Svenska som andraspråk resten av terminen

Här nere är den bedömningsmatrisen vi inledde vårterminen med, mycket har vi hunnit men och en del har vi kvar att arbeta med de veckor som är kvar av terminen. Det som är markerat med blått det är vad vi håller på med i svenska just nu och det som är kvar att arbeta med under denna terminen. Just nu arbetar ni med att ta reda på fakta till er medeltiden slutuppgift och sedan ska ni skriva en resonerande faktatext om vad ni lärt er. I detta arbete kommer många av våra mål nedan att arbetas med. Jag hoppas också att vi ska hinna med att träna på att skriva en instruerande text men hinner vi inte det denna terminen så startar vi upp med det i årskurs fem.
Vårterminen åk 4	På god väg eller med stöd av en vuxen eller en kamrat		Har nått målen	Över förväntade kunskaper
Du kan framföra egna åsikter och ställa egna frågor vid samtal
Du kan ta, ge och genomföra muntliga och skriftliga instruktioner
Du kan läsa med flyt såväl högt som tyst
Du kan berätta och redovisa muntligt så att innehållet blir tydligt
Du kan reflektera över texter med hjälp av givna frågor
Du kan uppfatta budskap och vad som sker i texter skrivna för barn och ungdom
Du kan söka relevant information i anvisade åldersanpassade källor och återge den med egna ord
Du kan skriva argumenterande text
Du kan skriva en narrativ text
Du kan skriva en resonerande faktatext
Du kan skriva en instruerande text
Du kan skriva berättande text med ett tydligt innehåll och gestaltande beskrivningar.
Du kan ge respons på din kamratstext
Du kan ta emot respons av en kamrat och sedan ändra i din text efter responsen.
Du kan använda de vanligaste skriv- och stavningsreglerna
Du kan skriva olika texter på dator

Bedömningsuppgift medeltiden

Bedömningsuppgift till den 26 maj  -16

Denna bedömningsuppgift handlar om att du ska öva på att skriva en längre analyserande och reflekterande text om medeltiden. Du har ungefär fem veckor på dig. Du ska skriva texten i google classroom, historia. Om du inte har tillgång till dator så kan låna dator på läxhjälp torsdagar 14-15 eller kommer tidigare till skolan på morgonen, säg bara till innan.

När du resonerar kan du arbeta utifrån följande frågeställningar:

Inledning:

·         När var medeltiden?

·         Historiska källor – Hur vet man saker om medeltiden?

Kvinnans roll:

·         Hur var det att vara kvinna på medeltiden? Hur behandlades kvinnor i olika situationer?

·         Varför kunde det vara fördelar med att vara änka?

·         På vilka olika sätt drabbades kvinnorna hårdare av rättssystemet än männen?

·         Känner du till några kvinnor som hade en stark roll under medeltiden? Varför lyckades de så bra? På vilket sätt skiljde sig deras liv från de flesta medeltida kvinnors liv?

Kyrkans roll:

• Varför gick människorna över till kristendomen från asatron?
• Hur kunde kyrkan få så stark genomslagskraft under medeltiden?
• Varför tror du att man var så otroligt religiösa? Motivera.
• Varför tror du att kyrkan hade så stor makt? Motivera.
• På vilka sätt märktes det att kyrkan hade stor makt?
• På vilka olika sätt påverkades människorna av kyrkan?

Digerdöden

• Hur kommer det sig att digerdöden spreds så fort?
• Vilka följder hade digerdöden för det svenska samhället?
• Vad tror du skulle hända om någon i din klass skulle få lung- eller böldpest? Skulle vi drabbas lika hårt som man gjorde på medeltiden? Varför tror du det?

Hansan

·         Vad var Hansan?

·         Varför blev städer medlemmar i Hansan?

·         Samarbetar länder inom handel idag? Hur?

·         Vad har Hansan med kung Kristian den andra och hans krig i Sverige att göra?

Drottning Margareta

·         Vem var hon?

·         Hur kunde Margareta bli drottning över alla tre länderna i Norden?

·         Varför ville drottning Margareta att Norden skulle var ett enda land?

·         Margareta gifte aldrig om sig. Vad hade hänt om hon hade gjort det? Skulle hon få fortsätta att bestämma själv då?

Din roll under medeltiden

Om du skulle leva på medeltiden:

• Vilken samhällsklass (adel, borgare, bönder och präster) skulle du vilja tillhöra? Varför? Motivera.
• Vilken roll skulle du vilja ha i samhället? Varför?
• Beskriv vem du skulle vilja vara och varför du vill vara den personen.
• Beskriv hur en typisk dag i ditt liv skulle kunna se ut.
• Vilka för- och nackdelar finns det med det liv som du har valt?

När du svarar på frågorna använd dig av ämnesspecifika begrepp i rätt sammanhang.

Detta ska alltså bli en lång sammanhängande text. Man ska inte svara på frågorna i punktform. Man får givetvis dela in texten i flera stycken om man vill. Använd dig minst 1 rubrik + en inledning.

Denna uppgift är en utmanande uppgift, men jag vet att ni kommer att få stora kunskaper om medeltiden, så nu gäller det bara att omsätta dem i det här arbetet. Du får låna en historiebok som du kan ha hjälp av. Du får söka fakta på internet. Använd dig av alla dina anteckningar och ställ frågor på lektionerna under de följande veckorna. Titta på alla filmerna i google classroom, titta även igenom vår power point presentation där mycket fakta finns. Gör ditt bästa!

Lycka till!

           /Sofie

Possesiva pronomen på engelska

The year

Tabeller

Rymden - planering

Månens faser

Mån och Solförmörkelse

Världsboksdagen

Precis som på många andra skolor firade vi på Rosengårdsskolan världsbokdagen på många olika sätt. Vi i 4a valde att under eftermiddagslektionen stanna ute och läsa högt ur vår högläsningsbok Instängd av Torsten Bengtsson. Vi är snart färdiga med boken och funderar på vilken bok vi ska läsa sedan. Jag tror att vi alla njöt lika mycket av högläsningsstunden ute i vårsolen. Eleverna tyckte att vi skulle göra det fler gånger, kanske redan nästa fredag. Vi får hålla tummarna för att vädret fortsätter att vara fint.

Rastaktiviteter

Under detta läsåret har vi på Rosengårdsskolan haft många olika rastaktiviteter. I fredags tog vi ut kritor och koner för att kunna spela tre i rad. Eleverna i 4a fick i uppgift att rita bilder som handlade om medeltiden och sedan fick det berätta för oss rastvakter vad de hade ritat, varför de ritat just det och vad de kunde berätta om sin bild. Många härliga bilder fick vi se och så mycket eleverna har lärt sig på bara två veckor. Vi hade som ni ser på bilderna en underbar fredagsrast. Tack Alma för de fina bilderna.

Fler narrativa texter - ett samarbete med Torsten Bengtsson

Idag lägger jag ut 4b´s narrativa texter, även dem har kämpat hårt med texterna. Det har många gånger varit svårt att få ihop rätt struktur samtidigt som man ska hålla reda på skrivregler och gestaltande beskrivningar. Jag tror och hoppas att både vi pedagoger och elever har lärt oss mycket av denna uppgift.

                        Halloweenfesten

Nej, sa jag! Jag ropade på hjälp tänkte att jag aldrig kommer få se min mamma och pappa igen.

Allt började en helt vanlig bildlektion. Min bildlärare ställer sig framför klassen och ser ganska glad ut.Han gjorde likadant förra året då vi skulle ha en halloweenfest. Jag tycker att den blicken är så himla skum. Nog för att jag älskar halloweenfest,  för att allt är så himla skumt och det är så det ska vara, tycker jag i alla fall. På tisdag är det halloweenfest och alla är välkomna hit till skolans dansgolv sa min lärare.

Måndagen gick och tisdagen är här. Jag hade tänkt hela dagen på vad jag skulle ha på mig. Beslutet blev en zombie med massa sår och blod.Jag försökte göra så att håret skulle se gammalt ut så möjligt.Det blev kväll.Jag och Therese är klara och hon kom över till mig. Hon har blond,krulligt hår och blåa ögon. Ibland önskar jag att jag hade hennes hår.

Plötsligt ringer min bildlärare på min mobil.Jag svarar och han säger att halloween  festen är  inställt. Nej, sa jag. Jag som kämpat med dräkten. Han sa att jag och Therese skulle komma till skolan ändå. När vi kom fram till skolan var alla  lampor släckta. Det var knäpptyst och kolsvart.

