Berättande texter - ett samarbete med Anette Eggert

Nu är våra berättande texter färdiga och i morgon skickar vi dem till författaren Anette Eggert som ska läsa och ge feedback. Lite nervöst att låta en författare läsa det vi skrivit men vi vet att vi lär oss mycket av att få respons. Vi publicerar även elevernas texter här på bloggen, några texter i taget.
Eleverna har bott olika länge och kommit olika långt i sitt skrivande men ALLA elever har utvecklats enormt utifrån sina förutsättningar. Hoppas ni har lite tid över att läsa våra spännande historier.


INSTÄNGD
Det var sista dagen i skolan innan sommarlovet skulle börja. Jag och mina bästa vänner Martin och Jacob, spelade fotboll tillsammans. Det var varmt ute. På sommarlovet skulle jag, Martin och Jacob övernatta på landet i en stuga.

Det var den 18 juli jag och Martin var på tågstationen, klockan var 09:00, vi väntade på Jacob.

• Var är han frågade Martin?
• Jag vet inte sa jag!!!
• Vi kan inte vänta längre skrek Martin!

 

Vi skulle precis gå ombord på tåget när vi såg Jacob komma springande. Jacob hann in på tåget, och tåget började röra på sig. Nästa station skulle vi av, det var konstigt ingen var på tåget bara jag och mina vänner. Vi gick av från tåget och nu väntade vi på bussen. Var och en av oss hade med sig väska där man hade sovsäckar och mat och andra saker. Jacob gillade att läsa böcker  han hade med sig kanske 10 eller fler böcker.

Martin gillade att spela bandy och fotboll, jag själv gillade också att spela fotboll och tita på filmer.

Vi gick av från bussen och det kändes som vi var mitt ute i ingenstans. Sedan gick vi till den stugan som vi hade hyrt. När vi kom fram till den då trodde jag att vi kom till fel stuga. Stugan var svart och den hade ett fönster som var krossat. Det sägs att en kvinna låstes in i ett rum där uppe i den här stugan och hon frös ihjäl och dog, och det finns fortfarande människor som hör henne snacka. Hon brukar skrika HJÄLP och när man går in i rummet då såg man ingen där. Vilken tråkig historia sa jag till Martin, tror du verkligen på det. När vi gick in i stugan så var det kolsvart, dammigt och smutsigt.

Det fanns ett sovrum där nere  och en toa. I vardagsrummet fanns det spindelnät överallt. Vi gick till den andra våningen i stugan, och det luktade rök. Det var dags att äta, Martin hade lagat spagetti med köttfärssås det smakade gott. Efter maten va vi mäta. Tiden gick fort den dagen. Och det var dags att sova Jag var så trött att jag inte kunde öppna mina ögonlock. Alla vi lägger oss i rummet som är uppe. klockan var 00:00 och jag hade inte en sovit.

Jag viskade till martin, är du vaken sa jag

-Ja sa Martin!

Vi skulle se om Jacob var vaken. Vi viskade Jakob men han svarade inte, hans sovsäck var tom. Vi trodde att han var i toa, lägg dig nu sa jag till Martin .En timme senare vaknade jag igen. Just då insåg jag att Martin var också borta. Nu började jag bli rädd i hela min kropp skaka och mina tänder skulle ramla av.

Samtidigt ville jag veta var de är, så jag gick ner och jag hörde ett ljud. Det lät som någon kom åt mitt håll jag sprang in till toan. Det var en konstig lukt, Plötsligt vände jag mig om och såg en kvinna med en lång kjol som var vit och hon hade vita ögon hon hade också långt svart hår. Jag skulle svimma av rädsla jag sprang ut från toan. Då hörde jag någon skrika HJÄLP!!!!!  jag sprang till rummet som var nere och såg Jakob och Martin fast i en bur.

Jag ville befria de där ifrån men det var försent kvinnan kom och hon var arg. Hon attackerade mig  och jag sprang ut från rummet och ut från stugan jag sprang så långt så att jag kände att mina ben skulle bombas. Till sist stannade jag vid en busshållplats. Man kunde knappt se styggan. Jag kollade mot marken och jag kände tårar rinna ner från min kind .

1 juli var det begravning för Jakob och Martin jag var så ledsen så att jag inte kunde vara med i begravningen. Allt var mitt fel  jag har svikit mina bästa vänner.

ALI 5A!

Vem överlever natten?!

Jag hade ingen aning om att det skulle gå fel, men jag hade fel, det gick värre än vad jag förväntade mig. Jag sa till dem att inte gå dit men ingen av dem lyssnade,  och där stod jag, ensam i mörkret.

Det var en speciella dag för mig då jag och några kompisar skulle övernatta i ett slott där det sägs att det spökar. Klockan var redan sju och jag hade packat klart väskan och tog farväl av mamma. Jag såg rädslan i hennes kastanjebruna ögon, men vi hade redan pratat om det tidigare. Hon omfamnade mig med hennes smala kropp och gav mig en lätt puss på pannan. Sedan var det dags för mig att landa till nästa slutdestination, Hensbacka Herrgård, där slottet stod.

I bussen såg jag Emilia, som skulle också vara med på övernattningen. Hon tog upp sin väska från stolen så jag kunde sitta där. Vi prata lite om vad vi skulle göra när vi var framme. Väl när vi hoppade av bussen kände jag en klump i magen som blev större för varje gång jag närmade mig slottet.

Slotten såg gammaldags ut och var omringad av höga träd. Utanför ingången stod Terra, Holly, Joel, Anton och Tove. Samtidigt som vi pratade gick vi ni. Plötsligt när jag gick in i slotten fick jag en konstig känsla som att jag är inte välkommen här. Men jag struntade i det och gick till de andra.

Ägarna visa oss lite runt och berättade i vilka rum det spöka. Det var ett rum som fångade mitt intresse och det var grevinnans gamla rum. I rummet fanns det en jättekonstig tavla och under sängen var det jättemörk. Just då när jag stod ensam där kändes att klumpen i magen blev större och större.

När ägarna hade gått och släckte ner hela slotten satte vi oss i biblioteket. Biblioteket var det enda rummet som var tänd. Plötslig hörde vi en smäll från entren och då sprang alla ner för att se vad som hade hänt. Just då när vi var där nere var det en ljusstake som ramlade.  Vi började prata om det. Vi trodde att det var ägarna som ville skoja men plötslig säger Anton att vi ska svära på allt att vi ska inte röra sakerna och inga läskiga ljud. Alla lovade att inte röra på någonting och just då hördes en smäll från övervåningen

Alla sprang till porten och började skrika.

• Nu får vi skärper oss ropade Anton med en envis röst.

Därefter ville de andra gå upp och kolla. Jag sa till dem att dem ska inte gå dit men ingen av de lyssnade och där stod jag ensam i mörkret.

Några minuter efter att de hade gått gick jag till biblioteket. När jag satt på en stol i biblioteket tänkte jag att jag ska läsa klart min bok som jag lånade för några dagar sen i skolbiblioteket. Just då när jag började läsa några sidor hörde jag Emilia skrek. Jag slängde boken och tog ficklampan så fort jag kunde, jag kunde knappt andas och just då tänkte jag att det kan inte gå mer fel.

Jag hörde de knarrande ljudet när jag gick på trappan. Det luktade som gammal fisk och för varje steg jag tog kändes som att någon tryckte ner mig som att jag var inte välkommen. Men jag kämpar mig hela vägen upp. Då när jag är framme till övervåningen såg jag Emilia springa mot mig

• Hjälp!...de...blev. Ropade hon med ett darrande röst.
• Ta det lugnt, svarade jag med ett lugn röst.

