Läs och njut!
Tjejen i rummet
Den 11 augusti det var en solig sommardag. Jag vaknade och gick in till toaletten för att skölja mitt ansikte. Efter jag sköljde mitt ansikte då gick jag till köket och mamma hade gjort frukost åt mig. Jag satt på stolen och åt min macka.
-Mamma ska du gå och se nya möbler frågade jag?
-Ja jag ska vill du följa med mig frågade mamma.
-Nej för att min kompis Sandra kanske kommer.
Okej sa mamma.
Efter att mamma gick då skulle jag in till rummet och hämta min telefon för att ringa Sandra och fråga vilken tid hon skulle komma. Men då kom jag ihåg att min mobil är på köksbordet jag gick in och hämtade den. När jag var på väg till mitt rum kände jag någon som var bakom mig mitt hjärta dunkade hårt jag vågade inte kolla bak men jag kollade bak ändå jag hittade ingen. Jag gick in till mitt rum och ringde Sandra.
-Hej sa hon.
-Hej sa jag.
-Sandra vilken tid kommer du?
-Klockan två sa hon.
Okej bra sa jag.
Jag gick genom korridoren för att gå till köket men jag märkte en sak att tavlan var på golvet men när jag gick in till mitt rum då var den på väggen. Konstigt tänkte jag och hängde den. Jag gick in till köket och öppnade kylen men vi hade inte jos jag tog mjölk istället.
När jag skulle in till sovrummet igen såg jag en flicka på min säng. Mitt hjärta började dunka hårt, jag kunde inte skrika inte heller prata för rädslan. Jag började att springa mot dörren och ut. Mitt hjärta dunkade snabbt, jag skakade, jag ville inte gå in i den där spökhuset igen.
När jag var ute såg jag en stor lastbil med möbler i, det var mamma.
- Mamma! skrek jag.
-Vad har hänt? frågade mamma
Jag började vifta med handen mot dörren, jag skrek till min mamma att det var en flicka på min säng.
- Hitta inte på nu igen! Suckade mamma. Jag drog henne från handen tills vi var framme vid dörren. Vi gick in till mitt rum jag sa: - kolla mamma tjejen på min säng är borta. - Ingen är där! sa hon. Jag kollade bak men ingen var där.
- Men jag lovar en tjej med svart långt hår satt på min säng. Samtidigt fick jag ett sms från Sandra att hon inte kan komma, okej skrev jag tillbaka.
Mamma kommer in i mitt rum skrikandes: - Alexsandra vakna! Jag vaknade med ett ryck. Jag var jätte svettig, jag visste inget vad jag hade drömt om. Mamma var det en dröm? -Ja, jag hörde när du börja skrika sa mamma. Då vaknade jag med ett ryck och börja springa till dig men jag såg att du bara drömde. Bra sa jag för att jag drömde en hemsk sak. Upp nu! sa mamma jag har gjort frukost åt dig. Okej jag kommer jag ska bara skölja av mitt ansiktet.
Flickan ödehuset och Wonderland!!
En varm sommardag skulle jag, Alice flytta från Malmö till Stockholm för att min mamma fick ett nytt jobb där. pappa ska inte följa med eftersom mina föräldrar är skilda.
- Jag ska ut nu! Ropade jag.
- Okej men snabba för att våran flyttbil kommer snart, svarar mamma irriterat.
- Okej hejdå!
Innan jag åker tänkte jag träffa min bästa vän Emma, vi bestämde oss för att träffas på ett cafe. Jag går fram till henne och vi går in på cafeet och sätter oss vid ett bord. Där börjar vi prata och jag berättade för henne att jag ska flytta till Stockholm, därför tänkte jag träffa henne innan jag åker iväg. Jag säger till henne att jag kommer inte glömma bort dig hon säger likadant till mig. Jag säger till henne att hon kan komma och hälsa på när hon vill. Emma fråga mig om hon kan följa med till Stockholm eftersom hennes föräldrar är bortresta och hon orkar inte vara med hennes mormor. Så klart svarade jag ja. Jag säger till henne att jag ska hem men när du är klar ring mig så kommer vi och hämtar upp dig på vägen. Emma svarar glatt - ja!
Jag har packat allt klart. Jag tar på mig min jacka och mina skor för att våra flyttbill är här. Vi hämtade upp Emma som stod klar ute och väntade och sen körde vi till nya huset i stockholm.
Efter ett tag var vi framme. Jag stod framför ett stort gammal hus, huset befann sig bredvid en skog. Det fanns ett trasigt fönster. Jag gick in i huset och gick igenom varje rum medans mamma och Emma började bära in saker i huset. Sedan satte jag mig ner och sökte fakta om huset. Det stod att dom som bodde i husen innan hörde massa konstiga ljud på nätterna från övervåningen. Jag trodde inte på sånt. När jag gick igenom varje rum var alla fönster stängda. I rummet jag valde var fönstret redan öppet men jag har varit i detta rummen innan och den var stängd men jag tänkte att detta fönstret är bara trasig och jag var ändå inte rädd för att Emma ska ändå sova med mig i mitt rum.
Mitt på natten vaknar jag upp och hör konstiga ljud. Jag ryser i hela kroppen och svettas mycket. När jag vill väcka upp Emma är hon inte där. Jag går fram till dörren och Emma hoppar fram och skrämmer mig. Vi la oss på golvet och skrattade. Vi låg där väldigt länge och pratade vi hörde tunga fotspår som går jag och Emma blir jätterädda vi går fram och snabbt så drar ett magisk djur oss in i en magisk portal!