Jag och Therese gick in i vårt klassrum men ingen är där.

Vi går till  bildsalen han var inte där heller. Vi går och letar efter honom i danssalen sa Therese. När vi gick till danssalen hör vi att min lärare Kim roppar HJÄLP,HJÄLP  jag går in i salen och ser att Kim är fastbunden och ligger på golvet

- Kim,ropade akta och det blev helt mörkt för mina ögonen. Jag känner hur att det är någon som drar mig till ett ställe.Det börjar växa en stor rädsla i min mage. När någon tar av en lång och bred duk av mitt huvud ser jag inte vem det är men det är någon som ser ut som en kidnappare. Han har svarta kläder och rummet är helt smutsigt.Jag ropar på hjälp men mannen håller för min mun. Plötsligt  gömmer mannen sig. Jag undrar varför? Jag försöker ta bort repet som mannen har bundit fast runt min kropp.Jag ser min lärare Kim och Therese komma in i rummet och de letar efter mannen antar jag. Bakom hinkarna sa jag!

Kim hade ett rep i handen. Mannen försökte komma undan men Kim lyckades  binda fast honom.Vad är det som har hänt frågar jag? Kim svarar det hela började med att mannen hörde att jag pratade med dig i telefon.

Sedan band han fast min kropp och kastade mig ner på golvet. Efter ett tag hittade ni mig och resten vet du ju. Gjorde han dig illa frågade Kim nej nej sa jag. Men jag vill gå hem nu. Ja gör ni de jag ringer polisen och den här skurken ska in i finkan.

Jo, förresten varför kallade du hit oss för frågade Therese? Det var bara för att ni alltid är dem duktigaste eleverna i klassen och jag tänkte att ni kunde hjälpa mig med en sak. Vadå för sak frågade jag?Jo att göra fint i klassen ja sa jag och Therese samtidigt.Till vadå ? Till festen imorgon. fest du sa aldrig något om fest

imorgon.Jag vet men vi måste väl fira till att ni är några superhjälpare sa Kim. Vi börjar på en gång och till sist så var vi färdiga det var sent klockan var 23.00. Nu är jag hemma och mamma såg bekymrad ut.Hej mamma sa jag hej sa mamma.Var har du varit frågade mamma med ganska hög röst? jag berättar historien lite senare.När jag hade tagit på mig pyjamas så satte jag mig i soffan och berättade allt som hade hänt.Blev du kidnappad sa mamma ja svarade jag och kramade mamma.Jag var så himla rädd för att jag aldrig skulle få se dig igen sa jag.Men vi ska ha en annan fest imorgon sa jag. Ännu mer fester sa mamma ja sa jag. Vi firar för att jag och Therese var ett par superhjälpare sa jag. vi pyntade i klassen det var därför jag kom så sent. Ja ja sa mamma gå och lägg dig nu. Hej då sa jag och gick och la mig.Jag fick i allafall en fest så som jag ville.

                              Astronauten som är vilse i rymden

 I dag är det den 6 april 2017,det är en dag som jag har längtat efter i hela mitt liv. Det är så att jag, en 29 årig kille ska ut i den ofantliga stora rymd, som vi har runt oss, fast vi kan inte se det. Det känns redan att jag har ont i magen. Plötsligt hör jag telefonen ringa jag går med spagettiben ner för trappan

Jag lyfter upp luren, det första jag hör är att min chef Kalle skriker i mitt högra öra KOM SNABBT! Vi har bytt tid, kom du har 30 minuter på dig. Jag tog på mig mina kläder snabbt som tur var att  hann jag dricka lite kaffe.Efter en stund när jag var färdig och redo så hoppade jag in i bilen, körde raka vägen till stationen där alla kollegorna träffas.

Vid stationen träffade jag Kalle som tog mig det tog 5 min till jag ser min garderob stå där med min astronaut kläder jag tog på mig kläderna snabbt.

När jag var klar gick jag direkt till min bästa kollega Lin men när jag såg Lin såg jag att hon hade lika ont i magen. Precis när jag var på väg till Lin hörde jag att Kalle ville ha mig i raketen . Då visste jag varför Lin hade ont i magen, det var inte för att vi skulle åka till rymden, det var för att hon fick inte alls åka med mig. Det tyckte jag var fel, det ska jag ta med chefen tänkte jag och om chefen inte håller med får jag komma på något . När jag var framme hos chefen var det svårt att säga det till honom det enda han pratade om var att han var så stolt över mig .

Tillslut när jag var  en trappsteg upp hade  jag

en darrande röst men det gick inte det jag  var mest rädd för  att han skulle  sparkar mig för att jag ljugit för honom. Men det riskera jag  och när jag skulle  säga det så kändes det  som om en ballong som var i magen som skulle spricka. Nu så kom det ut varför får inte Lin följa med? sa jag med en  fosträrad röst. Då svarade han vet du vad, hon får inte följa med för att hon inte har klarat uppgifterna som man ska kunna för att få följa med annars är det för farligt att göra det. Det förstår jag men det betyder inte att jag inte ska hjälpa henne till raketen tänkte  jag för mig själv .

Efter 1 timme kom jag på det, jag kan smuggla in henne i raketen men nu ska jag bara lista ut hur det ska gå till och så klart måste Linnea veta det. Jag går direkt till Lin hon kom med ett lyckligt men inte ett helt leende det såg ut som att hon förstog de jag sa. Tillsammans kom vi på hur vi ska smuggla in henne upp till raketen.

Vi kom på att hon kan ligga inne i min stora rymdväska det är där jag har mina nödvändiga saker där inne . Iallafall kom vi upp till raketer det var ingen som misstänkte oss det gick bra endast till  motorn fick stopp så att  vi var fast i rymde i hela vårt liv det torde vi ändas till vi träffade Ronny . Ronny är ett rymd varelse man kan tro att Ronny är ett människo ätare monster men det var inte så med Ronny .Ronny retade vårt liv och försökte hjälpa oss hem vi var så klart väldigt glada att han gör det för oss.

Efter 2 timar gick vi hos Ronny och vi fick nåt som kallades chedach det kan var svårt att tro att maten vi fick vad god men faktiskt va den de .Efter den dagen så skulle vi på ett utflykt till ett stad där det heter kosich. Det är känd över sitt oranskiga

träd som har knoppar som ska blomma å bli  väldigt fina.

Vi fick åka på ett slags bil som svävade det var konstigt dessutom var det väldigt snabbt.När vi kom så var ingången täkt av ett växt som hetter myrgröna och det är ett växt som man kan se på hus myrar som var oragska

Efter den dagen så skulle vi hjälpa Ronny att göra ett ny rymd raket men inte lika stor. Den är bred det ser ut liksom som ett kopp upp och ner utan ett öra samtidigt vi byggde tänkte jag på hur skulle chefen regera att Lin är borta inte så glad skulle han bli säkert .

Efter det hårda slitet var raketen klar den glänste vi gick direkt in i raketen det luktade konstigt det luktade liksom som ett ny bil. Vi var beräda för att åka vi hade också kommit på vad ursäkten vi ska säga chefen att Lin var så ledsen att hon åkte hem till mig och var där anda tills jag kom hem det lät bra det tror vi att han går på det hoppas vi. Nu var vi framme vid det stora stationen som ligger upp i Stockholm. Nu var vi beräda  att säga ursäkten till Kalle min chef när jag kom ner för rymd skeppen . han kom med rasande men lugn röst var är lin vet du det då svarade jag hon bor hus mig hon var väldigt ledsen så att hon ville bo hus mig det såg ut att han var övertygad och sa VÄLKOMMEN! med ett högt röst. Efter denna veckan har jag upplevt mycket konstiga saker sa jag i min sköna säng .  

De försvunna pojkarna på flygplatsen!

                   

Det var en kall lördagskväll, jag och mina två söner Tomas och Axel skulle resa till USA.

Tomas är fem år och Axel är fyra år.  De är två riktigt busiga och stökiga barn. Redan när jag började planera USA-resan funderade jag på hur det skulle gå att resa med två så små och busiga barn.

När vi hade checkat in våra väskor på flygplatsen började Tomas och Axel tjata, tjata om att få handla godis. Jag hade ju lovat dem det eftersom vi skulle flyga så länge, elva, tolv timmar skulle resan ta, så jag sa  OK. Vi åkte rulltrappan upp mot taxfree och gick in. Redan när vi gick in genom dörren såg jag en fin klocka, en klocka jag länge velat ha men inte hade haft råd att köpa. Här på taxfree var den mycket billigare. Jag stod och funderade på om jag skulle köpa den.

