig. Jag sprang och sa till zombien vi ses nån gång och hög av hans huvud. Ja!!!! Sa vi. Vi klarade det sa Dirshe. Ja vi klarade det sa jag. Nu går vi ut innan vi får problem. När vi kom ut såg vi 13 poliser 43 människor vi skulle ta andra sidan. Efteråt kom mamma och sa. Ali snabba dig vi ska åka till Irak. Ok ses efter sommarlovet. Efteråt åkte vi till Irakoch jag tänkte lite på zombien när vi åkte. Jag hade lärt mig att inte strunta i det som står. skrivet.

Ali 4a   

                                       Natten i skogen

Fröken säger plötsligt att vi ska slå ihop våra datorer och ställa upp våra stolar. Skoldagen är slut för idag. Jag gick ut i hallen och satte på mig mina skor, idag var det dags för ridning igen och jag var så pirrig i magen att det kittlades. Min klasskompis Ella och jag gick hem för att byta om innan ridningen började. När vi kommit hem satte vi direkt igång med att byta till mjukiskläder och skära upp små äpplebitar som vi kunde mata våra hästar med.

Fairy var den hästen som jag brukade rida på. Hon är en mellanstor häst med ljusbrun päls och en vit bläs på nosen. Jag tyckte hon var den finaste hästen jag någonsin har sett. Jag trivdes bra med Fairy för hon var så lugn och trygg. Ella brukade rida på Femman som var Fairys raka motsats. Hon var allt annat än lugn och brukade ofta bli stressad i olika situationer. Femman var en lite mindre ljusbrun häst men hon hade en stor personlighet ändå.

När vi äntligen var färdiga med att borstad, rensa skorna, sadla och sätta på tränset hade det börjat mörkna ute. Ella och jag skulle rida i par i skogsslingan idag. Det var första gången vi fick rida ut ensamma utan en ridlärare och vi var jättespända men samtidigt glada. Ella och jag hade svårt att stå still, hjärtat slog snabbt och vi skrattade åt precis allting.

• Tjejer är ni säkra på att ni klarar er ensamma idag? frågade ridläraren.
• Ja! Det är klart! svarade vi i kör.

Det var ännu mörkare när vi kom ut men som tur var var skogsslingan upplyst och så länge vi höll oss nära slingan var det inga problem med sikten. Ella och jag gungade fram på våra hästar och vi kunde höra fåglar och andra mystiska ljud från skogen. Det var skönt med lugnet men samtidigt lite läskigt med mörkret och alla ljud från skogen.

“PANG!”. En hög smäll hördes från skogen. Stressade Femman blev superrädd och stregrade sig rakt upp i luften. Ella flög av hästen i ett duns och ramlade på marken. Femman galopperade i väg i en väldans fart rakt in i skogen. Allt gick så snabbt att jag inte ens han reagera på vad som hände förrän det var för sent. Vi kunde inte se Femman och hade ingen aning om vart hon hade tagit vägen.

• Ella hoppa upp bakom mig på Fairy så rider efter och ser om vi kan hitta Femman, sa jag.
• Ok, men vågar vi verkligen göra det? frågade Ella.
• Ja, vi har inget val, vi måste ju hitta Femman, svarade jag.

Ella hoppade upp på Fairy och vi red rakt in i den mörka och läskiga skogen. Nu när lamporna inte var i närheten så kunde man knappt se någonting. Grenarna som låg på marken knakade när Fairy gick och andra kusliga ljud hördes runt omkring oss. Ella och jag stirrade av rädsla på varandra varje gång ett nytt ljud lät. Plötsligt säger Ella:

• Har vi inte varit här förut? Jag tyckte vi precis red förbi den där stenen.
• Tror du det? Ja, jag känner också igen den, svarade jag.

Vi förstod att vi hade ridit vilse i den mörka och läskiga skogen helt ensamma utan en vuxen. Vi blev ännu räddare och det enda vi ville var att vara tillbaka i det varma stallet igen.

Plötsligt går solen ner och det blev helt kolsvart runt omkring oss. Vi ser ingenting och ger upp vårt letande.

• Vi måste nog vila lite och börja leta igen i morgon när det är ljust igen, sa jag.
• Menar du att vi ska sova här!? skrek Ella tillbaka.
• Ja, vi har inget val, svarade jag.