Det är en magisk kanin och den kan prata. Vi pratar lite grann och berättar om oss själva och vi blir bra vänner. Men jag frågar kanninen var min bästa kompis Emma är. Han säger att han släppte hennes hand när jag tog dig till portalen men det var inte med flit. Hon sa: - de e lugnt. Jag frågar kaninen vad den heter den svarar: - jag heter Otto. Jag säger att jag heter Alice. Otto sa att den magiska landen heter Wonderland. Jag frågar Otto varför han tog mig till Wonderland. Otto tog mig hit för att rädda kronan från den elaka häxan. Hon har försökt ta den i flera år men hon klarade inte sig. Men varför tog du hit mig? Då svarar Otto att han tog hit mig för att detta åren är hon mycke starkare och hennes magi är starkare och jag tyckte att du var den perfekta och modiga som kunde rädda oss.
Det har gått Tre månader och häxan kom inte. Alice bestämde sig för att åka tillbaka.
När jag skulle resa tillbaka så såg jag en flicka med grönt hår och en spetsig hatt på sig. Jag visste då att det var häxan som skulle ta kronan. Otto sprang mot henne. Otto ropade på Alice: -hindra häxan från att ta kronan tills jag kommer med en trolldryck! Jag låter henne inte ta kronan. Otto kommer springande till mig med trolldrycken han säger till mig att kasta den på häxan. Jag gör de och så börjar hon minska tills hon blir pytteliten som ett äpple. Vi lägger henne bredvid dom andra häxorna som också försökte ta kronan, i ett litet rum.
Vi firar med glass och tårta för att vi förhindra häxan från att ta kronan. Men jag frågar Otto: - varför är kronan så viktigt? Otto svarar att det är den som ger all färg till Wonderland. Alice förklarar till Otto: - jag måste till Stockholm igen för min mamma är helt säkert orolig så om det inte finns andra problem så kan jag alltid hälsa på. Otto ger mig ett halsband han säger att om du håller i den och säger Wonderland så kommer du teleporteras hit. Alice säger: - jag kommer aldrig glömma denna magiska tiden. Jag säger hejdå till alla och går igenom portalen.
Mamma frågar: - var har du varit? Du måste hjälpa oss att packa in.
Alice svarar med ett skumt leende på läpparna: - det är en lång historia!
Fortfarande hördes det ljud på nätterna men det var inte Otto denna gången det var nåt annat!!!
Josefin 5b
Livet är mycket svårare! 
Den 7 mars vaknar jag för att gå till skolan. Tröttsamt går jag till badrummet och tvättar mig sedan springer jag till mitt rum för att klä på mig, jag har bara tjugo minuter på mig. Efter fem minuter springer jag till köket för att få lite frukost i min mage. Efter en liten stund kommer pappa till köket och säger att vi måste gå nu. Pappa hade svarta mjukisar och ansiktet va nere mot maren. Jag kunde höra hur pappas röst var så mjuk. Jag visste inte vad det handla om.
Jag försökte prata om något annat som skulle försöka göra pappa glad igen. Efter två minuter säger jag att det är dax att gå nu. Pappa nickar med huvudet samtidig som han vänder sig för att gå och då ser jag en stor tjock tår som rinner ner från hans kind.
Långsamt går vi ut från huset. Jag blir själv ledsen och får ont i magen när jag ser andra som är ledsna eller mår dåligt. Pappa och jag sätter oss i bilen. Pappa startar bilen med en darrande hand. Jag tar på mig bältet snabbt och det gör pappa också. Sedan kör pappa i skolan. Efter han har kört mig i skolan springer jag till klassrummet. Jag har bara på mig en minut. Jag undra ganska mycket varför pappa var så ledsen samtidig jag sprang till klassrummet. När jag hinner komma till klassrummet kommer mina vänner till mig och kramar mig sedan pratade vi om kläder, håret och naglarna. Efter tio minuter kommer det in en ny vikarie och säger att han ska ha oss på morgonen för att våran Sv lärare är sjuk.
En timme och fyrtio minuter ska vi ha Sv lektion. Vi ska skriva om en berättande text, jag skriver om en tjej som ville rymma från sina föräldrar två gånger. När det hade gått en timme och trettio minuter skrek vikarien att vi skulle plocka undan för att vi skulle ut på rast. När vi hade plockat undan fick vi gå ut på rast. Jag går ut i kapprummet för att ta på mig mina skor och jacka. Efter jag hade tatt på mig skorna och jackan gick jag ut med mina vänner på skolgården. Efter vi kom ut från kapprummet kom en av mina kusiner med sin mobil och visar ett meddelande på mobilen som kommer ifrån min andra kusiner och det står att vi har fått en dödsfall i familjen, och att mina kusiner ska inte visa meddelandet för någon annan, för att det var min morbror som dött.
Jag trodde inte på att det var min morbror. Men ändå för säkerhet skull sa jag till min lärare att vi har fått en dödsfall i familjen och om det skulle vara lugnt att gå hem och fråga om detta är sant. Min lärare sa att det var lugnt att gå hemma. Jag sprang hem för att fråga om det var sant. Samtidigt jag springer tänkte jag på morgonen, det var därför min pappa var jätteledsen och börja gråta. Redan när jag var utanför min kusins dörr fick jag en tår. Jag torka bort den och sedan gick jag in. När jag kom in gick jag till köket och där var min pappa. Min pappa satt på en vit stol runt omkring honom var min farmor och försökte trösta honom. Pappa börja gråta. Redan då visste jag att det var sant, jag sprang in i toaletten och då kom alla tårarna ut.