Jag tog med mig Emilia till biblioteket. Vi gick förbi den läskiga trappan. Emilia såg blek ut. Jag undrade vad som har hänt med henne. Jag såg till att Emilia satte sig på en stol.

• Vad har hänt frågade jag med ett lugn röst

Samtidigt som jag frågade kom en skugga från mörkret och i mörkret stod, Terra. Hon kom fram till mig med darrande ben och hon såg blek ut.

• Vi behöver HJÄLP!!! Sa hon och sedan satte hon sig på en stol.
• Vad här hänt frågade jag och blev mer nyfiken och chockad.

När vi gick upp till övervåningen sa Anton att vi skulle dela oss i grupper. Jag, Emilia och Anton var i en grupp. Plötslig då hörde vi något och just då var Anton borta!

• Va!? Avbröt jag Terra.

Samtidig som jag avbröt Terra fick jag en ide.

• Vi kan gå upp och leta dom. Frågade jag och gick upp från stolen.
• Okej. Svarade både två och tvekade inte.

Inna vi skulle upp förberedde vi oss. Vi tog med två ficklampor och några pärlor som vi kunde lägga ut på golvet så inte vi kunde gå vilse. När vi var redo att gå skulle vi förbi en läskiga trappan. Just då när vi stod framför trappan och ska förbi den.

• När jag räknar till tre ska vi springa förbi trappan. Sa jag med ett nervös röst.
• Ett,..två,..TRE,...KÖR,KÖR. Ropade jag

Samtidig som jag ropade var vi tre som en leopard. Vi sprang som att en mördare skulle vara bakom oss. Lugnet va den gamla fiske fick jag knappt den i näsan. Vi var uppe som så fort som det gick. Prisi när vi var framme la vi en pärla på golvet och så gick vi omt grevinnans gamla sovrum. Mitt hjärta dunkade och mina ben darrade.  Innan vi öppnar dörren la vi en pärla nära dörren. Och då öppnade jag dörren klumpen i magen blev större och större. Men i rummet fanns ingen där.

• Jag tycker att vi ska till matsalen? Frågade Emilia.
• Bra ide. Tyckte jag och Terra.

Klubben i magen försvinner och kommer. På väg till matsalen hade vi lagt fem stulna pärlor på golvet. Vi gick i matsalen men ingen var där. Jag blev chockad och den Kalla vinden gjorde så att jag fick rysningar över hela ryggen, och just då visste jag att allt hade gått fel.           

Midya 5a

Kan vi inte bara låtsas som om det inte har hänt?   

Det var en kall dag i mars 2017 och jag var hemma med min mamma. Då sedan någon  knackade det på dörren och min mamma öppnade dörren och hälsade och kallade på mig.

• Lisa dina kompisar är här, sa mamma.

Min mamma gick till  köket för  att hämta till dom något att äta. Min pappa var på jobbet ibland han kommer för sent ibland inte. Mina kompisar frågade mig har du pratade med din  mamma  om att vi alla ska övernatta hos Elsa?

Nej jag har inte pratat med min mamma om  att vi ska övernatta hos  Elsa. Jag kan inte prata   med mamma men Maja sa bara  prova en gång jag sa okej, men jag känner   mig rädd  när jag skulle gå ner för att  prata med mamma så kom  hon och knackade  på dörren och sa kom och ät mat, så jag och mina kompisar gick ner och satt på stol.

Jag sa mamma jag vill fråga dig något mamma sa ja säg  jag frågade mamma får jag  övernatta hos elsa  snälla mamma bara för tre dagar snälla mamma snälla om ni säger så  mycket så ja. Jag frågade  mamma om hon  hade sagt till pappa att jag ska övernatta  hos Elsa. Ja jag har smsat pappa och han  sa att du får övernatta och att han ska komma hem sent.

Jag  blev glad  och sprang ner till mitt rum för att packa  ner mina kläder och andra saker som jag kommer att behöva.  Mamma kom upp till rummet  och gav mig kram och gav  mig pengar och sa du kommer att  behöva dom och jag krama mamma hårt.  

Vi   gick ut jag och mina kompisar var på väg till Elsas hem, vi knacka på dörren elsa öppna och sa välkommen  till mitt hem.  Vi gick in lämna våra saker i rummet och vi satte oss i rummet och tänkte på vad vi skulle kunna göra dom tre dagarna. Vi tänkte på att vi ska ha det roligt.  Elsa kom med saker som vi kunde äta, Elsa fråga varför sätter ni er så jag svara att vi ska diskutera om vad  vi ska  göra dom tre dagarna. Elsa sa vi kan göra det imorgon. Men nu ska vi ha det  roligt vi spela spel lyssna på

musik och vi hade det roligt. Senare  plockade vi upp saker borsta tänder och bytte om kläder och sov.

Nästa dag vi vaknade bytte om kläder och vi gick ner för att äta frukost. När vi var klara vi städa huset  och sedan Elsa och Maja sa ska vi gå och köpa kläder eller  gå för att äta mat ute. Ja det är bra sa jag  och vi tog på oss skor  och jacka och tog pengar.  Vi var på väg till  emporia. Vi köpte kläder jag köpte  två  tröjor till min mamma och till min pappa och när vi var klara gick vi för att äta. Elsa sa vad vill ni äta och då sa jag pizza, men jag vill inte äta här jag vill äta hemma Elsa sa okej. När vi hade ätit klart  sa jag till mina kompisar kan vi gå och träffa min mamma och  pappa för att jag har köpt tröja till båda två och pizza. Vi var på väg till mitt hus jag knackade och mamma öppna dörren.  Hej sa hon och så sa jag hej hur mår du sa jag och jag krama mamma och pappa och sa jag har köpt tröjor till er och en pizza. Då sa jag mamma kan jag få min högtalare okej svara mamma och jag sa till mamma och pappa okej hejdå.

Vi var på väg tillbaka   och maja sa vad ska  vi göra nu vi alla tänkte Elsa sa vi kan tänka det efter vi alla lyssna på musik med men högtalarna jag såg någon  att följa efter oss men plötsligt skrek Maja jag vet att var ska vi gå disco det kommer att vara  roligt när jag kolla backe  då var det ingen men jag bry det inte mig så mycket men Elsa sa jag får inte även  min mamma inte heller min mamma  jag sa  och Elsa snälla snälla bara får idag och vi sa okej men bara idag.

Men lova oss att du ska inte dricka oli och vi ska komma på tid tillbaka hon sa jag jag lovar er.

När vi är där jag såg många folk i disco förut jag har inte sett  disco och alla drack olie  det var musik och det var olika lampor som hade olika färger jag och Elsa satt på stolen och Maja dance och kalla på men vi sa nej vi vill inte men vi ska komma sen men sedan hon började dricka oli men plötsligt någon komma med pestolla och sa  alla ta upp era händer och alla tog upp händer och jag gömt mig under bord han såg alla men inte jag han höll det en flicka och skrek om någon rörde sig jag kommer att döda hon flicka när jag kolla att vem är den flicka det var Maja och han tog alla till toa och stengade alla i toa  toa var mycket stor.

När han har stegade alla komme han ut och tog en stor väska och börja ta saker jag hade men mobile och jag börja filma han tjuven men sedan ringde min mobil  och han hörde och sa komme ut det som är här och börja leta efter mig jag blev rädd och jag vis det att han skulle sea mig och jag gömma det men mobile i men skor jag har fått det ave men mormor hon köpt det från usa att om det händer något  jag kan lägga det här   och jag kom ut från bordet och han kolla att har jag mobile eller inte när han skulle kolla jag tog hans mobil och han steg det mig i toa med alla andra.