Vi kröp ihop i en hög precis bredvid Fairy som hade en varm kropp att värma sig mot. Vi var livrädda men på något konstigt sätt så lyckades vi ändå somna.

Vi vaknar av att solen lyser starkt i våra ansikten. Våra magar kurrar efter mat och då kommer jag på äpplebitarna som vi hade i våra fickor.

• Ella! Vi kan äta äpplebitarna till frukost, sa jag.
• Bra idé, så kan vi fortsätta leta sen, sa Ella.

Vi knaprade i oss äpplebitarna och gav några till Fairy så att hon också skulle orka fortsätta leta.

Nu när solen hade gått upp igen och mörkret var borta kändes inte skogen alls lika läskig. Vi hoppade upp på hästryggen och fortsatte vårt letande. Bara efter en liten stund kan vi se en liten röd stuga mellan träden. Vi rider sakta och försiktigt fram för man vet ju aldrig vad som finns vid stugan. Ella och jag hoppade av Fairy och knöt fast tyglarna i ett träd och sedan gick vi fram och knackade på dörren till stugan. Det var lite läskigt men vi måste knacka på för att få hjälp att hitta Femman. Vi knackade en lång stund men till slut öppnade en kvinna dörren.

• Hej har du sett en ljusbrun liten ponny? frågade Ella.
• Ja, det har jag faktiskt. Hon står här på baksidan och äter hö, svarade kvinnan.
• Va! Är det sant? Jublade vi.
• Ja, kom med här så ska ni få se, sa kvinnan.

När vi kommit runt hörnet ser vi busiga Femman som lugnt står och tuggar i sig hö. Vi rusar fram till henne och kastar oss runt hennes hals. Femman ser nästa lite förvånad ut och verkar inte alls ha haft det så hemskt som vi.

• Nu rider vi tillbaka mot stallet, sa jag.
• Ja, det är nog bäst innan alla oroar ihjäl sig där borta, svarade Ella.

Vi hoppade upp på varsin hästrygg och började trava hemåt. Vi satt helt tysta på varsin hästrygg hela vägen hem. Vi funderade nog båda två på vilket tur vi hade som lyckades hitta Femman tillslut. Tänk om vi aldrig skulle hitta henne.

Havin 4a

              Pappas bästa vän

Familjen och jag  åkte till stranden, mamma, pappa Fizzi,      Frankie,Kalle,Sara och Sadik. Det var juli den tredje.Solen sken, vattnet var kallt, jag hade på mig en kofta men det blev för varmt så jag tog av den. Jag vilade under trädet på stranden jag hade ingen filt så jag använde min tröja till en filt en stund mamma väckte mig och sa att jag kan sova när jag kom hem.

Jag tog med mig min telefon till stranden för jag trodde att jag kunde fota olika saker men batteriet tog slut. Mamma hittade en glassvagn, Fizzi och Kalle ville ha något som var kallt som glass så dem gick och handlade. Sara,Sadik och Frankie  gick långt bort och simmade där istället, för dem är äldre jag. Det var bara jag och pappa kvar.

• Kom och bada,sa pappa.
• Nej! Jag vågar inte, jag är rädd för att bada för jag kan inte simma så bra, svarade jag.
• Det är ingen fara jag hjälper dig, sa pappa.
• Nej jag vill inte, sa jag ilsket!
• Det är okej sa pappa  om du inte vill!
• jag tog på mig mina kläder

• Vart ska du? frågade pappa.
• Jag ska gå till Sadik, Frankie och Sara för att träna på att simma men prblemet är att jag vet inte vart dom tog vägen jag ville inte berätta för honom annars skulle han inte låta mig gå.
• Dom gick säkert in i skogen efter dem hade badat klart, sa pappa.