Jag satt på kranen i toaletten så att dem inte skulle höra hur jag började gråta. Efter 10 minuter kom jag ut från toaletten och jag gick till varax rummet och där satte jag mig på soffan. Stunden därefter 2 minuter kom min kusin som skrev meddelandet in och satte sig bredvid mig. Jag kunde inte tänka på något annat än min morbror. Tårarna kom igen ut och min kusin krama om mig och sa att allt kommer att bli bra! Efter 3-4 minuter kom min pappa in och sa att vi skulle gå hos mina andra kusiner för alla våran släktingar är där och dem väntar på oss. Samtidig jag skulle resa mig upp från soffan sa min pappa att min morbror är borta för alltid. Då började både jag och pappa gråta. När vi satte oss i bilden började min pappa gråta jättemycket. När vi kom fram till mina kusiner gick jag in och då såg jag mamma , mammas ögon var röda och uppsvullna. Min mamma började med hög röst säga “ Han e borta , jag kommer aldrig mer att se min kära bror.”
Jag kunde inte hålla mig. Varma tårar bara rann ner från kinden.
Stunden därefter kom min mamma och kramade om mig och sa “ Han älskade dig mest” Efter 3-4 minuter lugnade jag mig och därefter gick jag ut på gården för att få lite luft. När jag kom ut på gården satte jag mig på en bänk och bara tänkte hur han kunde dö. Efter en stund stod jag upp och gick till affären för att köpa lite läsk. När jag kom ut från affären kom pappa med bilen och sa att om jag skulle gå hem så är det lugnt. Jag nickade med huvudet att jag ville gå hem. Pappa gav mig nycklarna till huset och sedan gick jag hem för att lugna mig. När jag hade kommit utanför dörren tog jag fram nycklarna för att öppna dörren. Men det kändes som om någon skulle vara hemma. Jag öppnade dörren sakta och tände ut lampan för att jag skulle kunna se. Sakta går jag in och tar av mig mina skor och jacka. Därefter går jag in i vadrax rummet och då ser jag någon som sover. Jag blev helt chockad men samtidig också rädd. Jag gick närmare för att kunna se vem som låg och sov på soffan.
Jag kunde inte se inte se vem som låg och sov för att den personen som sov hade massor med kuddar. När jag skulle sträcka ut handen för att ta bort några kuddar så rörde personen sig och då ramlade alla kuddar ner på golvet. Jag kunde se vem som låg och sov. Det var min morbror som låg och sov. Jag blev så glad att jag ville bara skrika och hoppa. jag försökte väcka honom för att kunna bara krama honom. När han vaknade satte han sig på soffan och skrattade och sa “ Ni trodde väl inte att jag är död?” Jag nickade på huvudet att alla trodde att han var död. Jag hoppade i hans axlar och alla tårarna kom ut. Min morbror började också gråta. Därefter sa jag att vi måste ringa till min mamma och säga att du lever. Jag tog fram mobilen för att ring. Mamma svara , Och då sa jag att min morbror lever. Min mamma började skrika att min morbror lever och alla började få glädjetårar. Stunden därefter kom alla kusinerna hem hos mig och alla krama honom och vi fira att han lever. Vi firade med riktig mycket mat och drycker. Vi hade musik på tv, vi dansade, sjöng, vi åt, drack, vi gjorde allt möjligt. Dagen därefter kom alla mina morbrors vänner och kusiner från hemlandet och dem var jätteglada.
Sandy 5a
Kan vi inte bara låtsas 
som om det aldrig hade hänt
Det var i början av augusti just när sommarlovet hade tagit slut.Just idag är det den dagen jag skulle tillbaka till skolan och träffa min bästis Elin som jag har saknat mycket. Jag har varit på semester hela sommaren och Elin hon har bara varit hemma. När jag fick se Elin med hennes blonda långa hår och hennes fina ljusblåa ögon så kändes det som om min mun automatisk blev till en stor leende.När jag kommer närmare ser jag att Elin hänger med någon annan, just där känner jag hur mitt hjärta började dunka väldigt snabbt och samtidigt gjorde det ont. Det kändes mer smärtsamt än att nypa sig själv i armen.När jag står framför Elin och hennes vän så säger jag.
- Hej, Elin kan jag få prata med dig ensam? säger jag med låg och nervös röst.
- Självklart sa Elin som om inget hade hänt.
- Vem är hon du hänger med sa jag fundersamt.
- Ja hon, hon är min nya vän Sofia sa Elin säkert. Jag träffade henne när du var på semester.
Just då när hon sa det så sprack mitt hjärta.Jag har aldrig känt den här smärtan,det gör så ont. Det är svårt att förklara hur det kändes. Jag känner bara hur tårarna börjar rinna.Då sprang jag genas in på toaletten.
Efter en stund så kommer jag ut rödgråten medan jag snyftar.Då ser jag Elin och Sofia det ser ut som om de skrattade och hade kul. Efteråt hör jag fröken ropa in oss till lektionen vi skulle ha so.
Då säger fröken att man får samarbeta då tänkte jag att fråga Mija om vi ska samarbeta. Det är hon som sitter längst bak i klassrummet.Det jag gillar med Mija är att hon har långt mörkbrunt hår med fina brun gröna ögon. Mija är blyg men alltid snäll och duktig i skolan.
Men Elin väljer att samarbeta med Sofia och hon ser inte alls avundsjuk ut.Är det sista gången vi har varit vänner eller? Jag har en känsla av att jag inte ska försöka för att det är över.Det finns bara ett sätt kvar att göra.Cirka en timme senare så går vi ut på rast det är nu det gäller. Jag går rakt mot Elin medan hjärtat dunkar för fullt. När jag står framför Elin säger jag lite lågt “Elin kan jag prata lite med dig?
-Ja visst sa Elin självsäker.
- Jag vill säga något till dig sa jag med lite högre röst.
- Vadå, sa Elin fundersamt.