Jag vände mig om och tittade åt höger och vänster. Oj! var är Tomas och Axel? Jag såg dem inte. Jag började leta i Taxfree. Jag sprang runt mellan hyllorna och skrek högt Tomas! Axel! Kom till mig, Jag kände att jag blev röd i ansiktet av rädsla och hjärtat dunkade så snabbt som en blixt.  En massa tankar hoppade runt i min hjärna. Jag tänkte att någon hade kidnappat dem och på deras mamma skulle säga när jag inte hade passat dem.

Jag sprang runt, runt och frågade alla om de hade sett två pojkar som hade gula tröjor med svarta prickar på och gröna shorts. Ingen hade sett dem. Jag fick panik och det kändes som om jag skulle svimma. Jag knuffade på människorna runt omkring mig för att komma fram när jag letade. Jag sprang runt på hela flygplatsen, men de var borta. Det enda jag tänkte på var att få mina barn tillbaka. Jag blev trött och satte mig  på en bänk och funderade på vad jag skulle göra. Det enda jag visste var att jag aldrig skulle ge upp.

Jag tittade upp. Långt bort tyckte jag att jag såg en gul tröja med svarta prickar som försvann bland människorna. Jag sprang till den närmaste vakten och frågade om han hade sett en pojke med gul tröja och svarta prickar springa förbi. Vakten pekade mot en toalett. Jag rusade dit. Inne på toaletten stod Axel. Jag kramade honom hårt och tårarna rann nerför kinderna. Jag frågade var Tomas var och Axel sa att han var inne på toaletten. När Tomas kom ut kramade jag honom också. Jag förklarade att jag trodde att de hade blivit kidnappade på flygplatsen. De erkände att de hade sprungit runt och de bad om förlåtelse. De lovade att de aldrig mer skulle gå ifrån mig.

Nu hade vi bara femton minuter på oss innan flyget skulle lyfta. Jag tog Axel och Tomas i varsin hand och vi sprang. Vi hann precis innan de stängde gaten. När vi satt i flygplanet och hade satt på oss bältena, så tänkte jag att jag aldrig mer skulle tappa bort mina barn. Det tråkiga var att vi inte hade hunnit köpa godis. Men som tur var så sålde de godis på planet. Axel och Tomas fick varsin jättestor påse Haribo. Vi höll varandra i händerna när flyget lyfte och kände oss lyckliga och vi tänkte på allt roligt vi skulle göra i USA.

 Mahmoud 4b

          Den hemliga mattan

För många år sedan bodde en gamling i Egypten och han hade ett litet hus långt borta från alla andra. Huset var läskig och det var ingen som vågade gå och hälsa på honom. Men en dag kom en pojke gående på vägen upp till huset. Pojken hette Hadi.

Hadi var 15  år gammal och han hade haft en dålig uppväxt. Han hade fått flytta från sin familj till ett barnhem när han precis var född. Hans mamma hade dött när hon födde honom. Hadis pappa hade träffat en ny kvinna och lämnade honom, därför blev Hadi  i  barnhemmet. Nästan varje dag blev Hadi slagen av dom stora barnen, eftersom att Hadi inte ville vara med pojkarna. Hadi önskade att han också hade vänner men det var ingen på barnhemmet som ville ha med Hadi att göra eftersom att de var oträvliga. Den enda som Hadi kunde prata med var en städare som brukade komma till barnhemmet då och då. Städaren brukade hjälpa Hadi när de stora barnen var elaka. Han brukade säga till dem att sluta och ibland gick han emellan.

• Gå till toaletten, sa städaren en dag.
• Ok, men varför? svarade Hadi.
• Gå bara, så ska jag visa dig, sa städaren.

Jag stod inne på toaletten och andades så tungt att jag kunde höra mina egna andetag. Efter en stund kom städaren och knackade tyst på dörren. Hadi viskade “vem är det?” och städaren svarade “det är Sten”.

Städaren hade hemlighållit sitt namn så att han sa inte till någon sitt namn. Hadi frågade vad är ditt namn, städaren blev tyst en stund sen viskade städaren till Hadi mitt namn är Sten men, kalla aldrig mig Sten ok sa Hadi. Städaren sa ta denna mattan så att du kan rymma men göm den för att jag kommer en dag att träffa dig.

När Hadi kom till  sin farfar undrade gamlingen vem är den pojke som står framför honom.Han frågade :

• Vem är du, kära barn ?

Hadi svarade- Du är min farfar.

Farfar frågade -hur visste du att jag är din farfar ? Hadi sa vänta en liten stund sen visar jag något hemligt .  Ok, sa farfar.

Hadi hade kommit till huset. Efter en stund hämtat han mattan som lyste. Så att det blev nästan hela huset fullt med ljus. Farfar undrade det, vad är det du har där? Hadi sa det  är den hemliga mattan. Sedan sa Hadi har du hört om hemliga mattan?

Hadi hade gått ut liten stund till staden då hade Hadi varit i en liten ställe som ingen gick förbi,Hadi väntade  en liten stund för att det ska bli natt. Hadi ville ha det natt för att ingen ska se honom, men plötsligt såg Hadi vakten. Hadi ville ropa Sten men han vågade inte.Hadi sprang efter vakten men Hadi hitta inte vakten. Farfar sa - varför kom du så sent? Hadi svarade - förlåt farfar. Sedan sov de. På morgon vaknade farfar tdigt. Farfar hade gjort frukos, sen väckte han Hadi. Vakna Hadi sa jalla jag kommer (jalla betyder nästan som jag kommer) ok sa farfar. Hadi gick upp och åt med farfar Manuche. Farfar sa till HadI kan du kasta soptunna Hadi . Inan Hadi skulle kasta suptunna sa han jag ska också vara ute kanske 5 timmar. Farfar sa ok men farfar ville inte på riktig. Hadi sa - vänta lite om denna mattan är hemlig så låt oss testa den,om den  kan ge pengar till ås ok sa farfar Hadi ropade till mattan ,  snälla snälla ge mig pengar. Mattan gav de pengar . Hadi och  farfar blev rika och de levde lyckliga i all sina dagar.

Hjälten

En kall dag vaknar jag och ser att det blåser mycket. Jag gick ut i köket och tog mig en macka med smör. Efter skulle jag och mina vänner gå ut och spela fotboll. Sebastian, Alex, Anders och Stefan har varit vänner sen ettan och vi hängde med varandra nästan varje dag efter skolan.

Efter att vi hade spelat en lång stund kände vi hur det började kurra i magen. Vi bestämde oss för att beställa pizza och gick mot restaurangen. När vi precis skulle beställa kom det in en man med en pistol i handen och en rnarluva nerdragen över ansiktet. Han hotade mannen i kassan och sa att om han inte ger honom alla pengar kommer han skjuta honom. Mina vänner och jag blev livrädda. När rånaren hade sprungit ut och hoppat in i sin bil och kört iväg vågade jag ta upp min mobiltelefon och ringa polisen.

- 112, vad kan jag hjälpa dig med? svarade en poliskvinna i telefonen.

- Hjälp! En man har blivit hotad med pistol och han tog alla pengar, skynda! skrek jag tillbaka.

- Var är du någonstans? undrade poliskvinnan.

- På restaurang Babylon i Rosengård, svarade jag snabbt.

Bara efter ett par minuter kunde vi höra polissirenerna. Två bilar kom körandes snabbt över gården med ett tjutande ljud. Fyra stora poliser klev ut från bilarna och gick mot oss. Vi stod utanför restaurangen och benen skakade fortfarande lite. Poliserna ville prata med mannen som arbetar på restaurangen. De ställde massa frågor om rånaren och hur han hade sett ut. En av de andra poliserna gick mot oss och frågade oss massa frågor om rånet och hur vi kände oss. Vi berättade allt vi hade sett och att mannen hade flytt i en bil. 

- Intressant, såg ni vad det var för bil och vilken färg den hade? frågade polisen.

- Bilen var svart och att vi nästan var säkra på att det var en BMW, sa Anders.

Polisen antecknade allting som vi hade sagt och åkte tillbaka till polisstationen.