Jag tog med mig min saker och gick in i den mörka och läskiga skogen. Efter att jag snurrat runt i skogen och letat ett tag blev jag varm i hela kroppen och började svettas. Jag gick ner i vattnet för att svalka mig. Samtidigt som jag ville försöka att simma. Plötsligt kunde jag simma! Jag försökte att simma längre bort och det var nästan som magi för helt plötsligt var jag bäst på att simma. När jag hade simmat ett bra tag upptäckte jag att jag kommit långt bort från där jag startade. Jag tittade in i den mörka skogen som jag kunde se från vattnet, såg jag hur det kom en gammal man med en grå kappa och en yxa jag trodde att han ville ta mig  jag blev mycket rädd och jag sprang där i från. Jag sprang längre in i skogen, jag hörde grenar som knackade bakom mig. Mitt hjärta dunkade snabbt jag var helt stel i hela kroppen av rädsla.

Jag insåg  att jag gick i cirklar, runt, runt. Det fanns en annan väg men det var mörkt så jag vågade inte gå in där från början. När jag väl gick jag in på den mörka vägen trillade jag och stukade foten. Mannen kom i fatt mig och sa att han bara skulle säga en sak till mig jag blev stel av skräck till och med mina tänder skakade.

Han bad mig att gå in i hans stuga och som var i närheten, han ville ge mig te och kakor. Han gick ut till köket och för att hämta något jag trodde att han skulle döda mig och när han kom tillbaka gömde han något bakom sin rygg. Jag visste att det var en kniv och började skrika.

• Hjäp, hjälp.

Men ingen kom. Mannen försökte lugna mig men jag bara skrek. Tillslut orkade jag inte skrika mer och hörde då vad mannen försökte säga.

• Du behöver inte vara rädd, kniven är en present till din pappa, för han är min allra bästa vän.

Mannen sa till mig att han kunde följa med mig tillbaka till mamma och pappa. Vi gick tillbaka genom skogen och det var inte alls långt till stranden där mamma och pappa låg och solade. mamma och pappa  visste inte att jag varit borta en stund

Efter denna dagen har jag  lärt  mig att inte vara rädd för andra människor utan att jag skulle lita på dem.

Muna 4a

                                   Var är mina vänner?

Jag vaknade solen var uppe, blommorna växte och i träden började det växa äpplen, jag gick ner för trappan och åt frukost. Det var en macka och choklad mjölk med en bulle. Efter en stund gick jag och tittade på TV, det var mitt favoritprogram, TV var stor, jag tittade ända till klockan 15:00. Då var det dags att gå på bio med mina vänner.

Någon knackade på dörren, jag gick ner i trappan och öppnade dörren och tittade, det var ingen .En stund senare gick jag till soffan och någon knackade igen men det var ingen. Där .Efter en minut knackade någon igen . Jag reste mig upp och sa att DEN HÄR VAR DEN SISTA GÅNGEN JAG GÅR UPP!!!!!! jag tittade på fönstret och det var mina vänner Dirshe och Ali. Vi skulle gå på bio det var en ny film. Dirshe och Ali skrattade riktigt mycket åt mig för att de lurade mig totalt.

Min vän Ali är från Irak och är tio år gammal, Dirshe är från Somalia och är elva år gammal.

När vi skulle åka buss till bion var det varmt ute, bion var riktigt lågt borta så det var därför vi tog bussen. Vi gick in i bussen det var mycket svettigt och det var ingen annan person som var inne i bussen. Den som körde bussen tittade snett mot mig hanns ögon var lite gula och var ganska arg, jag blev lite nervös. Hjärtat bultar snabbt men jag gick bara till stolen och satte mig.

När vi var framme till bion så öppnades dörrarna snabbt, sen gick vi in till bio.

• Dirshe tog du med dig all godis och läsk som vi skulle ha säger jag
• Ja, ja tog med mig lite chips också säger Dirshe.
• Det kommer att bli grymt säger Ali.

Vi skulle titta på en ny reklam som har kommit ut i TV, den handlar om krig. Vi gick in och gav biljetterna till kvinnan och sedan gick vi in i biosalongen och tittade men det var ingen som var där, stolarna var hårda som en sten.

Plötsligt kom en man och frågade med en mörk röst får jag sitta här? Vi visste inte vad vi skulle säga, efter en stund sa Ali ja. Jag och Dirshe ville inte att han skulle sitta hos oss men vi vågade inte säga något för vi var lite rädda för mannen.

 -Varför sa du så Ali, jag tycker inte om att sitta med läskiga människor säger Dirshe och slår lite tyst i Alis knä men det var ju inte bara han som var rädd jag var också lite rädd för mannen.