- Du vet jag tycker att vi inte ska vara bästisar mer sa jag snabbt för att få ut det från mig.
Det var väldigt jobbigt att se Elin få några tårar från hennes blåa ögon men jag tror att det är det som är bäst.
Varför? Vad har jag gjort? Du hänger ju med någon annan istället för mig. Det är för att den där tjejen är min kusin svarade Elin lite förvånad och stark.
Precis då kände jag mig otrolig dum.Jag fick inte ut ett ord jag bara tittade snett på marken.Efter en stund ropar fröken in oss det var en sak jag måste göra.Jag springer till Elin så snabbt som möjligt för att hinna fatt henne.När jag stod vid Elin det ända jag säger är
-Kan vi inte bara låtsas som om det aldrig hade hänt sa jag medan jag Fortsatte tittar snett på marken.
- Absolut svarade Elin med ett stor leende.
Efter cirka en och en halv timme skulle vi gå till matsalen.Det var som det brukar vara förr och jag gillar det.Det som jag har lärt mig av detta är att ta reda på vem personen är innan jag drar en slutsats.
K.Y och S.L 5b
En pojke och en flicka är tillsammans och ser ett hus. Dom undrar om det finns ett monster där. De säger: - Oj! Vad är det?
En vuxen man sitter i en stol och stirrar utan att röra sig. Han har suttit där i ett år utan att röra sig.
Flickan säger: - Jag vill gå in i huset. Jag vill att vi går in tillsammans, jag och pojken.
Dom går in i huset och säger vad är det? Dom ser mycket monster. De såg monster överallt var de än gick.
De frågade mannen: - Varför sitter du här utan att äta, sova eller rör dig?
Mannen svarar: - Jag är förtrollad av en trollkarl. Jag kan inte röra mig eller göra någonting. Jag måste bara sitta här i 100 år.
Trollspöt finns i huset. Pojken och flickan måste hämta trollkarlen. De börjar att leta efter trollkarlen. Flickan hittar trollspöt samtidigt som trollkarlen kommer. Trollkarlen försökte ta trollspöt ifrån flickan men då viftade hon med staven och sa: - Ota ota du får inte komma här!
Trollkarlen försvinner och mannen i stolen kan springa runt och äta mat och det är ingen fara längre. Inga monster finns kvar.
Flickan och pojken tar varandra i handen och går hem till sitt hus.
Noorhan 5b
Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt?
Det var en dag i september som det hände något hemskt dagen efter Lovisas födelsedagsparty! Idag så var det den 26 september 2015 och Lovisa skulle fylla sjutton år. Hon bodde i en villa med sin mamma, hon hade ingen pappa för att han dog i en bilolycka 2013. Klockan var tolv, hon var hemma och låg och sov, hennes blonda rufsiga hår låg på hennes kudde. Hennes mamma som hette Malin ropade på Lovisa att hon skulle gå upp för att äta frukost och göra i ordning sig för sitt födelsedagsparty. Lovisa öppnar sina trötta gröna ögon. Hon sträckte på sig för att gå upp och äta frukost. Hon hoppade omkring i sitt rum och hon log, hon hörde också sina egna hopp som hon hoppade.
Lovisa hade en kille som hette Axel som hon älskade jättemycket och hon var populäraste tjejen i både sin klass och i sin skola. Lovisa hade jättemånga vänner men hennes bästa vänner var Hanna, Sara, Julia och Clara. De hade varit bästisar med varandra i snart tre år. Lovisa kände sig väldigt trygg vid att ha så många vänner. Hon hade bestämt sig för att göra ett stort födelsedagsparty och bjuda alla sina vänner i skolan.
Lovisa åt pannkakor med sylt och med hallon på till frukost. När Lovisa hade ätit klart och hade gjort i ordning sig så hördes det något från hennes rum. Det var hennes telefon, hon fick jättemånga meddelande av sina vänner där det stod “ Grattis Lovisa på din födelsedag”. Det konstiga var att inte hennes pojkvän grattade henne via meddelande. Hon blev jätte chockad! Hon tänkte att han meddelar henne snart. Lovisa hade på sig en vinröd klänning med ett par svarta strumpbyxor och hon hade plattat sitt hår och sminkat sig lite.
Lovisa och hennes mamma började att dekorera i vardagsrummet och lite här och där i huset. De hade bland annat lagt chips, godis, olika drycker och popcorn på vardagsrums bordet. De log mot varandra. De fortsatte och fortsatte att dekorera tills allt blev klart! Det hade börjat bli mörkt ute när de blev klara med dekorationen. Födelsedagsparty skulle börja kl fem och det var redan några av Lovisas vänner som knackade på dörren.
Lovisa öppnade dörren. Det var hennes bästisar, Sara, Hanna, Clara och Julia. Julia började säga: - Grattis på din födelsedag!
De andra började också ropa: Grattis på din födelsedag!
- Tack så mycket tjejer, sa Lovisa med ett leende.
Malin kom till ytterdörren och hon sa
- Kom in, känn er som hemma , hoppas ni har det roligt här!
De satte sig i soffan och de kollade omkring sig som om det vore den bästa dagen. Det knackade på ytterdörren igen, Lovisa gick upp för att öppna dörren. Det var nästan alla hennes kompisar i skolan som kom. Lovisa kände sig lite snurrig, hon undrade varför inte hennes pojkvän kom till hennes födelsedagsparty.
Malin började sätta på lite musik och hon ropade på Lovisas kompisar
- Gå upp tjejer, upp och dansa lite!
