Berättande text

Precis som ni kunde läsa i inlägget tidigare repeterar sexorna de olika texttyperna just nu. Här kommer ni att få läsa om vårt arbete med berättande text. Just denna texttyp är den som vi under många år haft svårast att få våra elever att lyckas med på nationella prov i årskurs sex. Med den vetskapen har vi sedan årskurs fyra skrivit minst två berättande texter per läsår. Vilka texttyper vi arbetar med och när finns med i vårt årshjul.

Vårt viktiga årshjul

Som vanligt när vi arbetar med olika texttyper utgår vi från cirkelmodellen.

Cirkelmodellen skapad av skollogoped Mia Moberg

I fas ett bygger vi upp kunskap om området vi ska skriva om. Eftersom denna skrivuppgift var en repetition från åk 5 kunde vi hoppa över både fas ett och fas tre, vilket vi annars inte gör, alla faser är viktiga för att utveckla elevernas skrivande.  Men som sagt gick vi direkt på fas två i stället. Klassen blev indelade i grupper och sedan fick de en exempel text som var hämtad från Skolverkets hemsida. De fick också en matris som är kopplad till uppgiften, uppgiften kan ni se längre ner i inlägget. Matrisen är för våra elever välkänd, de har arbetat med denna matris sedan åk 4 och kan nu med egna ord förklara vad de olika delarna i matrisen verkligen står för.

Uppgiften var som ner ser ovan, att eleverna i grupp skulle bedöma  en eller flera elev texter som de läst. De skulle kunna markera i matrisen var texten befinner sig och sedan motivera för sina klasskamrater varför de bedömt som de gjort. Precis som min kollega skrev i inlägget tidigare så är det hårda bedömare som går vi våra klasser. Eleverna var inte alls överens med Skolverket när vi jämförde eleverna bedömning med Skolverkets. Det blev i alla fall bra och lärorika diskussioner om än lite upprörda känslor mellan åt.

Som jag skrev tidigare gick vi sedan direkt på fas fyra utan att göra fas tre där vi brukar skriva en text tillsammans eller i grupp. I fas fyra fick eleverna precis samma uppgift som de har skrivit i åk 5 som var densamma som den vi tidigare i veckan bedömt. Något som var nytt denna gång var att eleverna fick prova att skriva texten på tid. Jag ville att eleverna skulle ha känt på hur det är att skriva på tid, vilket vi aldrig tidigare gjort, trots allt är det ju så att på nationella proven ska eleverna kunna skriva en berättande text på 80 minuter och då kan det ha varit skönt att känna att man kan det.

Här finns uppgiften för dig som är nyfiken!

När texterna var skrivna avslutade vi som vanligt med kamratrespons, vilket jag som pedagog aldrig längre behöver uppmana till eller påminna om, eleverna använder varandra som ett naturligt stöd för att utveckla sina texter.

Den utvecklingen som har skett när det gäller våra elevers skrivande är helt otroligt och vi har mycket att tacka cirkelmodellen, våra stödstrukturer och vårt gemensamma arbete i samtliga ämne när det gäller skrivande.

I nästa inlägg får ni läsa om hur vi har arbetat med argumenterande text men det kommer efter sportlovet!

Kom på efter att jag hade publicerat detta inlägg att det kanske är någon som är nyfiken på att få läsa någon av våra elevers texter.

Mardrömmen när drömmen slog in

Det var en kall vinterdag den 23 december dagen innan julafton. Istället för att vara med min familj så är jag här och fryser,darrar och mina händer är röda av den iskalla snön. Det är bara jag den lilla Happy och min hund. Jag ser ingen människa så lång ögat kan nå. Ingen kommer någonsin finna mig!

Allting började egentligen en månad innan. Jag var helt slut efter en lång tråkig skoldag men insåg inte att något väldigt väldigt stort skulle vänta på mig där hemma. Jag gick in med små och tysta steg in i vardagsrummet för att säga hej till alla som jag var tvungen att göra. Vårt vardagsrum var stort och hade tre fönster. Vi hade grå-vita möbler och massa tavlor med alla möjliga olika färger.