Mannen hade trasiga kläder, hans ögon var helt röda, på mannens fingrar står det DU SKA DÖ!!!!! Vi stannande ändå kvar och tittade klart på filmen och sedan gick vi snabbt ut men innan vi gick ut fick vi en gratis påse med godis från kvinnan.

- Tack sa Ali.

Vi gick ut och sa att den var riktig bra film. Det var dimma ute och riktigt mörkt så att man kunde knappt se något, efter några minuter blev Ali borta.

- Var är Ali frågade Dirshe med en rädd röst.

Det var inte bara han som var rädd jag var också. Jag och Dirshe lugnade oss lite grann och trodde att han gick för oss. Vi åkte bussen tillbaka och tog några steg innan vi var  hemma. Dirshe skulle följa mig hem, men plötsligt var han bara borta , jag förstod ingenting och blev riktig rädd, jag svalde en stor klump och hjärtat bultade.  Jag tänkte att Dirshe har stuckit hem. Jag var framme vid mitt hus, klockan var midnatt 24:00.

Jag tog upp mina nycklar och öppnade dörren. Jag tittade i soffan och då äckliga mannen från bion där. Jag blev galen, men sen insåg jag att det var inte bara han som var där utan när han knäppte fingrarna så kom Ali och Dirshe fram som zombie, de hade röda ögon, trasiga kläder och deras ansikte var mörkgröna och håret var också mörk gröna.

Efter en stund blev jag skiträdd, jag sprang upp för trappan och hoppade ut genom fönstret men innan jag hoppade ut genom fönstret knäppte mannen igen med fingrarna och så kom det stora vassa tagar så att jag skulle dö. Jag kom i taggarna och dog.……...

Jag vaknade med ett ryck och andades fort, var det bara en dröm?  Jag kände mig lite snurrig efter tittade jag under sängen så fanns det två små taggar. Än idag, flera år senare vet jag inte om det var en dröm eller om det har hänt på riktigt.

Hussein 4a

                            Sommarlovet!

• Nej snälla HJÄLP jag vill inte dö! skrek jag och börja gråta.
• Inte heller jag HJÄLP! skrek Donnatella efter mig.

       

Allting började med att vi skulle åka på semester till Slovakien. Sommarlovet hade precis börjat och jag vaknade av att min lillasyster börja klättrade på mig. Hon brukade göra det på morgonen. Komma in och väcka mig genom att kittlas och vara störig. Precis så som lillasystrar brukar vara. Idag vaknade jag på bra humör så jag kittlade henne tillbaka och sen gick vi upp till frukostbordet.

När vi hade ätit klart så gick jag i badkaren för att tvätta mig och kamma mitt hår. När jag kom ut ur badrummet så rusade jag till mitt sovrum för att klä på mig, då kom jag på att det var redan idag vi skulle packa ihop och ta flyget till Bratislava som är Sloveniens huvudstad.  Som tur var skulle min bästa vän Chantelle skulle också följa med eftersom att vi också är kusiner. Jag ringde Chantelle så fort jag hade klätt på mig och vi bestämde att ses på gården direkt.

På väg ner i hissen så ringde någon men jag visste inte vem det var, det var okänt nunmmer. Det var lite konstigt för att ingen har ringt mig på okänt nummer tidigare så länge jag har haft min mobil. Jag visste inte om jag skulle svara eller inte, men tänk om det är viktig? Det var försent personen hade redan klickat. Jag rusade ner på gården för att träffa Chantelle. Vi gick till kiosken för att köpa lite godis och när jag gick in i affären så kändes det som att någon spionerade på mig. Jag kollade runt omkring mig för att vara säker på att det ingen iakttog mig. Jag kunde inte se någon men det kändes ändå inte bra. Tur att jag känner ägaren till kiosken, min pappa och han var jättenära vänner och han heter Kevin. Vi plockade på oss det godiset vi skulle ha och gick fram till kassan.

• Hej, sa jag och la upp godiset på vågen.
• Det kostar 22 kronor, sa mannen bakom kassan.
• Här, sa jag och jag gav honom 25 kronor.
• Är det något fel eller vad har hänt? frågade Kevin och gav mig 3 kronor tillbaka.
• Inget vi ska bara resa och det är lite bråttom, hej då! sa jag och sprang ut ur affären tillsammans med Chantelle.