Tjejerna skrattade och de gick upp för att dansa. De hade de jätte roligt tillsammans när de dansade, de log mot varandra. De fortsatte att dansa och dansa och dansa men som tur var blev de aldrig trötta på att dansa. Alla som var inbjudna till hennes födelsedagsparty hade kommit, men hennes pojkvän Axel hade inte än kommit. Hon gick upp till sitt rum för att hämta sin telefon och ringa Axel. Hon ringde två gånger men han svarade inte henne. Hon blev orolig.
Hon var lite nere för att han inte kom. Hennes tårar kom rinnande och hon satte sig en stund i sitt rum. Hennes kompisar fortsatte att dansa och dansa. Lovisa satt i sitt rum i ungefär fem min men sedan var hon tvungen att gå på toa och tvätta sitt ansikte. När hon hade tvättat sin ansikte så kände hon sig fortfarande ledsen över att han inte kom. Hon gick ner till köket och hennes mamma var där.
- Varför är du så röd i ansiktet, undrade hon?
- Axel kom inte till mitt födelsedagsparty, snyftade Lovisa.
- Men åh gumman, tröstade mamma.
Hennes mamma gick fram för att krama henne hårt. Malin öppnade kylskåpet för att ta fram tårtan. Hon gick försiktigt med den till vardagsrummet. De skulle inte äta än, utan de skulle leka lite lekar. Klockan var åtta när de började leka, de lekte bland annat stopp dans, limbo och blindlock. När de lekte färdigt så skulle de äta tårta och så. Alla var jättetrötta efter de hade lekt lekar och dansat.
Alla började sjunga “Vi gratulerar vi gratulerar vi gratulerar våra Lovisa idag med blommor och blad vi firar hennes dag, ja vi gratulerar våra Lovisa idag. Hurra hurra hurra! Alla började klappa och Lovisa började få glädjetårar. De åt och åt men när de blev klara med att äta så var kl tio på kvällen och det var dags att tjejerna skulle hem. Innan tjejerna skulle hem så gav alla bland annat pengar och halsband och massa andra saker. Lovisa sa för sig själv “bästa dagen i mitt liv”.
De var på väg ut men då såg Lovisa sin kille Axel. Hon kollade förvånad på honom och han sa:
- Hej Lovisa!
- Hej! sa Lovisa tillbaka med en orolig röst!
- Jag kunde inte komma till ditt födelsedagsparty, för att min mamma har blivit jättesjuk och jag kan inte vara tillsammans med dig. Jag gör slut med dig!
- Va? skrek Lovisa
- Jag gör slut med dig.
Men åh tänkte Lovisa för sig själv.
- Jag vill inte vara tillsammans med dig heller!
Lovisa stängde dörren jätte hårt och hon gick upp till sitt rum. Malin höll på att städa i vardagsrummet för det var jätte stökigt i vardagsrummet. Lovisas tårar kom rinnande och hon ville inte prata med någon alls!
- Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt? frågade hon sig själv...
Klättra upp i berg
Hej jag heter Bilal. Jag och min kompis ska klättra upp till en stor berg . I kväll min kompis kommer till mig .Han sa att vi ska gå upp till berg för att vi vill att alla människor ska säja att vi är första personen som går upp till den bergen. Jag och min kompis ska börja klättra upp klockan 7 på morronen.
Vi har sover tidigt i kväll.På morgon vi vaknar klockan sex och åt frukost . Klockan 7 på morgon körde vi bilen till bergen.VI har klättra upp till bergen sa de svart och min kompis har skata hans hand.Klättra tar 7 timmar sen hade vi kommit upp på toppen. Bilal och hans vänner satte en vit flagga med sina namn på. Vi satte oss och åt nötter och drack pepsi för att få tillbaka energi. Vi filmade utsikten med min Iphone 7 och lade upp på youtube.
Abdala 5b
Det nya landet
Jack var en 12 årig kille som bodde i London i England. Det bästa han visste var fotboll och han tränade varje dag för hans dröm var att en gång få spela i Liverpool.
En dag kommer pappa hem från jobbet och var sur och irriterad. Jack frågade sin pappa:
- what is the problem dad why are you angry?
Pappan fortsatte att vara helt tyst och började prata om något annat. Jack funderade länge på vad det hade varit med pappa den där eftermiddagen.
Nästa vecka går Jack till skolan igen på måndagen och direkt efter skolan är det träning. Idag ska Liverpools tränare Jurgen Klapp komma och titta på Jacks fotbollslag för att hitta unga talanger. Jack gjorde sin bästa träning i hela sitt liv för han visste att om Liverpool Tränaren bara såg honom skulle han vilja prata med Jack efter träningen. Jacks tränare Mike blåser äntligen i visselpipan och träningen är över. Liverpool Tränare gick direkt fram till Jacks tränare och viskade något och pekade på Jack.
- can we take Jack with us to liverpool next term asked Jurgen?
- I don't know how we're going to win without him because he is the best player to us but that is a big chance to Jack at be a famous player said Mike.
När Jurgen Klopp hade gått kallade Mike på Jack.
- Jack i have a big present to you said Mike
- what is the problem? said Jack with a nervous way.
- Liverpool manager want you to play with them next term said Mike.
Jack började gråta direkt. Han var så lycklig och glad att tårarna bara rann.
Jack springer hela vägen och smäller igen dörren efter sig. Han ropar efter mamma och pappa och säger att de ska komma till vardagsrummet. Det tar ganska lång tid för Jacks föräldrar att komma till vardagsrummet. Pappa ser bekymrad ut och Jacks mamma hade röda ögon. Men Jack kunde inte tänka på det utan i ett glädjetjut berättade han vad Jurgen Klapp precis hade sagt till honom. Jacks föräldrar såg först glada ut men sedan ändrades deras ansikten till ledsna igen.
- What the matter isn't this a good thing to me at be a player? said Jack.