När vi var hemma igen berättade vi allt för våra föräldrar om vad som hade hänt på restaurangen. De tyckte att vi hade varit modiga men de blev också oroliga för oss. Jag tänkte att det var tur att vi inte blev utsatta för något värre. Jag gick och la mig redan klockan 20 den kvällen eftersom jag var så trött.

Plötsligt vaknar jag av massa konstiga ljud. Det låter som att någon försöker bryta sig in i en dörr. Jag tittar på klockan och ser att den är 02.00 och tittar ut genom fönstret. Då ser jag han igen! Rånaren står och försöker bryta sig in i kiosken som ligger på min gård. Jag tar min telefon och ringer tillbaka till Polisen.

- Hej det är Mohammed igen! Rånaren är tillbaka och han försöker bryta sig in kiosken på min gård, just nu! Kan ni komma? sa jag.

'- Vilken adress? svarade polisen.

- Ramelsväg 99, svarade jag.

- Vi kommer så fort vi kan! sa polisen.

Jag går ut och ställer mig i porten så länge och ser efter vad rånaren gör. Han har precis kommit in i kiosken och hoppat över disken till kassan. När jag tittar åt andra hållet ser jag hur polisbilen tyst rullar in på gården. Jag springer fram och pekar mot kiosken utan att säga ett ord. Poliserna tecknar att jag skulle hålla mig bakom dem. Poliserna tar upp sina vapen och går långsamt mot kiosken. Plötsligt ser vi hur rånaren springer ut från kiosken och hoppar in i sin bil. Ännu en gång gör han en rivstart och kör snabbt därifrån. Poliserna och jag sprang snabbt tillbaka till polisbilen och körde efter. Redan vid bensinstationen bara några hundra meter fram får vi stopp på bilen. Poliserna griper mannen och tar med honom till förhör. Innan dom åkte iväg tacka poliserna mig för min insats och att jag var en riktigt hjälte.

Nästa dag i skolan när vi har rast ser jag hur en kvinna med en stor kamera kommer gående på skolgården. Hon går fram till mig och frågar om det är jag som är Mohammed. Jag svarar ja och då undra hon om hon fick intervjua mig för Sydsvenskan. Hon hade nämligen fått ett tips från polisen i Malmö om en väldigt modig kille här ute i Rosengård.

Mohammed daher

Det stora bråket

Jag ska gå till skolan klockan är 8.00. Jag är framme det var länge sedan jag såg skolan för att det har varit sommarlov. Jag ville inte komma till skolan för att jag är rädd för de där mobbaren Filip, Gustav, Kalle och Peter. Jag ser att det är de som går där längre fram vid basketplanen. Dem kommer mot mig och jag är säkert att dem kommer retas eller slåss. Filip är den tuffaste av dem, han kom fram och sa till mig:

- Din tönt! sa Filip till mig.

Jag stod en stund och fundera på vad jag skulle säga men kom inte på något. Då kände jag mig verkligen som en riktigt tönt. 

- Jag är ingen tönt, svarade jag till slut.  

Då började han knuffa och slå mig, samtidigt kom en lärare ut genom entrén. Filip tittade mot läraren och föll helt utan att jag hade gjort något, ihop i en hög på marken. Han började låtsasgråta och tog sig för knät. Läraren kommer fram springandes och skriker till mig att sluta. Hon tar mig i armen och leder mig mot rektorns rum. Rektorn sa att hon ska ringa hem och att det ska bli möte med rektorn, min mentor och mina föräldrar.  

Jag ser hur mamma kommer gåendes över skolgården. Hon ser både trött och irriterad ut. Jag skäms och förstår att mamma är mycket besviken på mig. På mötet är mamma, min mentor, rektorn och jag satt med på mötet.

- Bilal! Varför har du slagits på skolgården? Det är helt oacceptabelt, skrek rektorn på mig.

- Men det var inte jag, jag…, hann jag svarade jag.

- Jag vill inte höra massa lögner, nu är det du som slutar bråka! avbröt rektorn mig.

Jag tänker “vad kommer det hända med mig nu”. Min mamma säger att jag ska lyssna på vad rektorn säger.

- Om detta händer en gång till kan du bli anmäld till polisen, sa rektorn.

Jag gick från mötet tillsammans med mamma och kände dig ledsen och låg. Jag berättade för mamma att det inte var jag som hade slagit Filip utan han som hade slagit mig. Mamma trodde inte på mig utan sa att om hon får höra att jag har gjort något sådant igen.

Dagen efter hade en ny tjej börjar i vår klass hon hade lång, lockigt hår och blåa ögon. Jag blev kär i henne och det var inte bara jag som blev det utan nästan alla killar i klassen. Hon presentera sig, hon hetter Sara hon och gillade att spela tennis, fixa sitt hår och sminka sig.

Nu ska vi gå till lunchen, vi står i kön. Filip står före mig i kön. Det är  broccolisoppa till lunch idag. Plötsligt vände sig Filip om och hällde all sin soppa över mitt huvud. Jag kände hur den varma och kletiga soppan rann ner över ansiktet. Jag rusade ut från matsalen, ut på skolgården och slutade inte springa förrens jag såg min egna port.

Jag rusade upp för trapporna och slet upp dörren. Min mamma frågade vad det var som hade hänt. Jag svarade inte utan gick in på toaletten och duschade av mig all soppa. Dagen efter gick jag inte tillbaka till skolan. Min lärare ringde hem och berättade att vi skulle ha ett nytt möte på onsdag kl. 14.30. Min mamma svarade att vi kommer båda två.

Jag gick ut och spelade fotboll på gården. Efter en stund gick det förbi en söt tjej och när jag tittade närmre såg jag att det var Sara.  Hon fråga om hon fick vara med. Jag sa så klart att det var ok. Efter vi hade spelat ett tag la vi oss på gräsmattan och glodde på varandra en stund. Efter en kvart undrade hon hur mycket klockan var och jag svarade att den var kl:19.30. Hon sa att hon måste skynda sig hem men att vi ses i skolan imorgon. Det kändes mycket bättre och jag var pepp på att gå tillbaka till skolan igen.

Dagen efter är jag tillbaka i skola som vanligt. Vi skulle ha matematik och min lärare skulle gå till biblioteket för att kopiera papper. Då kom Filip till min plats och slog mig med linjalen rakt i huvudet, jag ramlar ner från stolen. Plötsligt gick rektorn förbi och såg allt vad Filip gjorde. Hon ryckte upp dörren och skrek på Filip att han skulle komma till hennes rum på direkten.

Efter rektorn hade pratat med Filip ringde hon hem till mig och Filip och kallade till ett nytt möte. Filip och hans mamma, rektorn, min mentor, kurator, mamma och jag satte oss ner för att prata. Mitt i mötet ställde sig Filip upp framför alla och bad om ursäkt. Jag sa att det inte var någon fara och Filip log mot mig och sa tack så mycket.

Vi gick tillbaka till klassen tillsammans samtidigt som vi skämtade och skrattade. Han sa framför hela klassen att han och jag blivit vänner. På rasten kom också Kalle, Peter och Gustav fram och ville bli mina vänner. När vi slutade skolan gick vi hem alla tillsammans och det kändes som att vi alltid hade varit vänner.  

                         Dagen då vår lärare försvann!

Det var en tråkig måndag i mars jag och mina vänner stod på skolgården. Allt var grått och trist och jag var supertrött. Jag hade på mig mina svarta och guldiga adidaskläder , med mina adidas fluxskor helt svarta.

Vi pratade om helgen som varit om allt som var både kul och tråkigt. Vi hör hur Sofie kallade in 4a och fröken Ulrika kallade in 3b men ingen ropade på oss…….

Vi började diskutera var Reine kunde vara, Reine är vår lärare. Hon har svart hår är 38 år har jobbat med oss i 3 år. Hon har två pojkar som är jättesöta, lika söta som socker.

Efter att vi hade väntat i en halvtimme gick vi till rektorn och frågade

om hon har sett Reine på morgonen. Hon svarade nej, jag inte sett henne. Hon frågade oss om vi inte heller hade sett henne. Vi svarade nej, hon har inte tagit in oss än. Rektorn sa att vi ringer hem till henne och ser om hon är hemma eller är sjuk idag. Rektorn tog upp sin mobil och ringer men ingen svarade ….

Jag blir väldig orolig jag kom överens med rektorn att jag hör med Sofie och Fanny om de har sett Reine,  jag springer mitt snabbaste så jag nästan halkar. Jag knackade  hårt på 4As dör och frågade Sofie om hon hade sett Reine. Sofie sa nej , men jag går till Fanny och frågade henne om hon hade sett Reine men hon hade inte heller sett henne.