Men när jag gick in så satt alla i min familj och tittade på mig. Alla hade ett stort leende på läpparna. Mamma och pappa log mest,mina två småsyskon hade båda två flätor hängandes till magen. Dem var jätteglada och jag förstod inte vad som hänt.

Vi ska åka på semester till mormor och morfar i fjällen sa mamma och pappa samtidigt. Vi ska fira jul där!

Jag kände hur all trötthet i min kropp flög ut med det samma. Jag kunde inte tro mina öron!

Vi skulle åka redan om två veckor. Jag var så lycklig att få åka dit igen för att träffa honom,min hund som jag haft sen jag var fyra år gammal. Hon var väldigt speciell vilket är så underbart. Jag har alltid bilden i huvudet på hur hennes vackra fluffiga päls glittrar på somrarna. När hon springer i trädgården så ser man den vita,söta och fluffiga pälsen följa med.

Dagen kom då vi bara hade 30 minuter kvar till att åka. Det som inte fick hända hände. Mamma tvättade min rosa,söta och fina overall  men den hade krympt i tvätten. Jag var så förbannad på mamma eftersom att jag inte hade något extra att ha på mig. Såklart ska mamma vara så pinsam och välja Johans gamla overall som var blå. Johan är  min bror som inte bor med oss längre eftersom att han flyttat ut.  Blå var egentligen min favoritfärg men det var ändå pinsamt att ha hans gamla overall. Alla kommer tro att jag är en pojke vilket jag inte är!

Dagarna gick och det var en dag kvar tills julafton. Jag älskade att fira julafton hos mormor och morfars hus dessutom med min älskade hund. Mormor och morfar är jättesnälla. Båda två hade runda gulliga glasögon och gråt krulligt hår. Mormor hade en brun kofta med älgar på och såklart så hade hon sina röda favoritbyxor på juletider. Morfar hade också en kofta på sig fast den var svart och likaså hans byxor.  Mamma och pappa var faktiskt väldigt lik dem bara de att dem såg yngre ut.

Jag skulle gå ut en sväng med Vanilj alltså min hund.

Jag gick ett tag och kom fram till parken. Plötsligt så sprang  Vanilj mot dem stora träden som var helt täckta av snön. Jag sprang såklart efter och kom in i på en öde plats med snö.

Ingen människa var där förutom jag och.. ja Vanilj. För varje minut som gick så blev det kallare och kallare. Jag var så rädd,orolig och frös ännu mer. Det blev bara mörkare och mörkare och jag hade fortfarande inte hittat hem.

Det var här vi var. Dagen innan JULAFTON. Denna julen som jag såg så himla mycket fram emot att fira i fjällen är totalt förstörd.

Men då slog tanken mig att jag hade min telefon i fickan. Jag tog fram den genast och började ringa mamma.Trots att jag ringt 3 gånger så fick jag Inget svar. Jag försökte ringa pappa men jag fick återigen inget svar. Vanilj blev så trött så att hon somnade. Jag fick sån himla  otur!

Längre bort ser jag massa bilar röra sig på motorvägen. Jag stiger genast upp ur min plats och börjar springa mot bilarna. Jag drog med mig Vanilj. Hon såg väldigt förvirrad ut när hon sprang med mig. Hon var nog säkert bara trött.

• Vänta sa jag,vänta, åk inte iväg!
• Vem är du sa den stora mannen?
• Snälla hjälp jag är vilse!

Han såg faktiskt rätt så snäll ut. Han hade en svart tjock vinterjacka,glasögon och brunt platt hår. Mannen tog in mig i bilen och frågade vem mina föräldrar var. Jag svarade: öh dem är Amanda och Johannes. Det är lungt lille grabben du kommer få se dem snart igen.