- It's not about football it is because we're going… to move from here, said Jacks parents.
Jack stod helt stilla och svetten började rinna från hans panna. Han blev varm i hela kroppen och fick ont i magen.
- No it’s not true! It can’t be true!!!! skrek Jack.
Han sprang upp för trappan, in på sitt rum och sparkade igen dörren med en hög smäll och började gråta. Han tänkte på alla kompisar, lärare och släktingar han skulle flytta ifrån.
Nästa dag när Jack vaknade kändes allt tung och jobbigt. Han gick till skolan och berättade för alla sin kompisar vad som skulle hända. Alla klasskompisar och lärare blev jätteledsna när de fick höra. Hela dagen kändes allt tungt och Jack visste inte vad han skulle göra.
Efter skolan gick han hem till sina föräldrar. Han kände sig arg och frustrerad. Han gick med tunga steg och när han var hemma smällde han igen dörren. Han gick in i vardagsrummet där hans föräldrar var. Men det konstiga var att idag såg de inte alls ledsna ut utan skrattade och log mot Jack när han kom in.
- Why are you happy? said Jack
- We are happy because your dad find a good job and we are not going to travel to another country, said Jack parents
- What kind of job, Jack asked.
- Your dad is going to work at enginer, Mum answered.
Jack blev varm och glad i hela kroppen igen. Han kramade om sina föräldrar länge och hårt.
- I am going to play in Liverpool after all, Jack said.
Tamer 5a
Jag och min kompis Sara låg på varsin luftmadrass i havet och solade, fåglarna kvittrade och jag hör barn som leker i sanden. Det var skönt att sola eftersom det är varmt men samtidigt känner jag svetten rinna i pannan. Det är sommarlov och vi är äntligen lediga från skolan efter ett jobbig läsår i åttan. Det är varmt och solen lyser och jag säger till henne:
- Kom vi hoppar i havet och simmar!
Det känns skönt när jag hoppar ner i havet. Det var varmt i vattnet ungefär 30 grader varmt. Det kändes som att jag inte kunde simma för att det var längesen jag simmade. Efter en halvtimme kom vi båda två upp från vattnet och det kändes jättevarmt i luften.Det var så varmt att vi brände fotsulorna när vi går i sanden till vår solstolar.
Sedan började Sara, min vän, prata om att hon hade en pojkvän som hon hade träffat på semestern och han heter Ammar och hon sa att han är 15 år gammal. Jag blev röd i ansiktet, det hög tag i min mage för att han är också min pojkvän. Hon sa varför blev du så röd i ansiktet jag sa ingenting har hänt och hon sa men säg då. Jag sa inget har hänt, men hon såg på mig att något var fel, hon skrek och gick från mig. Jag blev ledsen för att hon är min bästa kompis och jag vill inte förlora min bästa kompis.
Jag skrek
-Kan v inte låtsas som om ingenting har hänt!!!.
Men jag fick inget svar, hon fortsätter bara gå bort från mig.
Jag gick sakta sakta hem och var ledsen när jag kom fram efter 15 minuter. Min mamma sa varför är du så ledsen och jag sa jag är inte ledsen, låt mig vara jag vill gå in till rummet.När jag gick in till rummet var min mobilskärm sprucken men den funkade.
- Vem har tagit sönder min mobilskärm, skrek jag med hög och arg röst.
Jag frågade min bror vem var det och han sa det var han. Jag sa till han gå ut från rummet snabbt.
När jag såg på min mobil hade det kommit sms och det var Sara. Hon hade skrivit förlåt för jag gick och jag ringde till henne och hon svarade inte. Jag skrev vi ska träffas idag kl sex i kväll? Hon skrev ok efter en timme träffades vi och hon sa förlåt igen och jag sa ingen fara sen sa hon att vi ska aldrig bråka mer i hela vårt liv och jag sa ja vi gick och tog en promenad efter två timmar kom jag hem och åt mat.
Farid 5b
Varför just mig!!!
En doktor från sjukhuset kom fram till oss, min mage drogs ihop av rädsla, men jag vet inte vad som hände den minuten, allting blev plötsligt svart. När jag vaknade tittade jag mig omkring men såg bara ett dropp med näring i. Jag stirrade och kände hur allting snurrade på en och samma gång. Jag blev så snurrig att jag kände att något ville ut från min mage, något stort. Jag sprang till en toalett inne i rummet och började spy. Men hur spyr jag när jag inte har ätit något? När jag håller på att tvätta ansiktet passade jag på att titta på en smutsig spegel i toaletten. Jag var nära på att trilla bakåt när jag såg mig själv. Jag hade mörka blåa ringar runt ögonen, mitt ansikte var ljusgult.
Sedan går jag och lägger mig tillbaka i den vita sängen.
- Jag undrar var mamma, pappa och Ingrid är, någonting måste var fel tänker jag.
Efter en halvtimme somnade jag in i en djup sömn. Men vaknade av att någon håller i min hand. Jag vaknade med ett ryck och ser mamma. Jag såg hur mammas tårar rann ner från hennes kind. Tillslut sa jag till henne:
- Har det hänt något?
- Nej ingenting, mumlade mamma.
Plötsligt öppnade någon dörren till rummet, det var en doktor som såg sorgsen ut.
- Tyvärr, Ingrid……...
Där stannade allting.
Det började med att jag var på väg hem från skolan. Det tar ungefär fem minuter från skolan hem. När jag var framme knackade jag på dörren hårt. Plötsligt öppnades dörren av sig själv. Jag ropade på mamma, ingrid och pappa men ingen av dom svarade. Efter en stund gick jag för att leta efter mamma, pappa och Ingrid tills jag hittade en lapp där det stod: Hej! va inte rädd vi kommer snart hem och vi kommer att berätta för dig vad det är som har hänt. Om du blir hungrig finns det en ostmacka i kylskåpet.