Samtidigt som jag springer omkring och frågar var Reine kunde vara hade det uppstått bråk och skrik ibland eleverna i 4b. Någon grät, någon slogs och några  började  springa som yra höns. Jag samlade allihop och sa att de skulle gå hem alla gick hem utan jag. Rektorn kom efter mig och sa att vi ska  gå till rektorns rum , så vi kan se var Reine har tagit vägen. Till slut säger rektorn att vi nog måste ringa polisen.

- 112, kan jag hjälpa till med något? svarade en polis i telefonen.

- Ja, vår lärare är spårlöst försvunnen och ingen vet var hon är, sa jag. 

- Ok, det låter allvarligt, vi kommer ut direkt. sa poliskvinnan.

Efter bara fem minuter är polisbilen på plats. Alla barnen som är ute på skolgården samlas runt bilen och frågar vad som hade hänt. Poliserna är tysta och går in tillsammans med mig till rektorns rum. Där väntar Sofie och Fanny och vi förklarar för dom allt vi vet. Poliserna går till Reines klassrum och skrivbord och börja leta efter ledtrådar. Plötsligt säger en av poliserna:

- Jag tror jag har hittat något!

Han lyfter upp Reines väska och tar upp en kemibok. Ur den ramlar en post it-lapp där det stod “Att hämta: pulsböcker, skrivhäften och pennor”. 

- Var brukar ni hämta alla dom här sakerna, undrade polisen.

- Nere i källaren! nästan skrek jag tillbaka.

Poliserna och jag gick med snabba steg mot källardörren. När vi närmar oss hör jag hur någon knackar på den tjocka källardörren. När jag kommer ännu närmare hör jag hur någon skriker “HJÄLP! HJÄLP!”.

- Det är Reine! skrek jag.

Jag gick och öppnade dörren åt henne Reine var jätteröd i ansiktet jag sprang till matsalen för att hämta vatten till Reine. Å  Reine vad glad jag blir jag är glad att se dig. Vi har letat över allt alla barn har gått hem. Nästa gång du går ner i källaren måste du säga till oss.

Certina Dzafic Klass: 4B

                                Problemet med min nya boll

Idag är det måndag, det är varmt väder ute. Jag sitter i det varma klassrummet och jag ritar vad jag gjorde under helgen. Jag ritar när jag spelar fotboll med mina kompisar. Jag är väldig svettig, jag vill bara gå hem för att äta glass och spela fotboll med min vän Lukas .Efter en stund är lektionen slut jag går hem snabbt för att jag är hungrig, det känns som att jag har inte ätit på en hel dag. När jag är hemma har min mamma gjort svampsoppa, soppan är fortfarande varm och jag väntar några minuter tills maten blir lite kallare.

Efter jag har ätit kommer min vän Lukas och knackar på dörren, jag öppnar dörren och han frågar mig om jag kan gå ut.

• Det är klart! svarade jag.

Jag går in till mitt rum för att hämta min nya blåa boll. Jag fick den i min födelsedag, efter det gick vi för att spela fotboll på planen bredvid min gård. Vi spelade nästan i en timme efter detta kommer två killar som var okända och jag har inte sett de förrut. De frågade om de kunde vara med och spela.

Jag blev tyst i några sekunder men så svarade jag ja, de hoppade in på planen men efter att vi har gjort två mål tog de bollen och sprang deras snabbaste. Vi kunde inte hinna de till och med var de äldre än oss, vi tappa bort de och jag kunde känna mina tårar som nästan skulle rinna ner från mina ögon. Efter några minuter gick jag hem ledsen, utan min nya boll.

Jag gick direkt in till rummet för att göra mina läxor men jag kunde inte fokusera, jag tänkte hela tiden på min nya boll som har blivit stulen av de där killarna. Nästa dag gick jag till skolan tillsammans med Lukas. Första lektionen hade vi ämnet So efter detta gick vi ut på rast och på rasten märkte vi, jag och  Lukas att de där killarna som tog min boll går i sexan men jag och Lukas går bara i fyran.

Hela rasten gömde vi oss bakom en buske. Vi väntade tills de råkade skjuta ut bollen men det  gjorde de inte. Rasten tog slut och vi gick in till lektionen. Efter tre timmar var skoldagen slut. Mitt nästan största problem var att jag inte vågade eller kunde säga till min mamma vad som hade hänt. När jag kom hem lämnade jag min väska,  tog en smörgås med smör och ost. Lukas väntade på mig nere i gården för att vi skulle leta efter killarna igen. Vi ska gå köpa först men när vi gick in i affären såg vi de där killarna köpa och de hade släppt bollen åt sidan vid den smutsiga vita väggen. Vi smög in och tog bollen utan att de såg oss men i sista sekunden såg de oss, vi sprang det fortast vi kunde men de var ända snabba så de fångade oss. De knuffade ner oss på marken, tog bollen och sprang iväg.

Lukas kom hem till mig för att vi skulle planera hur vi skulle få tillbaks bollen. Vi bara pratade och pratade men vi kom inte fram till något. Nästa dag gick vi tillsammans till skolan. På rasten gick vi efter de där killarna för att se vad de skulle göra med bollen, men precis när rasten var slut sköt de upp bollen på taket. Jag blev riktigt arg men nästa rast kom jag på något, vi kunde gå till vår idrottslärare för att fråga honom om han kunde hämta bollen från taket. Vi sprang till honom för att fråga om han kunde hämta den. Han blev tyst lite men sen gick han upp för att hämta den.

När jag fick bollen började jag skratta högt, jag log med ögonen och började hoppa högt upp i luften. När jag gick hem har min mamma gjort min favorit mat, hon lågade korv med potatis mos. Jag åt sen gick jag för att göra min matteläxa. På kvällen tänkte jag på en sak, jag ska inte låta någon spela med mig om jag inte känner honom. Speciellt när jag har nya saker.

                MOBBARE

Jag är hemma och sover, min mobil ringer och väcker mig. Jag är hungrig och jag går och äter en macka med ost till frukost. 1 minut senare  borstar jag mina tänder och jag tar på mig mina kläder. Det är hål i jeansen så jag måste byta till mina nya. Idag var sista dagen på skolan innan sommarlovet. Jag skulle börja femman efter lovet och fylla 11 år under lovet.

Jag går till skolgården och där ser jag Peter, Kalle och Robin. Robin har en ful byxa, den är rosa prickig och är vit. Jag fnissade och sa högt för mig själv “vilka byxor han har!”.

Kalle hörde mig och lutade sig mot Robin.

• Farid skrattar åt Robins byxor, viskade Kalle.
• Farid! Kom hit! sa Robin.

Då går jag till honom. Jag känner mig rädd i hjärtat.

• Du ska få se sen på rasten! Passa dig! sa Robin till mig.

Första lektionen är det matematik med Maria. Matte är mitt favoritämne och hon är min bästa lärare. Alla tar sina mattehäften. Jag är på sidan 101 i boken och vi jobbar i 1 timme. Plötsligt säger Maria att en ny kille ska börja i vår klassrum. Vi frågar vad han heter och läraren svarar Zaki. Vi undrar när Zaki ska börja i klassen och hon svarar att han ska börja direkt efter rasten. En plats är ledig brevid mig och jag hoppas att han ska sitta brevid mig.

Vi ska ut på rast och alla reser sig från sina platser, går ut i hallen och sätter på sig sina skor. Ute på skolgården kommer Robin fram till mig.

• Han ska börja i min grupp, sa Robin.
• Dröm att han kommer hänga med dig, sa jag.
• Vi får se! sa Robin.

Alla killarna i klassen gick bort till fotbollsplanen och började spela. Robin kommer rakt i mot mig och jag har bollen. Han fäller mig och mina nya jeans går sönder.

• Du har gult kort! skrek jag till Robin.
• Håll käften! skrek Robin tillbaka.

Jag kände hur det började koka i mig och mitt ansikte blev rödare och rödare. Jag börjar gå mot Robin igen och smäller till honom rakt i magen. Robin börjar att kräkas direkt och faller ihop på marken. De andra klasskamraterna kommer springandes mot oss och stoppar bråket. 30 minuter senare går vi in till klassrummet igen och Maria frågar Robin varför han är så röd i ansiktet. Han skriker till Maria att han inte vill prata och går och sätter sig.