Jag försökte  ringa polisen och det gick inte men när jag ringde det på tjuvens mobile det gick och jag pratade med polisen att det har hänt så och polisen svara att vi kommer vi är på väg och efter liten stund kom polisen och dörren var steng dom kunde inte öppna men det var en väg att gå inne då  jag ringde igen polisen att det finns ett väg och dom komme inne i denna vägen jag hör det när poliserna skrek att lägg ner erran vapen  och dom tjuvarna börja skjuta och poliserna började också skjuta och några av dom poliserna kom och släppte oss all ut  vi gick från fönstret ut och när jag skulle gå ut såg jag att poliserna ladet peppearspere .

Poliserna fånga dom tjuvarna och tog dom och sa go till den hem och jag Elsa och Maj sa vi ska aldrig göra så igen och vi alla sa att ingen ska berätta till våra mammor och vi gick hem bytte om kläder och och satt på vardagsrum Elsa läs det bok maja lyssna på musik och jag läs det också bok jag tänkte att det är min sista dag att övernatta hos Elsa  jag ska aldrigt övernatta hos någon och vi alla gick att lägga sig.

Nästa dag sa vi att vi ska aldrig prata om det och gick hem tillbaka när jag är hemma krama jag mamma och sa hej mamma sa hej och pappa sa ska vi gå att äta ut men mamma jag är trött men kan du följa med oss jag sa okej och vi var på väg och jag tänk det  jag ska inte göra så igen att utan att fråga mamma och pappa och jag ska gå med mamma och pappa där jag vill gå.

UTAN ATT FRÅGA MIN MAMMA ELLER PAPPA JAG SKA INTE GÖRA FEL SAKER.

AISHA AHMED SHAH

En pojke som är spöke  

Jag vaknade på söndag morgon sista dagen på sportlovet och kollade ut genom fönstret. Utanför såg jag vita stora snöflingor falla ner mot marken. Det såg jättefint ut men jag blev ändå inte glad för idag skulle ju mina kompisar och jag spela fotbollsmatch utomhus. Först gick jag upp och åt frukost. Efter det borstade jag tänderna och kläder på mig och frågade min mamma:

• När ska det sluta snöa mamma? undrade jag.
• Man vet aldrig min son, svarade mamma.

Jag struntade i snön och gick ut på gården för att göra en snögubbe. När jag höll på som mest med att putta den stora tunga snöbollen kom det fram en pojke och tittade på mig. Jag tittade tillbaka sen frågade jag:

• Vad vill du?
• Jag vill leka med dig, svarade pojken.
• Ja visst, svarade jag.

När jag tittade pojken i ansiktet så kunde jag inte se något. Det var bara mörkt och man kunde inte se några ögon, näsa eller munnen, jag litade inte på honom och när vi hade lekt klart gick jag hem.

Nästa dag var sportlovet slut och jag gick till skolan igen. Första lektionen berättar vår lärare att det ska börja en ny pojke i klassen. Plötsligt öppnas dörren och pojken från gården dagen innan kom in i klassrummet. Läraren presenterade honom som Ante och visade honom hans plats som var bredvid mig. Jag kunde fortfarande inte se pojkens ansikte utan det var bara svart.

Efter lektionen när alla hade gått ut på rast gick jag fram till min lärare och berättade vad jag hade sett.

• Men vad säger du? Det är väl klart att man kan se hans ansikte? Jag såg det ju direkt när jag träffade honom. Du måste ju ha blivit helt galen under sportlovet. Sa läraren till mig.

Jag tänkte att det är ingen idé att prata med någon om detta för ingen tror på mig. Jag blev ledsen och det gjorde ont i magen. Jag orkade inte spela fotboll eller leka på rasten. Jag stod bara och tittade på min klasskamrater som hade roligt.

När jag kom hem från skolan den dagen ringde jag min kusin och bästa kompis Tamer. Jag visste att om det skulle vara någon som trodde på mig skulle det vara han. Vi pratade länge i telefon och jag berättade om pojken och om hur ingen hade trott på mig. Vi bestämde att när det blev helg igen skulle Tamer Dirshe och Hussein komma till mig och sova över. Vi skulle försöka förstå vad det var för pojke egentligen.

Äntligen var det fredag! Ante hade varit i skolan hela veckan. Jag hade inte vågat prata med honom för jag var rädd men jag hade vågat fråga var han bodde. Min idé var att Hussein, Dirshe, Tamer och jag skulle gå till hans hus i morgon kväll när mina föräldrar var på fest i somaliska föreningen. På fredagskvällen hänger vi bara hemma hos mig och tittar på film och äter godis. Hussein, Tamer och Dirshe var mina gamla bästa vänner från min förra skola. Som tur var bodde vi fortfarande nära varandra och kunde ses på helgerna. När vi satt där och tittade på filmen tittade jag på fönstret. När jag tittade lite mer noga såg jag hur Ante stod där ute i kylan. Jag tittade bort och när jag tittade dit igen var han borta. Jag blev livrädd och skrek till min vänner:

• Såg nu! Han pojken var precis där utanför!
• Va? Är det sant? svarade killarna.
• Ja! Vi springer ut och kollar! sa jag.

Vi gick ut och tittade utanför fönstret men ingen var där. När jag vände mig om och tittade bort mot skogen såg jag något som stod där borta.

• Kolla, kolla! Där är han! skrek jag.
• Ja, där är något! skrek pojkarna tillbaka.

Plötsligt öppnade min mamma dörren och sa åt oss att sluta skrika och komma in och lägga oss för klockan var redan 23.00 på kvällen. Rädda gick vi inte och la oss för att sova. Ingen av oss kunde somna först för vi var så skakiga. Men tillslut somnade vi.

Nästa morgon vaknade vi ganska sent eftersom vi gick och la oss så sent dagen innan. Vi gick upp och åt frukost och gick ut för att leka. Dagen gick snabbt för vi spelade fotboll vilket vi alla älskar att göra. Plötsligt var klockan 19 och det var dags för oss att gå hem till mig igen. Vi åt middag och sen gick mina föräldrar till somaliska föreningen. Äntligen var vi ensamma hemma. Vi satte oss vid köksbordet och planerade hur vi skulle ta oss in i huset. Efter en stund tog vi på oss skorna, jackorna och mössor och gick. Ute var det kolsvart och vinden fick träden att röra sig läskigt i bakgrunden. Tillslut kom vi fram till huset. Det var ett gammalt och slitet hus. Huset var helt släckt och mörkt men som tur var hade Hussein redan tänkt på det och tagit med sig en ficklampa. Tamer, Hussein och jag gick med små tysta steg upp för trappan mot ytterdörren. Dirshe stod kvar i trädgården och höll vakt. Jag kände på handtaget och till vår förvåning var det olåst. Vi öppnade dörren och smög in i det mörka huset. Varje steg vi tog så knarrade det i hela huset. Vi gick upp för den gamla trappan till övervåningen för att titta efter Ante. Plötsligt hörde vi ett ljud inne i ett av sovrummet. Ljudet lät nästan precis som en Zombie och vi blev livrädda alla tre. När vi kom in i sovrummet där ljudet kom ifrån såg Tamer en svart katt som sprang ut.

• Det måste ha varit katten som gjorde ljudet, nu fortsätter vi. sa Tamer.