Chantelle och jag gick hem igen för att packa ihop det sista. Klockan 13 skulle våra familjer packa in i bilen och åka till flygplatsen. När jag kom hem packade jag ner alla sommarkläder och när jag hade lagt ner min sista kofta ringde telefonen igen från okänt nummer. Denna gången svarade jag.

• Ehm hallå, sa jag nervöst och tyst.
• Hej, sa någon tillbaka med en mörk röst.
• V...Ve..vem är du undrade jag med en jätteliten röst?
• Känner du inte igen mig jag såg dig när du gick in i affären men sen sprang du när du kom ut i affären så jag hann inte prata med dig.
• Vem är du och vad vill du? sa jag helt livrädd.

Det kom inget svar och mannen la på. Jag blev alldeles röd i ansiktet och blev helt varm i kroppen. Jag kunde inte prata mer så det ändå jag bara kunde göra att klicka så jag gjorde det. Jag satte mig i min säng och tänkte på vad jag skulle göra. Till slut fick jag nog och tog min mobil och ringde Chantelle och berättade vad som hade hänt.

• Gud vad läskigt, tur att vi ska resa idag. sa Chantelle med hög röst.
• Ja, är du klar med packningen? frågade jag.
• Yes, precis färdig. svarade Chantelle.
• Då hinner vi ju leka en lång stund innan vi ska åka. Ska vi ses på gården om 10 minuter och ta en runda med våra swagways? undrade jag.
• Okej, sa Chantelle och la på.

Jag fortsatte att packa ner min saker. Jag gick på toaletten för att packa ner tandborste, hårborste och deodorant. I vårt badrum finns det en fönster och om man kollar ner mot gården så kan man se kiosken där Kevin jobbar. Jag spanade ner om mannen var kvar men jag såg ingen misstänksam.

Chantelle satt på gungorna och väntade på mig när jag kom ut. Vi hopapde upp på våra swagways och tog den vanliga rundan på stigen genom skogen. Längst stigen var det tätt med träd och gräs. Solen sken igenom trädtopparna och fåglarna kvittrade. Vi pratade om semestern och vad vi skulle göra i Slovakien. Vi hade sett fram emot resan länge och äntligen var det snart dags att ge sig iväg.

Plötsligt körde vi hur en gren knäcktes bakom oss. Jag vände mig om och då såg jag en man som hade en svart lång kappa, svart hatt och svarta stövlar. När jag såg hans ansikte kände jag igen honom från när jag var i kiosken tidigare samma dag. Han hade stått och plockat på sig äpplen från hyllorna utanför ingången. Då hade han haft andra kläder på sig så jag hade inte reagerat men nu såg jag hur galen han såg ut i sin blick. Jag knuffar till Chantelle och viskar tyst:

• Vi måste sticka! Mannen i telefonen är bakom oss.
• Va! oh my god vi sticker! viskade Chantelle tillbaka.

Vi lutade oss mer framåt och ökade farten på våra swagways. Samtidigt tog jag upp min mobil och ringde polisen. Dom svarade att dom skulle komma så fort dom kunde. Mannen började springa efter oss och vi ökade farten ännu mer. Han kom närmare och närmare och vi kunde höra hans flämtningar i nacken. Äntligen kom vi ut från stigen och vi kunde se vår port. Mannen var nästan ikapp oss men i sista sekund så kom vi in i trappen och stängde dörren bakom oss. Vi ser hur polisbilen sladdar upp på gården och ut kommer fyra stora poliser springades mot mannen. Vi ser hur dom griper honom och sätter honom i polisbilen. Först då vågade vi öppna dörren igen och den ena polisen sa:

• Bra jobbat tjejer! Tack för att ni ringde oss så att vi kunde göra vårt jobb.

Äntligen var det dags att ta flyget till Bratislava. Chantelle och jag satt på våra platser med varsin Coca Cola och säkerhetsbälterna fast åtspända. Vi tänkte på vilken tur vi hade haft och att mannen inte kom åt oss. Men nu ville vi bara tänka på vår fantastiska semester och lägga allt annat bakom oss.