Maria håller Zaki i handen och säger han ska sitta brevid Farid och pekar mot mig. Zaki kommer till min bord och vi ska göra en tankekarta om blommor.

• Vad heter du? frågar Zaki.
• Farid, svarar jag.
• Finns det några taskiga killar i den här klassen? undrar Zaki.
• Ja, det är de där tre, svarar jag och pekar på Robin, Kalle och Peter.

Plötsligt säger Maria att vi ska vara tysta med en arg röst. Hon hade hört oss prata och ville att vi skulle jobba istället.

• Jag berättar allt om de taskiga killarna på rasten, viskade jag.

• Fuck you! viskade Robin till mig.
• Retas inte ditt gamla tanthuvud, viskade jag tillbaka.

Jag ser att Robin, Kalle och Peter pratar om mig och Zaki, jag ser att dom tittar konstigt på oss och skrattar.

• FUCK YOU, skriker Robin denna gången.
• Du ska få se i matsalen på lunchen, svarade Zaki.

Efter att vi har räknat matte i en hel timme är det äntligen dags för lunch. Jag var så hungrig att magen kurrade.

Vi går till matsalen och alla äter. Jag sitter hela tiden och tittar på Zaki och Robin men inget slagsmål har brutit ut ännu. Alla skrapar sina tallrikar och går ut på rast.

Vi springer mot fotbollsplanen och alla i klassen ska vara med och spela idag. Robin och Peter är väljare och till slut är det bara Zaki och Sara från klassen kvar. Robin och Peter börjar bråka om vem som ska ta vem, eftersom dom tycker att båda är lika dåliga. 

- Varför är ni sådana mobbare? Hur kan ni veta att ingen av dom är bra? sa jag.

- Håll käften, bry inte dig det är jag som väljer, svarade Robin.

- Jag tänker inte hålla käften så länge du är elak mot andra i klassen, sa jag.

Robin blev rödare och rödare i ansiktet. Man såg att han höll på att bli riktigt arg på mig och började gå mot mig med snabba steg. Peter och Kalle gick efter och såg ut att förbereda sig för slagsmål. Jag kände hur benen börja skaka och jag tänkte “Nej, varför sa jag det där? Jag vet ju inte hur man slåss”. När killarna var så nära att jag kunde höra deras flåsiga andetag märkte jag hur hela klassen ställde sig runt mig och Zaki som en sköld. Robin, Peter och Kalle såg helt förvirrade och chockade ut. De stannade upp och sa till Rickard från klassen att flytta på sig. Han sa ingenting men flyttade inte på sig heller. Då gick dom på Johan och Cissi istället, men dom gjorde likadant. Vi kunde se hur dom blev mer och mer förvånade och irriterade. Till slut gick Emma fram och sa:

- Vi har sett hur ni har hållit på nu och vi är trötta på er. Vi har sett hur ni har varit på Farid och Zaki och nu är det slut med det, fattar ni?

Hela klassen nickade när Emma skällde ut killarna och det kändes så himla bra att bli backad av sina klasskompisar. Robin, Kalle och Peter blev helt tysta, vände sig om och gick tillbaka till skolan. Innan dom ens hade kommit utanför fotbollsplanen ropade jag:

- Kom igen nu klassen, vi fortsätter spela!

Naib från klassen blåste i sin visselpipa och vi fortsatte att spela som att ingenting hade hänt. Det var den roligaste rasten på hela året och vi bestämde att vi skulle fortsätta spela efter skolan. Men utan Robin, Peter och Kalle förstås.

Skogen

En dag i maj skulle klass 5B på utflykt till skogen. Killarna Alexander, Max, Diego hängde alltid tillsammans och dom brukade vara jätteelaka mot sina klasskamrater. Dom tyckte att dem var starkast, smartast och bäst men egentligen var dom bara elaka, taskiga och slog sina klasskamrater.

På väg till skogen till skogen gick killarna och snackade med varandra lite längre bak än dom andra i klassen. När dom går där och pratar tittar dom inte framför sig var fröken och dom andra i klassen går. Efter en stund märker dom att alla är borta.

• Var är vår klass? sa Max.
• Å nej, vi har gått vilse. sa Diego med orolig röst.

Dom börja springa och plötsligt delas stigen i två spår. Dom väljer att springa åt höger. Efter att dom har virrat runt en stund inser killarna att dom inte kommer att hitta klassen. Alla tar upp sina telefoner för att ringa till fröken Sara men ingen har täckning.

Det började bli mörkt ute och pojkarna bestämmer att dom ska slå läger i skogen i natt. Förhoppningsvis kan dom hitta tillbaka i morgon när det är ljust igen.

• Vi  gör upp en eld så vi kan värma oss, sa Alexander.
• Du har rätt, annars kommer vi frysa ihjäl, sa Max.

Det blev mörkare och mörkare och killarna kröp ihop nära elden för att sova. Dom var rädda av mörkret och alla mystiska ljud som kom från skogen.

Mitt i natten vaknade Diego av mystiska ljud. En uggla hoade, en kvist bröts av och vinden susade bland träden och buskarna. Diego väckte dom andra killarna och dom blev livrädda av mörkret och ljuden. Till slut blev dom så livrädda att dom inte vågade stanna kvar. Alexander, Diego och Max reste sig upp och sprang tillsammans bort från elden och alla ljud. De sprang och sprang och plötsligt stannade dom upp.

• Ta fram ficklampan! ropade Max.
• Va, varför det, undrade vi andra.
• Jo för att vi kanske kan se fotspår från klassen, svarade Max.

Alexander tog fram den stora ficklampan och tände den. Direkt kunde killarna se massa fotspår på marken. Dom följde spåren och efter bara en liten stund kunde dom se Rosengårdsskolan framför sig. Utanför den stora ingången stod massa föräldrar, elever och poliser. Dom såg jätteoroliga ut. Killarna såg sina mammor och sprang emot dom.

• VAR HAR NI VARIT! skrek mammorna i kör.
• Vi gick vilse, alldeles ensamma, svarade pojkarna.
• Men varför har ni inte haft på era telefoner? frågade Diegos mamma.
• Det finns ingen täckning i skogen, svarade Alexander.

Nästa dag när killarna var tillbaka i skolan ville alla veta exakt vad som hade hänt. Dom berättade och alla lyssnade med spända öron. Fröken Sara bjöd på glass och på något sätt var det som att killarna inte var lika kaxiga längre. Hela dagen lekte och jobbade hela klassen tillsammans som en stor familj.

Zahra 4b

Ödet

Jag vaknade upp i min sovsäck helt svettig. Sommarlovet hade börjat och det var mycket varmt ute. Vi hade vart borta hela helgen med fotbollslaget i Lappland på cup och igår vann vi finalen. Idag var det dags att åka tillbaka till Malmö igen och jag tyckte det skulle bli skönt att komma hem. Efter frukosten packade vi ihop och hoppade in i lagbussen. Resan var lång men till slut började vi närma oss.

Vi körde in i Malmö och när vi passerade centralstationen såg vi hur bilar stod längst vägen och brann. Vi kunde inte se en enda människa ute och allt låg öde. Vi körde långsamt ut mot Rosengård och stannade i vändplanen vid Rosengårdsskolan. Vi tog våra väskor och hoppade ur bussen. Allt kändes så konstigt och tyst på ett sett som det aldrig är i Rosengård. Solen stekte och fåglarna kvittrade precis som vanligt men inte en enda människa var ute. Plötslig såg vi hur någon kom gående mot oss. Det såg ut som en man men vi kunde inte riktigt se. Hans steg var släpande och han gick långsamt mot oss. När han närmade sig såg vi att hans ansikte var hängande och upprivet. Vi sprang in i bussen igen och skrek till chauffören att snabbt köra där ifrån. När chauffören starta bussen ser vi hur en hel grupp av Zombielika människor kommer snabbt hasandes mot bussen. Flera av dom klättrade upp på bussen och börjar ta sönder fönsterrutorna. Vi bestämde att köra riktigt snabbt och sen bromsa så att dom flyger av. Planen fungerade och vi kunde köra vidare.

Vi åkte snabbt längst vägarna. Alla var livrädda och ingen fattade vad som händer. Chauffören satte på radion och vi kunde höra ett nödmeddelande där dom sa att  det har kommit ett virus i världen och att folk blev levande döda. Det var galet mitt hjärta började bulta och jag gömde mig under sätet. Jag vågade knappt titta ut. På radion sa dom att forskarna håller på att experimentera fram ett vaccin och ett botemedel.