Vi kunde inte hitta någonting på övervåningen men plötsligt såg jag ett litet hål i ena väggen. Jag gick fram och kände och plötsligt öppnades en lönndörr i väggen. Bakom dörren fanns ett extra rum med en liten säng och ett skrivbord. Jag gick fram till skrivbordet och där låg ett gammalt och dammigt fotoalbum.

• KILLAR SKYNDA! DET KOMMER NÅGON!!!! skrek Dirshe från trädgården.

Vi alla sprang det snabbaste vi kunde ner för trappan mot dörren. Som tur var fick jag med mig fotoalbumet under armen. När vi kom ut sprang vi alla fyra åt varsitt håll bort från huset. På gångvägen nära mitt hus möttes vi upp igen som vi hade bestämt när vi planerade allt.

Vi satte oss vi matbordet igen och tittade i fotoalbumet. Det var från 1817 och bilderna var gamla och slitna. Vi bläddrade igenom sidorna och plötsligt såg jag Ante på en av bilderna. Vi förstod att Ante måste vara ett spöke.

Nästa morgon när jag gick till skolan tog jag med mig fotoalbumet. Ante var inte där och visade fotoalbumet för min lärare och för alla klasskamrater. Då förstod de att jag hade talat sanning hela tiden.  

Instängd

Jag är hemma i mitt lilla rum som är blått jag kan se att det är en ljus morgon och att det verkar som att det kommer bli en varm dag. Sommarlovet har precist börjat och jag ser fram emot det.  För att jag kommer att vara borta en vecka med min bästa kompis Elias. Jag och han kommer att tälta i en skog som är i närheten. Elias går i min klass och han har svart hår och han är ganska kort. Först var Elias livrädd för att tälta men jag  kunde övertala honom att tälta med mig. Han trodde att vi skulle bli uppätna av en björn.

Jag tar snabbt på mig kläder och går till badrummet för att borsta tänderna.Efter några minuter är jag klar och tar på mig skor och går ut.

Efter en stund var jag nere på min gård. Jag gissade helt rätt det var en varm dag i juni. Jag väntar på att min pappa ska komma och medans jag väntar tar jag upp min telefon och spelar ett spel.Efter att ha spelat lite så tittar jag på gatan och ser han komma.

Hans bil är så rostig och sätena är så osköna så att jag får ont i ryggen.

Jag går över gatan och går till min pappa.

• Hej pappa,sa jag.
• Hej,sa han tillbaka.

Jag öppnar dörren och går in i bilen.Hjärtat  bultar medans han körde.

• Pappa var ska du åka,frågade jag fundersamt.
• Vi ska åka till Elias.
• Juste sa jag till honom

Jag njuter av utsikten och jag njuter av tystnaden. Det jag kan höra var bilens lila motor.Efter en stund är vi framme vid Elias hus.

Vänta sa jag till pappa och och tog ett kliv ut från bilen. Jag är trött för att resan var lång.

Plötsligt är jag framme hos Elias. Jag knackar på dörren och efter en stund kom Elias.

Hej,sa jag till han och han sa hej till mig.

Efter en stund är vi framme i pappas bil.

• Hur ska du fixa tälten, Sa Elias med en arg röst

Jag såg på han att han darrar och skakar. Det var inte kallt ute så jag tror att han var rädd.

• Oroa dig inte. Jag kommer att fixa det.Sa jag  
• Kom vi går in i skogen och hittar en slät yta att lägga tältet på.

Det är skönt att andas in luften.Jag kan höra skogens vackraste sång,när fåglarna sjunger.

Efter några minuters av vandrade så stannar vi för att ta upp vår tält så att vi kan äta och sova. På något magiskt sätt kunde jag fixa tältet och vi kunde krypa in i den.

• Elias hur känner du dig.
• Jag darrar så mycket så att det går inte.

Då visste jag att han var rädd.

Dagen efter så åt vi snabb frukost och vi bestämde att vi skulle utforska vår värld.

Vi vandrade några minuter.Den svåra terrängen gjorde så att jag blev andfådd och när jag tittade på Elias så var han ännu mer andfådd.

Plötsligt såg vi ett hus som var grått och jag kände hur hjärtat bultade.

• Kom vi går in Elias vi ser vad som finns inne.
• Okej sa Elias tillbaka med en darrande röst.

När vi öppnade dörren och gick in i huset så lät golvet som att den skulle gå sönder och det luktade som att någon har dött här. Och på taket så kunde vi se spindlar och själva huset var två våningar

Plötsligt så stängdes dörren utan att någon stängda.

• Elias stängde du dörren eller.
• Nej det gjorde jag inte.

Plötsligt hörde vi en röst som sa.

Vad gör ni här! ni kommer aldrig att gå ut!När ni dör så kommer jag att mata er till mina spindlar.

Jag och Elias darrade och när och jag viskade till han att vi borde försöka öppna dörren så att vi kan gå här ifrån.

vi försökte öppna dörren. Vi tittade bredvid oss så såg vi att ett fönster är sönder och att vi kunde klättra genom det.

• Elias ser du det sönderslagna fönstret
• Ja vi kan rymma genom det.

Det tog inte så lång tid innan vi sprang genom fönstret.i var ute i den fantastiska naturen och inte i den äckliga huset så stoppade hjärtat att bulta och vi darrade inte mer.Men plötsigt hörde vi att någon pratade.Samma person som vi hörde

Nej jag måste fixa fönstret nästa gång så mina spindlar inte måste äta mig!
Vi går direkt till tältet vägen dit gjorde så att jag slutar darra och jag glömde nästan bort det vi var med om just nu  Vi packade ihop och vi ringde pappa. Medans vi väntade så kom jag på något som jag borde berätta Elias.

• Elias vet du vad
• Elias stirrade på mig och sa vad är det.
• Vi borde inte berätta till någon, sa ja. Jag tror att det blir bäst så
• Okej,Sa Elias.

Kom igen sa jag pappa har med sin bil.Med tunga steg gick jag in i bilen.

• Har ni haft roligt sa pappa.
• Ja sa jag och Elias.

Jag och Elias tittade på varann och vi skrattade.Det tog inte långt tid innan vi var framme hos Elias.

• Hej då Elias
• Hej då, sa Elias tillbaka.

Efter några minuter var jag framme i mitt blåa rum och började tänka på händelsen.

Anel 5a

Instängd
Sommarlovet har precis börjat jag och mina kompisar Alex och Leo skulle gå till en fotbollsplan och spela fotboll. Det var leo som visade oss den här fotbollsplanen det är här leo tränar med sitt lag. Det laget som han spelar i  fc leicester. Jag spelar i ett lag som heter Fc Rosengård och Alex spelar i ett lag som heter United.

Den 21 juni var den dagen vi skulle gå till fc leicester plan. När vi var på väg dit  då såg jag ett övergiven hus.

• Vad är det där viskade Alex?
• Det är en övergiven hus svarade Leo
• Vad har hänt med de som bodde där frågade jag?
• Det sägs att det var en familj där  som dog men ingen vet hur dem dog

Vi struntar i det nu går vi och spelar fotboll. Vi gick in på planen då såg vi så stort det var det var rent och fint det fanns inget skräp eller något. Vi gick in på planen medans vi byta om så titade jag noga på de övergivna huset det var något konstigt med det där huset. Dirshe Dirshe skrek Leo, vad svarade jag, är du klar?Ja snart ska bara knyta mina skor svarade jag.