När jag hade läst klart lappen kände jag att mina ögonlock vill stängas då gick till vardagsrummet för att sova på den grå mjuka soffan.
Samtidigt gick jag till köket för att äta ostmackan. När jag tog ett bett känns det som om det var en stor isbit inne i min mun.
Plötsligt hörde jag att någon höll i dörrhandtaget och öppnade dörren, då rusade jag till ytterdörren och såg mamma. Jag tittade på mamma och såg att hon såg hur hon darrade av rädsla, och jag såg hur hon torkade bort tårarna från hennes kind.
- Har det hänt något, sa jag nyfiket.
- Nej ingenting har hänt, vad ska det hända, sa mamma glatt.
När jag vill in i mitt rum stoppade mamma mig:
- Kom vi ska till sjukhuset, sa mamma med låg röst.
- Varför då, har det hänt något med Ingrid eller pappa.
Där började tankarna snurra. Varför ska vi till sjukhuset när mamma sa att ingenting har hänt?
Efter en halvtimme gick jag ut till bilen. Vad konstigt att bilen är grå när vår bil är vit. När mamma kom frågade jag henne varför bilen var grå. Då sa hon att bilen är vit, är det något fel på dig.
En stund efter var vi påväg till sjukhuset. Jag blev ganska snurrig, det kändes som att väggarna snurrade omkring. Där kändes det som om jag höll på att dö, men som tur var vi framme vid sjukhuset. När vi var där inne såg jag pappa men inte Ingrid.
- Pappa var är Ingrid, undrade jag.
Pappa stirrade på mamma och svarade:
- Hon svimmade i skolan så vi hämtade henne hit.
Det kändes att något var fel, något konstigt med mamma och pappa.
Just då tröttnade jag och somnade i min mammas mjuka höft.
Två timmar vaknade jag och ser en doktor från sjukhuset kom fram till oss, min mage drogs ihop av rädsla, men jag vet inte vad som hände den minuten, allting blev plötsligt svart.
När jag hade vaknade tittade jag mig omkring men såg bara ett dropp med näring i. Jag stirrade och kände hur allting snurrade på en och samma gång. Jag blev så snurrig att jag kände att något ville ut från min mage, något stort. Jag sprang till en toalett inne i rummet och började spy. Men hur spyr jag när jag inte har ätit någon. När jag håller på att tvätta ansiktet passade jag på att titta på en smutsig spegel i toaletten. Jag var nära på att trilla bakåt när jag såg mig själv. Jag hade mörka blåa ringar runt ögonen, mitt ansikte var ljusgult.
Under tiden gick jag och la mig tillbaka i den vita sängen. Och säger för mig själv:
- Jag undrar var mamma, pappa och Ingrid är, någonting måste var fel.
Därefter somnade jag in i en djup sömn. Men vaknade av att någon håller i min hand. Jag vaknade med ett ryck och ser mamma. Jag såg hur mammas kalla tårar rann ner från hennes kind. Tillslut sa jag till henne:
- Har det hänt något?
- Nej ingenting, mumlade mamma.
Plötsligt öppnade någon dörren till rummet, det var en doktor som såg sorgsen ut.
- Tyvärr, Ingrid är död, vi kunde inte få någon kontakt med henne!!
Jag sa för mig själv att det måste vara en dröm, det måste var det.
- IIIINNNNGGGGRRRIIDDDD, skrek mamma.
Pappa kommer rusande in,
- Vad har hänt
Doktorn tog pappa till ett hörn, efter att dom hade pratat klart ser jag att pappa blev ganska yr så han satte i sängen i den vita sängen. Jag fattade ingenting. Men tänkte efter vad doktorn hade sagt, där började allting:
- Vem ska jag nu bråka med hela tiden, jag har inga SYSKON.
Efter några dagar pappa och mamma hade ringt hela släkten och berättade vad som har hänt, då bestämde vi när Ingrid ska begravas. Jag hade inte än fattat att Ingrid inte finns längre, att hon är borta för alltid.
Till slut var hela släkten i kyrkan för att begrava Ingrid. Alla började vråla och skrika, mest mamma, pappa och jag. Jag fick feber men gick ändå till kyrka. Klockan 15.17 skulle Ingrid begravas. Men jag tänkte inte så mycket på det.
Ting ting ting: En ringande klocka. Alla i släkten gick ut i gården för att be och för att se Ingrid för sista gången. Min mamma och pappa var bleka i ansikten. Hade stora blåa ringar runt ögonen, men jag ingenting.
När vi var hemma kändes det konstigt, för Ingrid var inte här. I mina drömmar drömde jag att Ingrid var i knipa, och där kunde jag inte somna
på nätterna.
Efter tre års Ingrids död var mamma gravid med en liten tjej. Hon var gravid i 8 månader, så hon skulle snart födda. Några veckor vaknade mamma upp med ett skrik. Hon ropade på pappa och sa till honom att hon måste till sjukhuset. Mamma var kvar med sin röda mjukis pyjamas och pappa tog på sig ett par blå jeans och en skjorta. Jag hoppade hög och skrattade fnittrigt av glädje, för att jag skulle få en lillasyster. Efter ett par timmar öppnades dörren, och jag kutade till dörren, men det var pappa som köpte lunch till mig. Han köpte japanska makaroner och lite kött och currysås bredvid.
- Pappa hur går det för mamma, har hon fött, sa jag glatt.
- Ja nästan hon håller på, men vi ses sen jag måste gå, sa pappa. Gud vad jag längtar att få en lillasyster, men det gick två dagar och dom hade inte kommit tillbaka. Då bestämde jag att ringa pappa. Piiiiip piiiiip: telefon som ringer.