Jag råkade visst somna i bilen. Det luktade lussebullar,julskinka och massa annat smarrigt. Lukten var gudomlig. När jag vaknade och tittade ut ur fönstret ser jag dem.

• MAMMA,PAPPA jaa äntligen!
• Happy vart har du varit sa mamma med en darrig röst?
• Det är en lång historia mamma.

Mannen som körde mig hit måste nog känna mina föräldrar. Jag fick tur i alla fall som kom hem lagom i tid till julafton.

Skål och god jul sa mormor glatt och lyckligt. Jag fick trots allt fira jul med mormor,morfar,mamma,pappa,småsyskonen och den bästa av alla Vanilj. God jul!

                      Är hunden människans bästa vän?

Vad är det som låter? Vad är det för oväsen? Allt hände en dag när jag var ute och joggade, det var en kall vinterdag mitt nånstans i december. När jag joggade förbi en stuga som var väldigt mystiskt och läskigt, man kunde inte se in i stugan för att den var täckt av granar och buskar, men det var inte det enda mystiska och läskiga med huset.  Jag hörde först något oväsen som att någon slår på en matta för att ta bort damm, sedan hörde jag en snyftande röst, det lät som om en hund som är ledsen.

Just då tänkte jag det skulle bli bättre om jag joggar vidare. Så när jag var väl hemma, kunde jag inte låta bli att tänka på det där oväsendet och den snyftande rösten. Nästa dag vaknade jag tidigt för att äta frukost efter frukosten bestämde jag mig att gå till den mystiska stugan, när jag var framme vid stugan hörde jag igen den snyftande rösten men konstig nog hörde jag också en människoröst, som om den skäller på någon. Först tänkte jag att det är bara jag som är knäpp i huvudet, men jag valde ändå att gå fram till stugan, jag gick till baksidan så att ingen skulle se mig. När jag närmade mig baksidan hörde jag obehagliga ord som, din jävla skit, jag ska döda dig. När jag kikade försiktigt in på baksidan såg jag något förjävligt, en människa täckt i helt svart, han hade nån form av en betong i handen och slog på en hund som ligger liggandes.

Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Tänkte jag, när mannen hade slagit färdigt gick han in i stugan, då sprang jag snabbt för att se hur hunden mådde, jag kollade runt så att mannen inte kom jag var livrädd tänk om han hade slagit mig? När jag kom fram hade den stora röda sår runt sin kropp och den var blödande,  jag försökte bära upp den men den var för tung, då såg jag en spade ligga i närheten. Jag tog den och kunde bära upp hunden, men hunden kunde inte springa för dess fot var nog stukad, så den släpande bredvid mig i snön. Vi hann komma till en annna stuga, men ingen var där för det var helt mörkt när man såg in i stugan, så vi fortsatte att gå, jag hade ingen telefon att ringa polisen. Plötsligt! såg jag polisen komma rusande mot mig. Jag hann inte ens prata med dom för de tog mig direkt till bilen och frågade mig vad som hänt. Efter en stund kom mamma och hämtade mig, hon var både rädd för det som hänt men samtidigt stolt för jag räddade en hund. Polisen omhändertog mannen. För det finns en lag som säger att man får inte misshandla en hund, men om man gör det då får man upp till två års fängelse.

Efter allt frågade jag polisen hur dom visste att jag var här, de sa att flera hade hört oväsen från den stugan och de hade ringt till oss. Några dagar efter denna händelsen var jag plötsligt känd över hela byn!  det hade gått ju rykten i byn bland folket att jag räddat en hund från att bli mer misshandlad. Jag var riktigt stolt över mig själv.  Jag fick höra nyss en timme sedan att om jag vill adoptera hunden kan jag få den, jag tackade ja för nu mår den bra den har bearbetat sig efter det som hänt. En sak är jag säker på det är att jag ska alltid behandla den riktigt bra den kommer vara för evigt min bästa vän.