Alex vet du att vi ska möta Leos lag på torsdag det kommer att bli så kul att få möta sin bästa vän det kändes redan pirrigt i magen även om vi inte hade börjat spela.

Det är Alex pappa som ska vara domare det är han som har matchbollen men Alex frågade om han fick låna den idag för att vi skulle spela fotboll. Det var final som vi skulle spela mot Fc Leicester.  När vi spelade klart så var vi hungriga vi ska gå till en resturang och äta ja det kan vi göra. Men först måste jag gå hem och duscha för att jag är så svettig i kroppen och vi kan inte gå till en restaurang när man är så svettig och luktar så illa. Därefter  måste jag fråga mamma om pengar. Alex och Leo kan vi träffas här så går vi dit tillsammans? Vi träffas här om en timme. Okej svarade dom och gick sedan sin väg. På vägen hem såg jag den övergivna huset jag tänkte vad kunde har hänt med de som bodde där.

När jag kom hem gick jag raka vägen till toaletten på väg till toan gick jag förbi köket och vardagsrummet. I vardagsrummet så satt mamma där och tittade på tv men jag fortsatte min väg. Jag hade duschat klart och frågat mamma om pengar, när jag var framme vid planen såg jag Alex och Leos boll. De trixar med bollen men så råkade Leo skjuta bort bollen och han sköt den raka vägen i till de övergivna huset.

Vad har du gjort pappa kommer bli helt tokig i mig skrek Alex.  Nu har har vi ingen matchboll att spela med då kommer matchen att bli inställd. Det kan det inte bli det är ju final det är riktigt viktigt match. Någon måste hämta bollen . Leo får hämta bollen för att det var han som sköt bort bollen. Nej jag ska inte hämta bollen i det där huset helt själv. Ingen ska hämta bollen själv vi ska hämta bollen tillsammans sa jag!!!  Vi gick in i gården och skulle öppna dörren jag svalde en hård klump. Först när vi kom in såg vi bollen vi gick in för att hämta den plötsligt så stängdes dörren hårt. Alex sprang till dörren han försökte att öppna den men det gick inte dören satt fast.Vi hämtade bollen och försökte att öppna dörren men det gick inte.

Plötsligt hörde vi någon gå små steg i huset var va det sa martin? Vi gick runt för att kolla vad det var. Just då såg vi vem det var det var en kille som hade gröna byxor t-shirt och en keps som hade en boll märke mitten av kepsen. Hur länge har du varit fast här en vecka svarade han. Vi kan inte stanna här i en vecka vi har match imorgon. Så hör vi några steg komma mot vår sida det är hon, hon kommer, vem frågar jag!!!! en kvinna som har dött här.

Så ser jag henne med långt hår så långt att det täcker hennes ansikte. Hon hade smutsiga kläder. Kläder som var nedrivna. Så börjar hon skrika jag kunde inte göra något jag stod stilla som en sten jag öppnade inte ens munnen. Hon började springa mot oss jag sprang så fort jag kunde jag tittade inte bakåt. Jag kunde har dött där inne av rädsla.  Jag hade stannat så ser jag Alex och Leo men inte den lilla killen vad är lilla killen han ramlade och kvinnan hade tagit han.

Polisen kommer och letar efter killen, de hittar honom i en garderob han är död. Det rinner blod över hans hella kropp. Hans begravning så stod hans mamma bredvid begravningen. och det rann tårar från hennes kind.

                                              Drömmarna?

En kall dag mitt i december  ligger jag och min  bror Ahmed och sover, då hörde jag min pappa och farmor skrika :  -Santiago!! Ahmed!! ta på er snabbt! Jag tänkte  vad händer? Jag kollade på klockan och den var 4.00 . När jag tog  på mig mina kläder,  kände  jag hur mitt hjärta dunkade.  

Jag hann bara ta på mig en t shirt och ett par shorts som var sönder och tog med mig en boll. När jag kom ut stod 10 personer som var riktigt rädda man såg att de darrade av rädsla,  även min pappa. Min pappa skrek: - snabba er! Jag drog min lillebror i handen.  -Vi skulle över gränsen till New York, sa pappa. Men när vi skulle gå över staketet märkte jag att mamma var inte här då frågade jag min pappa: - Var är mamma? Han svarade inget.

- Jag ska inte gå utan mamma!! skrek jag. Men pappa tog mig snabbt innan polisen tog mig.

6 år senare jobbar jag  och min pappa som trädgårdsmästare åt rika människor. Jag får 50 kr i timmen, det är jättedåligt. Jag spelar också fotboll åt ett korpen lag som heter Ariana fc. Under de här 6 åren har jag inte sett min mamma och jag drömmer varje dag att jag ska se henne. Varje dag frågar jag pappa: -varför kom hon inte med oss? Det enda han säger är att hon är en svikare.

Idag har jag match i fotboll och vi ska möta världens bästa lag som heter Real madrid. Jag gör 3 mål i denna match och när matchen är slut går jag mot läktaren till min farmor och lillebror och kramar de. Då kommer en man i en kostym som är blå och randig och han har glasögon.  Han säger: - bra spelat idag! jag svarar tack! Han frågar mig om jag vill provspela för Real Madrid. Jag svarar:  - Ja, men hur ska jag åka till Spanien? Jag bor i new york. Mannen säger att han kan betala resan dit.Jag skriker av glädje och jag säger tack gud jag älskar dig för det .  Jag ringer pappa direkt och säger vad som har hänt och han skriker i telefonen: - Santiago jag älskar dig!!!.

Tre veckor senare är jag klar för Real Madrid efter första träningen ville de ha mig . Det skrivs i alla tidningar om mig och min familj är jätte stolta över mig . I en presskonferens berättar jag att de här var inte min största önskan utan det är att träffa min mamma.  Helt plötsligt efter presskonferens ringer min telefon och jag svarar och frågar vem är det ingen svarar men efter en stund hör jag en kvinnas röst som säger kan vi träffas på cafét på andra sidan om dig och jag vänder mig om och kollar bakom mig, då ser jag en kvinna och jag säger ja.

När jag går bort dit kollar jag konstigt på henne. Hon har krulligt och långt hår och en prick på näsan. Pricken på näsan påminner mig om mamma för jag minns att hon hade en likadan. Jag stammar fram: - Vänta, vänta! Är, är, är det du mamma? Hon börjar skratta och då förstår jag att det är mamma. Jag springer full av glädje och kramar henne och tackar gud ännu o en gång.

Efter en stund när vi satt oss ner frågar jag henne: - Efter alla dessa år ringer du just nu?  Hon svarar: - Jag har letat efter dig hela livet men aldrig hittat dig. När jag såg dig i tidningen fick jag tag på dit nummer av en kille.  Varför kom du inte med oss innan när vi flydde till New York?  Mamma svarar att hon hade blivit kidnappad av min farbror. Hon förklarar också att huset hade varit tomt när hon lyckats ta sig tillbaka. Till slut berättar jag för mamma att trots efter allt som hänt älskar jag henne fortfarande.

Kan allting vara en dröm?

Jag, Sara och Elisa skulle vara ensam hemma hela natten. Sara och Elisa skulle sova över hos mig eftersom min mamma fick resa till Norge för att min mormor var  jätte sjuk.  Vi skulle leka anden i glaset.

Vi satt i vardagsrummet på den röda sköna soffan och pratade lite innan vi skulle leka anden i glaset.  Samtidigt vi pratade lite flätade Elisa mitt röda, långa hår. När Elisa var klar med mitt hår gick hon för att hämta lite goda saker från köket.