• Jag vet! Vi kollar på kartan vart universitets sjukhuset ligger så kan vi köra dit, sa jag.
• Bra idé! svarade dom andra i laget.

Alex, vår tränare tog snabbt fram en karta ur sin väska och satte sig bredvid chauffören. Han vände bussen snabbt och vi körde bort mot universitets sjukhuset.

Efter en kort stund är vi framme och parkerar bussen utanför entren. Då ser vi en stor grupp zombies framför dörren.

• Jag lockar iväg dom, skrek Alex.

Han springer längre bort och ropar på zombiesarna som går mot honom. Så fort dom har gått bort från entrén så springer vi in i panik. Jag som är sist tittar bakom mig och ser Alex som kommer springandes mot oss. Jag håller upp dörren för honom och han klarar sig precis. Vi låste och bommade för dörren.

Inne i sjukhuset finns det hur många små rum som helst. Vi springer i långa korridorer och sliter upp varenda dörr. Till slut ser vi ett experiment rum där flera forskare står lutade över ett bord. Vi kommer inspringandes i panik och andades häftigt.

• Hjälp! Har ni blivit färdiga med vaccinet? frågade jag.
• Ja, vi gjorde precis vårt sista test och det funkar.

Samtidigt hörde vi hur entrédörren slogs in av alla zombiesar. Vi hörde hur dom långsamt kom släpandes mot oss i den långa korridoren. Vi fick var sin spruta med vaccin i handen av forskarna. När zombisarna kom in i rummet överraskade vi dom och sprang fram och satte en spruta i nacken på var och en. Långsamt föll dom ihop på golvet och först trodde vi att vi hade dödat alla. Men efter en liten stund vaknade en efter en upp igen som människor. En av dem visade sig vara min klasskompis Omar. Han såg helt chockad ut när han vaknade och sa:

- Vad är det som hände med mig?

Vi förklarade för honom och dom andra människorna vad som har hänt.

Sommarlovet är slut och skolan har börjat igen. Alla barnen på Rosengårdsskolan var tillbaka. Det var inte bara Omar som hade blivit smittad denna sommaren men en efter en hade dom fått vaccin av läkarna och tills sommaren var slut var också alla friska igen. Efter skolan var det dags för träning igen och innan uppvärmningen berättade Alex för oss att nästa sommar ska vi på träningsläger i Spanien. Jag tänkte tyst för mig själv “hoppas inte det händer samma sak nästa år”.

De försvunna pojkarna på flygplatsen!

                   

Det var en kall lördagskväll, jag och mina två söner Tomas och Axel skulle resa till USA.

Tomas är fem år och Axel är fyra år.  De är två riktigt busiga och stökiga barn. Redan när jag började planera USA-resan funderade jag på hur det skulle gå att resa med två så små och busiga barn.

När vi hade checkat in våra väskor på flygplatsen började Tomas och Axel tjata, tjata om att få handla godis. Jag hade ju lovat dem det eftersom vi skulle flyga så länge, elva, tolv timmar skulle resan ta, så jag sa  OK. Vi åkte rulltrappan upp mot taxfree och gick in. Redan när vi gick in genom dörren såg jag en fin klocka, en klocka jag länge velat ha men inte hade haft råd att köpa. Här på taxfree var den mycket billigare. Jag stod och funderade på om jag skulle köpa den.

Jag vände mig om och tittade åt höger och vänster. Oj! var är Tomas och Axel? Jag såg dem inte. Jag började leta i Taxfree. Jag sprang runt mellan hyllorna och skrek högt Tomas! Axel! Kom till mig, Jag kände att jag blev röd i ansiktet av rädsla och hjärtat dunkade så snabbt som en blixt.  En massa tankar hoppade runt i min hjärna. Jag tänkte att någon hade kidnappat dem och på deras mamma skulle säga när jag inte hade passat dem.

Jag sprang runt, runt och frågade alla om de hade sett två pojkar som hade gula tröjor med svarta prickar på och gröna shorts. Ingen hade sett dem. Jag fick panik och det kändes som om jag skulle svimma. Jag knuffade på människorna runt omkring mig för att komma fram när jag letade. Jag sprang runt på hela flygplatsen, men de var borta. Det enda jag tänkte på var att få mina barn tillbaka. Jag blev trött och satte mig  på en bänk och funderade på vad jag skulle göra. Det enda jag visste var att jag aldrig skulle ge upp.

Jag tittade upp. Långt bort tyckte jag att jag såg en gul tröja med svarta prickar som försvann bland människorna. Jag sprang till den närmaste vakten och frågade om han hade sett en pojke med gul tröja och svarta prickar springa förbi. Vakten pekade mot en toalett. Jag rusade dit. Inne på toaletten stod Axel. Jag kramade honom hårt och tårarna rann nerför kinderna. Jag frågade var Tomas var och Axel sa att han var inne på toaletten. När Tomas kom ut kramade jag honom också. Jag förklarade att jag trodde att de hade blivit kidnappade på flygplatsen. De erkände att de hade sprungit runt och de bad om förlåtelse. De lovade att de aldrig mer skulle gå ifrån mig.

Nu hade vi bara femton minuter på oss innan flyget skulle lyfta. Jag tog Axel och Tomas i varsin hand och vi sprang. Vi hann precis innan de stängde gaten. När vi satt i flygplanet och hade satt på oss bältena, så tänkte jag att jag aldrig mer skulle tappa bort mina barn. Det tråkiga var att vi inte hade hunnit köpa godis. Men som tur var så sålde de godis på planet. Axel och Tomas fick varsin jättestor påse Haribo. Vi höll varandra i händerna när flyget lyfte och kände oss lyckliga och vi tänkte på allt roligt vi skulle göra i USA.

 Mahmoud 4b

                                  

                                 Hassans Restaurang

Hassan är jätte glad för att han har precis öppnat affären på Ramels väg Rosengård.

Han har bott hela livet på Rosengård. Efter han har slutat skolan jobbade han jättemycket i olika affärer för att tjäna pengar och spara till sin affär. Det är hans dröm att öppna restaurang. När han öppnar Restaurang då ska han sälja mat, frukost, glass, läsk, tårta, och kakor. I Restaurangen det finns fina stora bord med mjuka vita  stolar av skin. I  

Första dagen han öppnade Restaurangen då kom det mycket folk som ville smaka på den goda maten, den doftade jättegott när dom går in dom började puta varandra för att de finns mycket folk på Restaurangen. Hassan jobbade jättebra och han tjänade mycket pengar på en dag, sen kom alla hos honom för att äta och maten var jättegod.

Då plötsligt kom en man med en luva på sig och han hade på sig mörka kläder svarta och blåa sen han går till Hassan som står i kassan och började skrika:

-Ge mig dina pengar från kassan!

Då blir Hassan rädd och lämnar pengar till tjuven. Plötsligt  säger tjuven jag vill äta, gör till mig en falafelrulle då gör Hassan det till tjuven och då tar tjuven sin falafel rulle och går. Då ringer Hassan polisen då kommer polisen och letar efter tjuven och till sist hitta dem tjuven sen dem tog han honom till fängelse. Sedan fortsatte Hassan att jobba och tjäna pengar på sin Restaurang och som tur var kom det aldrig mer någon tjuv. Till sist kommer polisen med Hassans pengar då blir Hassan glad.

                                         

Mannen i skogen

Jag var hemma och sov sen ringde alarmen jag skulle gå till skogen med mina kompisar och sova i en tält. När jag gick ner från trapphuset såg jag mina kompisar utanför porten. När vi var på väg till skogen var det en man som sa att vi inte skulle gå till skogen. Han sa att det hände en hemskt sak där i skogen för 200 år sedan. Vi struntade i vad mannen sa och gick in i skogen ändå. Min kompis Alex sa att det finns karuseller i skogen. Lena och jag kunde inte tro att det var sant. Jag sa att det är natt och att vi åker karuseller imorgon istället och de andra höll med.

När vi skulle in och sova i tältet kollade jag på Lena och Alex och dom hade somnat direkt. När jag kollade tillbaka på Lena och Alex såg jag plötsligt ingen på deras plats. Lena och Alex var borta och jag såg en skugga på utsidan av tältet. När jag kikade ut genom tältöppningen såg jag mannen som vi träffade tidigare på dagen. Han som sa att vi inte skulle gå in i skogen. Jag kolla bakom mig och såg Alex komma ut genom den mörka skogen. Jag sprang bort mot honom och när jag började närma mig såg jag att Alex ansikte var borta. Kvar fanns bara köttslamsor och blod. Jag skrek det högsta jag kunde. Jag såg Lena längre bort.

