Kamratrespons på högnivå!

Idag avslutade vi våra texter om Min bro, en förklarande och beskrivande text som är tagen från Skolverkets exempeluppgifter från gamla Np. För många elever var det en svår text och mycket berodde på att vi denna gång inte hade något elevexempel att luta oss mot. Trots det tog eleverna sin uppgift på allvar och berättat om diverse broar som leder till hemländer, rymden, framtiden, tillbaka i tiden och till sin nya högstadieskola. Fantasifulla texter fyllda med gestaltande beskrivningar.

Idag var det dags för eleverna att ge varandra kamratrespons, till sin hjälp hade eleverna några stödfrågor som de skulle besvara samt Skolverket matris som hör till uppgiften. Matrisen är välkänd för eleverna och kunde därför användas precis som den är. Eleverna delade sin text på driven med en av mig bestämd klasskamrat. Alla tog sin uppgift på stort allvar, markerade i texten och
gav feedback genom kommentarer. Kompisen fick sedan tillbaka sin text och kunde genomföra de förbättringar som de fått. Det märks att eleverna tränat mycket på att både ge och ta emot respons. Responsen är på hög nivå och leder till förbättringar av texterna, eleverna vet hur en text med hög kvalité ser ut.

Vi hade en stunds reflektion efter lektionen och funderade på vad som var skillnad mellan när eleverna gav varandra respons i årskurs fyra jämfört med nu i årskurs sex. Många kloka tankar kom fram och här kan ni läsa några.

" I fyran trodde jag att kompisen bedömde mig som person och inte min text."

" Jag tänkte att om jag sa att allt i kompisens text var bra så skulle hen säga detsamma till mig men nu förstår jag varför vi gör respons och jag förstår vad det kan leda till som är bra för mig."

"Jag kunde och ville inte ta emot respons och ändrade därför inte texten efter vad kompisen sa eller skrev.  Nu förstår jag hur viktigt och bra det är med respons och att responsen hjälper mig att utveckla mina texter."

Muntlig förmåga

Det har inte blivit mycket skrivet på bloggen på ett bra tag, precis som landets övriga årskurs sexor har vi varit fullupptagna med att arbeta hårt inför för de muntliga nationella proven i svenska, engelska och matematik.

Vi har arbetat medvetet med att utveckla elevernas muntliga förmåga att både presentera ett ämne men främst med att kunna leda och för att samtal vidare med ett utvecklat innehåll. Pedagogerna i årskurs sex bestämde sig för att detta också skulle vara ett tydligt mål i alla elevers IUP och denna förmåga har vi arbeta med i samtliga ämne på många olika sätt. Givetvis hade eleverna också fått välja sina egna mål i sin IUP att utveckla. Att kunna samtala, att leda samtal och föra samtal vidare är en förmåga som vi anser kommer vara väldigt viktig för eleverna även i framtiden.

Under en av lektionerna fick eleverna själv sätt målet för lektionen efter att vi hade gått igenom dagens uppgift. Målet för den lektionen blev " Jag ska kunna föra samtalet vidare och följa samtalet". När lektionen var slut fick varje elev utvärdera om de nått målet och de fick förklara för mig hur de gjorde för att nå målet, vilka meningar använde de?

Under gruppsamtalet skrev jag ner de meningar som jag hörde som utvecklade och förde samtalet vidare. Dessa meningar diskuterade vi efter samtalen.  Vilket var ett bra sätt att uppmärksamma goda exempel och ge de elever som fortfarande tyckte att det var svårt fler exempel.

När vi började öva strukturerat använde vi oss av stödmeningar som skulle vara en hjälp för de elever som tyckte att det vara svårt att samtala. Meningarna blev snabbt överflödiga och vi hör idag på rasterna, i matsalen, under andra ämnen att fraserna sitter och att eleverna använder dem som en naturlig del i sitt sätt att prata.

Nationella proven i svenska är nu avklarade och det är en mycket stolt och nöjd lärare som lyssnade på elevernas presentationer och samtal. Nu återstår bara att låta våra kollegor vara med och sambedöma för att skapa en likvärdighet men jag tror att de kommer att bli lika imponerade som jag blev.