• Jag tycker att vi ska köra anden i glaset nu, sa Sara.
• Ja nu kan vi spela anden i glaset, ropade Elisa från köket.

Sara och Elisa gillade leken anden i glaset men inte jag för jag tyckte att det är en tråkigt  och påhittad spel men var tvungen att vara med för jag hade lovat dem att spela med dem.

Sara och Elisa började förbereda inför spelet.

• Hur många siffror behöver man för att spela spelet, frågade Sara?
• Man behöver nio siffror, svarade Elisa.

Jag, Sara och Elisa satt på det vita , smutsiga golvet och började leker anden i glaset.  Vi  la vår   finger  på glaset och började leka anden i glaset.

• Finns det en ande här, frågade Sara?

Men vi fick ingen svar. Sara och Elisa började fråga konstiga frågor, är det en god eller en ond ande och såna frågor. Men vi fick inga svar på ett lång tag men Sara och Elisa fortsatte fråga frågor till anden.

• Du måste också fråga, skrek Sara.

Jag visste inte vad jag skulle fråga men till slut frågade jag.

• Kan du vara snäll och svara om det finns en god ande här, frågade jag?

Vi kände hur glaset börja röra på sig, min hand började skaka, jag fick en konstig känsla i kroppen.  

Glaset började röra sig snabbare och snabbare. Alla tre kollade på varandra. Jag såg hur Sara och Elisa var förvånad  och deras ögon lyste av skräck. Jag kunde nästan höra deras puls hur snabb den var av rädslan. Jag kan inte beskriva hur deras ansiktsuttryck såg ut.  

Glaset rörde sig, den kom på nej. Alla tre skrek av rädslan och tog bort fingret från glaset utan att frågan anden om vi får avsluta spelet.

Det var knäpptyst i hela huset, jag kände hur det började bli kallt i huset och jag började  skaka.  Jag, Sara och Elisa kramade varandra jättehårt. Elisas tårar började komma ner. Vi satt på den röda soffan och gjorde ingenting.

Efter några minuter  pratade ingen av oss, det var knäpptyst i hela huset så att vi kunde höra flugan. Senare blev alla lugna igen och inget hände med oss.

• Jag tycker att vi borde gå in och sova för inget hände, viskade Sara.

Vi gick upp på trapparna till andra vånigen och in i mitt sovrum. Min mamma hade fixat mitt rum och min rosa säng innan hon gick.

• Vilket finrum du har, sa Elisa.
• Har du köpt nya saker till rummet, frågade Sara?
• Ja för typ två veckor, svarade jag.

Sara och Elisa fick pyjamas från mig eftersom dem hade glömt hämta pyjamas. Vi la oss på sängen alla tre utan att borsta tänderna och tänkte på vad det som hände idag. Till slut somnade alla tre.  

Plötsligt vaknade jag av att  jag hör ett ljud komma från rummet, som ligger bredvid oss. Jag gick upp från sängen så snabbt så att jag blev yr och kollade direkt på klockan. Klockan var 01:10 på natten. Jag började fundera vem som är i den där rummet som ingen på flera år har gått in där. Jag titade  bredvid mig och såg två olika former av människor som sov bredvid mig. Jag tänkte att det var säkert Sara och Elisa. Jag  funderade ska jag fortsätta sova eller gå och se vad är det som har hänt. Jag bestämde mig för att sova igen. Jag somnade men plötsligt  vaknar jag för ingenting. Jag kollade bredvid mig och såg Sara och Elisa sova. Efter några minuter hör jag tydligt fotsteg utanför mitt rum. Jag blev helt förvånad eftersom ingen var hemma bara jag, Sara och Elisa. Och sara och Elisa var bredvid mig. Och om det är Sara eller Elisa så hörs inte deras fotsteg så tunga som en stor man. Och det kan inte heller vara min mamma eftersom min mamma  kommer imorgon på kvällen. Det kändes som att den som går, går fram och tillbaka bredvid mitt sovrum.

Jag var så rädd så att jag våga inte ens fråga vem det är eller gå ut från sovrummet för att se vem det är. Jag började tänka om  det kan vara tjuv,  men det gick ändå inte in i mitt hjärna att en tjuv gör så. Jag började tänka och tänka om saken och vem kan det vara en tjuv eller något annat som demoner eller anden eftersom vi spelade anden i glaset och vi fråga inte om vi får sluta spelet.

• Nej, nej sluta tänka såna tankar, sa jag till mig själv.

Jag trodde inte ens på demoner och spökar. Jag låg i typ 10 minuter och tänkte på det men tills slut somnade jag.

• God morgon, skrek Sara i mitt öra.
• God morgon , svarade jag med ett trött röst.
• Har du sovit gott, frågade Sara?

Jag tänkte på vad som hände igår.

• Nej, så jag tveksam.
• Vad är det som har hänt så att du inte såg gott, Frågade Elisa.

Jag började fundera om jag ska säga till dem vad som hände igår eller inte säga. Nej det är bästa att jag inte säger så att dem inte ska bli rädda och inte sova över hos mig idag också eftersom jag vill inte sova ensam hemma.

• Nej ingenting bara kunde inte sova på grund av er, ni rör er jättemycket svarade jag.
• Rör oss mycket, skrek Sara och Elisa samtidigt men en förvånad röst.
• Varför, undrade jag.
• Vi vet att du kan inte sova när någon rör sig så att gick och sov i vardagsrummet, svarade Elisa.

Jag började skaka och mina tårar rann ner. Sara och Elisa kollade på mig och undrade vad är det med mig. Jag tror att det är bra om jag säger till dem allting som hände igår natt. För att vara mer säker på att dem inte sov bredvid mig frågade jag.

• Vilket tid gick ni ner till vardagsrummet och sov där?

Svaret som jag fick önskade jag att inte fått den.

• Ja typ 23:30, svarade Sara?
• Varför undrar  du, frågade Elisa?

Jag ska berätta till er allting men måste borsta mina tänder och byta om till byxa och den röda tröjan och kommer till er.

• Ok, svarade båda två.

När jag borstade mina tänder och byte om till kläder så skulle jag gå till köket för att äta frukost med Sara och Elisa. Jag gick ut från mitt rum och kollade på den där rummet som jag hörde ljudet av så ser jag dörren öppen och en skugga som var form av en kvinna med en hatt gå i rummet. Jag gick bak några steg sakta och skakade och ramlade på golvet. Jag fick ganska ont och mest på rumpan. När jag kollade igen  på rummet ser jag ingenting då springer jag ner till köket och skakar och vill bara gråta och skrika hjälp. Jag går till Sara och Elisa. Båda två kollar på mig och säger

• Vad är det med dig?

Jag berättar allting som jag hörde och såg igår natt och precis nu. Dem började skaka och kramade mig och frågade om allting var bra med mig.  

• Självklart vet ni svaret jag är skit rädd och mår faktiskt illa efter allting

som har hänt och ni frågar om allting är bra.

Jag skrek med min högsta röst ALLTING VAR PÅ GRUND DEN DÄR DUMMA LEKEN ANDEN I GLASET SOM NI TVINGADE MIG ATT LEKA DEN! kommer aldrig mer spela den där spelet och sprang in till mitt rum och började gråta. Jag var arg men samtidigt ledsen och rädd.   Jag hämtade min telefon och ville ringa till min mamma och säga till henne komma hem nu.

Sara och Elisa kommer efter mig till rummet. Dem öppnar dörren och ser mig  gråta och då kommer dem fram till mig och kramar mig och ber om ursäkt. Efter fem minuter säger dem

• Ee det är så att, sa Sara tveksamt.