- Vad har hänt? frågade Lena.

- Jag såg han mannen som sa till oss att vi inte skulle gå in i skogen, svarade jag. 

- Men varför ser du så rädd ut? undrade Lena.

- Jag såg Alex förut och han hade inget ansikte kvar, svarade jag rädd.'

- Men va? Alex är ju här med mig och hans ansikte är visst kvar, svarade Lena. 

- Men jag är säker på att jag såg honom utan ansikte, sa jag.

- Du måste ha drömt, sa både Alex och Lena.

Jag började tänka att jag har blivit galen och jag blev rädd för mig själv och ville verkligen åka hem. Alex och Lena försökte övertalade mig att stanna två dagar till och till slut gick jag med på det.

Efter att vi hade diskuterat färdigt gick vi in i tältet och la oss för att sova igen. Alex och Lena somnade snabbt men jag låg vaken och tänkte på om den där mannen fanns på riktigt eller om min hjärna bara lurade mig. Plötsligt såg jag en skugga igen. Denna gången var skuggan större och det såg ut som att personen stod precis utanför tältväggen vid min sida. Alex och Lena sov vidare som att ingenting hade hänt så jag tänkte att min hjärna fortsatte att lura mig. Ändå gick jag ut för att titta och där stod mannen igen! Där mannens ögon tidigare suttit var det nu bara två stora svarta hål. Han började gå emot mig och jag kunde se hur han långsamt höjde en yxa mot himlen. Jag skrek det högsta jag bara kunde “Uäääääääääääh!” och började springa in i mörkret så att mannen inte kunde se mig. Lena vaknar av mitt skrik och väcker Alex. Dom springer ut från tältet och efter mig och mannen in i skogen. Jag är så rädd att jag varken kan höra eller se någonting. Jag bara fortsätter längre in i skogen. Alex och Lena börjar komma ikapp mannen som inte har sett dom ännu. Lena och Alex hämta en håv och försökte fånga mannen och tillsist lyckades dom att fånga honom. Lena sa till Alex att han skulle ringa polisen. Alex tog fram sin telefon.

- 112, vad behöver du hjälp med? svarade en polis.

- Vi har fångat in en galen man här i skogen, kan ni komma? nästan skrek Alex.

Bara några minuter senare kom flera polisbilar körandes med sirenerna på. Fyra stora polismän klev ut från bilarna och tog över håven. Dom tog med mannen i bilen och sa att vi hade varit modiga som vågat fånga mannen alldeles själva. När bilarna kört därifrån vände sig Lena och Alex mot mig och sa.

- Förlåt, att vi inte trodde på dig förut.

- Det gör inget, jag förstår att det lät som en påhittad historia, svarade jag. 

- Tack att ni rädda mitt liv, ni är dom bästa vännerna man kan ha, sa jag och kramade om dom.

Mördare i huset!

Det var mörkt i huset, plötsligt hör vi ett ljud som att någon knackade på dörren, jag och mina kompisar började skaka, mitt hjärta dunkade jättesnabbt och vi började gråta så att vi kunde inte andas länge och vi stod tätt ihop.

Fredag den 16 mars var det en solig dag. Jag och mina kompisar  hade planerat att tälta ute i skogen. Vi hade precis slutat skolan och skyndade oss hemåt för att packa . Jag och Danella är grannar medan Sara och Helen bor på andra gården. På vägen planerade vi vad man kunde ta med sig till skogen. Så fort jag kunde  gick jag in till huset och skrek: 

- Mamma är maten klar?

Då hörde jag mamma ropa tillbaka: 

- Ja kom och ät nu så att du hinner packa.

Jag åt så fort jag kunde och sedan packade jag väskan och träffade på mina vänner utanför huset.

Vi cyklade och cyklade och plötsligt var vi i skogen. Helen och jag fixade tältet medan Sara och Danella letade efter träbitar. Det började bli mörkt och kallt, vi hade precis tänd elden och berättade läskiga historier. Därefter kommer Helen på en ide,  att vi skulle gå runt i skogen och vi tyckte att det var spännande Helens ide. Vi tog våra  ficklampor och började gå. Det var jättemörkt i skogen. Efter några minuter hör vi Sara ropa:

- Kolla något lyser där borta.

Vi bestämde  oss för att gå närmare och ta en titt. Det var ett hus mitt i skogen.

Vi gick närmare, närmare och öppnade dörren det var jättemörkt i huset, plötsligt hör vi ett ljud som att någon knackar på dörren jag och mina kompisar började skaka, min hjärta dunkade så fort och vi började gråta så att vi kunde inte andas  länge vi  stod tätt ihop. Vi skrek så högt att lamporna tändes, plötsligt stod framför oss en man med en stor kniv i handen. Mannen såg  gammal ut ,han  hade grått hår, svart klädd och ärr i ansiktet och gick mot oss. Vi sprang så fort vi kunde för att gå ur huset men dörren var låst. Vi hittade ett rum brevid oss då sa Danella kom vi går in och gömmer oss. Mannen letade, letade på oss men hittade aldrig oss. Mitt hjärta dunkade så fort, jag kände att jag skulle nästan dö och min luft var nästan slut och att se Helen gråta var inte lätt för mig. Sara och Danella gick runt i rummet för att leta efter något som kan kanske hjälpa oss. Efter en stund skrek Danella:

- Kolla vad jag hitta en gammal tidning där det stod flera människor  mördas i denna huset och av samma person som vi såg!

Då förstod vi att mannen var mördare och ville döda oss. Plötsligt ser vi att handtaget börja röra på sig vi sprang för att gömma oss men vi hittade ingen plats. Då  hör vi Sara säger: 

- Där  borta finns det en garderob

 Vi gick och gömde oss i garderoben, dörren öppnades det hördes av mannens steg i rummet. Mannen letade,  letade då hör vi att dörren stängdes. Jag och mina kompisar gick ut från garderoben och sprang ut från rummet. Vi gick sakta, sakta då ser vi ingen i huset. Vi gick runt i hela huset och ville bara gå härifån. Då hör vi Danella säger att hon vill gå hem och började gråta. Alla  satte sig  på marken och tänkte hur ska vi komma ut ur huset. Då kommer Sara på en sak att vi ska gå runt i huset och se om det finns en öppen dörr. Vi gick runt och letade men då hittade vi en papper. Sara tar upp pappren och läser  högt för oss DET FINNS EN MAGISK DÖRR DÄR NI KAN UT DÄR FRÅN OCH HEM. Alla blev glada.

- Jag är inte glad för att det är svårt att hitta den magiska dörren i detta  stora hus, sa jag.

- Ja,  hon har rätt, sa Helen.

Vi kan göra vårt bästa bara ni hänger med oss så kan vi ut allihopa.

Vi kom närmare, närmare uppåt i huset. Plötsligt kommer någon framför oss och det blev jättemörkt i huset. Mannen kommer med en kniv i handen mot oss. Mannen blev närmare, närmare och vi går bakåt  men då blir det stop vi kunde inte gå bakåt igen. Mannen kommer närmare han ville kasta kniven då putade vi honom och sprang som en raket.

• Kolla det finns något som lyser där borta skrek Helen.

Vi gick fram dit för att se vad de är för något men då kommer mannen framför oss och kastar kniven på Helen. Alla kollade på Helen. Det  var  mycket blod på hennes tröja. Vi skrek högt så att lamporna spräktes.

 Då vaknade jag och fortsatte  att skrika högt  nej Helen…….  Mamma sprang till rummet och sa:

- Vad är det med dig gumman?

Jag var jättesvettig min laka var blöt min kudde var i marken och jag var på andra sidan i sängen och jag fick ont i  in hand. Mamma hämtade en glas vatten till mig och jag drack hela glas vattnet. 

- Vad har du drömt gumman du ser ut rädd och du är svettig?

Jag ska berätta allt för dig mamma men inte nu, jag är tröt och måste få sova lite till. Okej gumman sov gått godnatt. Jag började tänka på allt som det hänt i drömmen.  Jag la mig för att sova och efter en timme sov jag och glömde allt. Jag vaknade och träffade mina kompisar framför dörren.  På väg till skolan berättade jag för mina vänner om min hemska mardröm.