Och då blev det tyst igen. Jag kände att det var något konstigt med detta för jag känner mina kompisar och när dem ska säga något som är hemligt eller låter mig bli arg så pratar dem med en ett konstigt röst och vet inte vad dem ska säga.

• Vad vill ni säga,  frågade jag med ett ledsen röst.
• Kommer du inte bli ledsen, frågade Elisa?
• Det beror på vad ni ska säga, svarade jag.

Dem visste inte vad dem skulle säga. Det är så att allt som har hänt dig igår natt och idag var på grund av oss vi gjorde allt det med anden i glaset, fotsteg och skuggan och allt annat. Vi ville skoja med dig för att ha en rolig kväll med dig.

• Hur kan ni göra så mot mig, frågade jag?

På grund av er blev jag riktigt rädd och  visste inte vad jag skulle göra och jag trodde på riktigt att det var på grund anden i glaset. Och till slut är det ni.

• Är det också ni som rörde glaset när vi spelade anden i glaset, frågade jag ?
• Ja, svarade båda två.

Mina tårar rann ner en efter en jätte snabbt. Jag kastade min mobil som jag höll med mina händer på golvet och efter gick jag ut från rummet och stängde dörren så hård så att dörren sprängdes lite på sidan. Sara och Elisa kom ner efter mig och bad om ursäkt flera gånger.

• Jag vill inte mer prata med er, skrek jag.
• Visste ni vad ni gjorde mig mig igår natt och idag, ni skrämde mig, frågade jag.

Jag såg att du ville inte göra mig illa och hur dem är så ledsen på grund vad dem gjorde mig mig. Dem bad om ursäkt flera gånger  och grät jättemycket.

• Först lova mig att inte göra så igen, sa jag till Sara och Elisa.
• Vi lovar dig, svarade båda två.
• Okej, då förlåter jag  er.

Vi kramade varandra och satt och åt frukost tillsammans och hade en rolig dag utan att göra dumma saker.

Malak 5b

Glöm det .

I fredag  va jag och mina föräldrar ute i Max för att vi ville äta ute för det var länge sen.  Vi åkte med bilen dit bilen var en volvo som är vit.  Vi gick till max  vi beställde en fisk burger och vi åt efter typ 10 minuter , det  var såå gott att jag ville beställa en till fisk burger trots att jag var mätt  . Så  vi var klara då  vi gick till kassan han som var i kassan hade ett långt ärr vid ögat. Ögat vid ärret var litet och han hade en gängtatuering på andra sidan av ansiktet.  Jag trodde att han var en man som har varit med många problem. Vi beställde 3 fisk burger till.

- Kan jag få 500 spänn säger mannen med hög röst.

-  Vi bara beställde 3 fisk burger  sa pappa .

• Jag kommer ringa polisen om du inte ger mig 500 spänn med en riktig hög röst sa mannen, låt inte mig få damp!

-Ring! säger pappa .

Pappa frågade  en tjej som jobbade där, hon var rädd som mig hon hade röd ansikte det kändes att hon var hotad. Pappa frågade hur mycket kostar fiskburgaren? Hon sa det kosta 180 spänn pappa gav henne 200 hon lämna 20 spänn.

Pappa sa till mannen att det kåsta 180 spänn mannen slog på bordet och sa jag bryr inte ens mig!

Pappa sa till mig e du ledsen  jag sa nej men det kurrar i magen vi gick in i bilen och åkte hem. Pappa lät mig skratta så jag glömde  bort det . Vi blev frame efter en halvtimme  då sa pappa vi kommer aldrig åka till max mer .

Pappa kan vi inte bara låtsas som om inget har hänt .

• Okej!  sa pappa med ett glad röst jag ska glömma det .

• Har du lärt dig att aldrig gå mer till MAX .

• Det är klart pappa viskade jag .

Daniel 5b

 Allt var bara en…..

En kall vinterdag klockan tolv

satt Anel och hans mamma var inne i huset  och väntade tills advokaten skulle ringa och höra av sig för att berätta hur länge pappa skulle sitta i fängelset på grund av mordet som han gjorde.

Plötsligt ringde hemtelefonen, just då rusade Anel för att svara. Han tog upp mobil och lå den vid örat.Det var ett okänt röst som sa till mig:

• Hej,det här är advokaten Per Adolfsson från tingsrätten i Malmö och jag ville berätta att din pappa ska sitta i fängelset i sex år, sa en okänd röst.
• Kan du ge mig adressen vrålade Anel medan tårarna rann ner på hans kinder.
• Kalendegatan 1 är adressen.
• Tack för hjälpen,så Anel.

Anel stängde av hemtelefonen och gick upp för trappan med tunga steg upp till sitt rum och smällde igen dörren.Mamma gick efter Anel för att veta vad som har hänt. Anel skrek så det ekade i hela huset och så: (Jag har världens sämsta pappa!!) Han la täcket över huvudet och började gråta ihjäl så att hela madrassen blev blöt och full med tårar. Mamma strök över Anels kind för att han ska lugna sig men det hjälpte inte alls och Anel fortsatte att gråta i.

Till slut så Anel till hans mamma att det var advokaten som ringde och sa  att pappa skulle stanna i sex hela år i fängelset.Anel kunde känna hur mamma fick ett tjock men hon ville inte visa till Anel att hon var ledsen,istället så sprang hon ut från rummet. Hon gick med snabba steg ner för trapporna in till köket och sa med ledsen röst:

• Klä på dig snabbt Anel vi ska hälsa på pappa.

Anel var både glad och ledsen men han rusade till garderoben och tog fram en grön T-shirt och en grå jeans,sedan tog han på sig kläderna snabbt och han sprang fram till mammas rum för att se om hon var klar,till slut gick de snabbt ut från huset fram till hissen som kanske var i femhundra  år gammal, tillslut gick de ut från trapphuset och sprang fram till deras svarta,sköna mercedes bil som ligger vid kiosken.

Sedan började Anels mamma köra fram till kalendegatan 1, det tog ungefär tjugoåtta minuter tills de blev framme.De gick ner från bilen och gick fram till rättegången.Anel gick in i den stora porten och det luktade svett av alla människor som sitter och väntar på sin tur.

Anel fick syn på hans pappa, då började hans hjärta dunka jättesnabbt,men han gick fram till sin pappa och när han blev framme hörde han fyra skott komma mot pappas mage.Anel skrek jättehögt så att det hördes i hela rättegången. Då vaknade han med ett tryck och skrek PAPPA!!

Då kom Anels mamma och pappa springande för att se vad som har hänt med Anel, men Anel ville inte berätta vad han hade drömt.Mamma strök över han skind och så att det var lugnt.Hon gick upp för att laga frukosten, då följe Anel efter för att borsta sina tänder och tvätta ansiktet och han var glad

( ATT ALLTING VAR BARA EN DRÖM).

            

                                                   

                                                Hassan Abo EL Hassan

                     Mahmoud Hassanein

                                 5A

                                          Instängd

Det var en gång en kvinna med hennes man som var i huset. Utanför huset är det kallt och det är natt. Huset inne har bara en soffa en kök och ett rum.  Mannen sover i soffan och kvinnan sover i rummet. Kvinnan heter Silvia och hennes man heter Markus. Och hennes man är sjuk. Hennes man bor med henne och hon är gravid.

När dem var i huset så kom någon och knacka på dörren hos henne Markus säger: -SILVIA KAN DU ÖPPNA?

-JA DET KAN JAG!

Silvia går och vill öppna dörren så frågade hon - VEM ÄR DET? Ingen svarar hon frågar igen VEM ÄR DET? En man säger det är jag.  Silvia kände inte igen rösten men öppnade dörren långsamt. Då ser hon en man som håller en kniv och då hotade mannen henne med kniven. Mannen går till hennes man och högg Markus i hjärtat då dog Markus. Mannen med kniven skyndade sig och sprang så att inte polisen skulle kunna ta honom.

Sedan ringde Silvia till ambulansen och då kom dem och tittade på hans hjärta och att han inte kunde andas då sa ambulansen att hans liv är slut.

Sedan Silvia sa att jag kan inte bo här själv jag vill bo hos min mamma eftersom min man dog.

I två dagar packade hon sina  saker och sedan går Silvia till sin mamma och berättade att min man dog. Hennes mamma började gråta och Silvia började också gråta. Silvia har några dagar till att föda sitt barn som är en flicka och hon ska heta Malin.

När Markus var död så började mamman och Silvia att gå till kyrkan för att se Markus på begravningen. Då ville Silvia åka till sjukhuset för att hon fick jätteont i magen för att hon ska föda barnet.  Hon hann vara på sjukhuset i två timmar innan hon födde en flicka som ska heta Malin och de är fint namn med Malin. Sedan gick det ett år och dem glömde Markus att han är död. De lekte och gick till bröllop när kusinen gifte sig och gjorde många roliga saker igen.

Till slut fyllde Malin ett år och gjorde kalas och bjud in hennes vänner och hennes vänner hämta sina barn med sig. Just då hämta dem tårta till Malin och hennes bild var på tårtan och fira henne. Efter en dag var det Morsdag och Silvia hämta till sin mamma en present då blev hennes mamma glad.  Till slut så tog Silvia en annan egen hus och bodde med Malin själv.

Rana 5b

                                                     

Vem?

Maskot, kille, 13 år.

När?

2027

Var?

Malmö - Rosengård

Vad?

Maskot blir i en tjej som inte är kär tillbaka.

En pojke som heter Maskot och han kommer från Syrie.Han har elva år her i Sverige. Han har en bästa kompis her i sverige. De går i samma klass de går i 7A.Och hans kompis heter Isis.

-   En dag när Maskot skulle gå och handla så träffade  han sin kompis Isis. De bestämde sig för att göra sällskap till City gross som ligger i Rosengårds centrum. Det var en kall och snöig söndags dag i februari. Killarna passade en fotboll mellan varandra hela vägen från gården på Ramels Väg 15 till City gross. När de gick över bron mellan Ramels väg och parkeringen Rosengårds centrum råkade passa bollen så hårt att den flög över staketet på bron och ner på bilvägen under.

• NEEEEJ!!!! skrek Maskot.
• NEEEEEEEJ!! skrek Isis också.

Bollen landar mitt på en bils framruta som sprack på en sekund. En man kliver ur bilen med ett rött och argt ansikte. Han börjar skrika på pojkarna.

• ERA IDIOTER! Vad håller ni på med egentligen!? skrek mannen.

Maskot och Isis sprang det snabbaste de sprungit i hela sina liv. När Maskot vänder sig om ser han ser i ögonvrån mannen komma springandes efter dem. Han skriker till Isis:

• Isis, han kommer! skrek Maskot och bara springer rädd.

Killarna sprang mot Mascots port och hann precis stänga dörren innan mannen kom fram. Mannens skrek:

• Öppna dörren !!! ??

Mascot och Isis stod innanför porten och stirrade på den arga mannen med stora ögon. Tillslut sprang dom upp för trappan och in i Mascots lägenhet.

Dagen efter gick Mascot upp klockan 7, det är skoldags igen. Han möter upp Isis på gården som vanligt klockan 8. De går alltid till skolan tillsammans eftersom de går i samma klass. Dagen fortsätter som vanligt och klockan 14:00  slutar pojkarna. De går tillsammans hemåt i snabb takt för att de har fotbollsträning klockan 15 på Rosengård IP.

dem kommer på sin hema dem går och sen mannen kommer fram pojkarna och dem skriker

-SPRINGGG MASKOT!!!!

de spring och dem två går på bakom träd och sen mannen kunde  inte hitta dem två

Imorgon ska de gå till skolan, efter skolan mannen står bakom dörren

och dem skulle komma till hem dem öppna dörren på en sekund mannen kommer framför Maskot och Isis!!! De kunde inte öppna dörren men när de lyssnade att polisen va bakom dörren de öppna dörren men de va mycket rädd de få gåshud.Polisen kommer och pratade med de och så att det som ni gör är inte bra för ni bra pojkar och ni ska inte göra mer det. Vi ska inte göra igen det sak vi ska inte spela mer på bron och vi måste spela bara på fotbollsplan.   

Elham 5a

  

Den 8 juni var ännu en regnig dag i den hatande fosterfamiljen. Klockan var tio på morgonen och jag kände den kalla luften mot mig. Jag gick och skulle äta frukost men inte en enda brödskiva fanns på bordet som om jag vore ovärd. Jag kollade runt men ingen var hemma jag kände att jag är bortglömd i varje sekund eftersom ingen säger när dom ska gå ut eller något som om jag inte ens bodde här.

Efter en halvtimme kommer människan som hatade mig  det var Malin. Malin var en tant i 43 års ålder och hon skulle göra vad som helst för att få bort mig. Hon tog mig endast för pengar. Hon kom in med en tjej som heter Maja. Allt hat jag kände glömde jag när jag såg Maja. Hon hade ljusblå ögon som man kunde inte sluta kolla på. Hennes hår  var brunt och hon doftade som hallon från en mils avstånd. Mina ögon kunde inte sluta titta på henne.

Plötsligt såg jag några tårar rinna från hennes ögon.

Hon gick upp till sitt rum och började krama en kudde. Hennes tårar slutade inte rinna. Jag ville nå ut till henne men så fort jag tog ett steg in så skakade jag. Jag gick till henne och sa jag förstår hon började krama mig och hennes tårar fortsatte rinna.  Jag sa till henne att jag bott här i fem år och inte ens sett ett ljus dag ända sen mina föräldrar sålde mig till Malin.  Jag hörde att de adopterade ett nytt barn från barnhemmet.  Dom älskar barnet mer än vad dom har någonsin älskat mig. Jag känner att mina tårar rinner när jag tänker på det. Hon sa

• Jag beklagar  sa hon.
• Det är ingen fara svarade jag.

Jag frågade henne hur kom du hit hon besvarade och sa att hennes föräldrar hade adopterad ett nytt barn och de ville få bort henne.

-Jag sa jag beklagar hon sa det är okej.

-Jag frågade henne tror du på kärlek hon sa ja.

-Jag sa till henne att vill du fly med mig härifrån, sa jag.

-Hon sa till mig vad är det du säger till mig.

-Hon sa snabbt ja.

Så vi flydde till ett öde hus utan mat eller pengar hur skulle vi kunna lösa det.Så dag ett kom vi på att vi inte hade en brödbit. Så det tog oss tre dagar tills polisen hittade oss.Det gick några dag tills polisen och socialen hade hjälpt oss med att hitta en ny familj.Första steget i huset ser jag fosterföräldrarna med utsträckta armar och ett leende.Jag kände redan att här kommer jag att trivas.

Den dagen jag gick till ödehuset och flydde från Malin var det bästa jag någonsin hade gjort i mitt liv.

Lentrit 5b