- Hej pappa!!! När kommer ni hem.
- Emmmmm vi kommer imorgon men längta inte för mycket, sa pappa snabbt.
I denna här händelsen har jag lärt mig att ha tålamod och att inte längta
så mycket. Och jag fick trots allt fick jag en lillasyster som heter Nina. Hon har blåa ögon, ljus brun, vit brun i huden och jättesöt.
Aiat 5b
Instängd
Jag skulle gå till skolan med Ali som är min bästa vän. Vi går alltid till skolan tillsammans. Där är Ali, han hade på sig gråa byxor och en blå jacka. Han började skrika som alltid.
- Leonardo, Leonardo varför är du sen, vi börjar snart, ropade jag.
Jag sa okej vi hinner kom igen vi springer och sedan sprang vi.
Nu måste vi gå förbi bokskogen där det finns ett stort hus med tolv rum.Det är Jättegammalt hus byggdes för tio år sedan. På vägen ser jag Alex som är en stilig kille han har på sig halsband och örhänge. Vi brukar kolla extra på honom för alla i skolan älskar honom och han har på sig dyra kläder och alla är rädda från honom i skolan. Eftersom att alla elever går efter honom man kan säga att han är deras boss.
På rasten går jag och Ali till skogen. Vi sitter där och vi spelar med våra telefoner Vi går dit nästan varje rast. Efter 5 minuter hör vi ljud från stora huset.
- Ali kom vi går in till huset sa jag.
- Någon kanske har flyttat in till huset mumlade Ali.
Då gick jag och Ali gick in huset och öppnade dörren då hör jag någon gå upp på trappan. Jag gick efter för att se vem det var då hör jag en smäll från dörren och Ali var inte där. Samtidigt sprang jag till dörren men den var stängd jag försökte öppna men det gick inte. Då kom någon ner från trappan. Jag stängde mina ögon, mitt hjärta började dunka och tårarna började rinna.
Plötslig öppnar jag ögonen efter bara några sekunder då ser jag en lång kvinna med grönt hår och en vit klänning. Hon sa du ska dö jag ser två män kom mot mig och de tog mig de höll mig och kastade in mig i ett rum. Då ser jag tio barn, det doftar blod, det var också barn som grät och skrek. Efter några minuter ser jag Ali. Sedan sprang han till mig och kramade mig. Vi började skrika släpp ut oss samtidigt kom samma män som slängde mig i rummet och tog Ali. Jag försökte hjälpa honom men det gick inte. Jag väntade på Ali min hjärta dunkade och jag satt i hörnet tänk om dem har dödat honom.
Efter en stund kom männen igen och tog en ny person. Några minuter senare så märkte jag att en av dem hade tappat sin telefon. Jag tog den och ringde polisen. Jag sa till polisen att vi var i ett ödehus i bokskogen. Jag väntade och väntade då ser jag någon som öppnar dörren en av dem pekade på mig. De kom och tog mig när vi precis hade gått ut från rummet kom polisen. Polisen tog de två som höll mig.
Polisen hjälpte barnen och letade efter Ali. Vi hittade Ali när kvinnan skulle döda honom gick polisen och stoppade henne.
-Till slut tackade vi polisen och vi bad honom att köra oss hem.
-Ja det klart hoppa in i bilen
Där ser jag min mamma och pappa jag berättade för vad som hänt. Båda två bara gapade, mamma simmade och trillade med en duns ner i golvet. Pappa blev som han ofta blir när han blir rädd, han blev arg och ville slå männen som gjort mig illa. Han sparkade omkring sig men jag lyckades tillslut lugna ner honom. När pappa lugnat sig och mamma vaknat till liv tittade vi oss runt i huset, hämtade min lillebror popcorn och vi började äta. När vi åt popcorn frågade min mamma vad har du lärt dig av det som hände idag. Jag har lärt mig att inte blanda in mig i saker som inte handlar om mig.
Bilal 5b
En kall dag tänkte jag och Kasper prata om hur det hade gått i skolan för att jag och Kasper hade inte gått i samma skola. Klockan var vid halv ett de var väldigt kyligt ute men vi bestämde oss ändå för att gå ut och promenera vi sjön. Plötsligt ringde Kaspers mamma för att fråga vart han var. Kasper berättade att han var vid sjön. Jag sa till kasper att vi borde gå och handla läsk och några chokladbitar eftersom det var lördag idag. Han svarade mig och sa ja det kan vi verkligen göra. Vi gick och gick ända tills vi var framme vid affären. Jag tog en kall läsk och en chokladbit Kasper bestämde sig för att ta samma sak som mig. Jag och Kasper gick ut från affären eftersom klockan hade blivit snart halv tre.
Jag och Kasper tänkte gå hem. Kasper vill följa med mig hem. När jag var framme vid dörren så såg vi en man kolla på oss. Mannen gömde sig bakom träden. Vi gick in och spelade dataspel. Kasper
hade fått ett sms från sin mamma det stod att han måste komma hem för att äta lunch. Jag följde Kasper hem, ända fram till dörren och sa till han: - Adjö! Vi hade en väldig bra dag. När Kasper gick in och stängde dörren så öppnade Kaspers mamma dörren och sa till mig var försiktig. Jag sa det ska jag.
Efter när jag gick några meter framåt så såg jag mannen som gömde sig bakom trädet. Mannen sprang emot mig och jag visste inte vad jag skulle göra jag började darra. Han tog i min hand hårt, handen blev alldeles röd, varm och gjorde ont och satte in mig i bilen. Bilen var grå och luktade gammal mat, det låg burkar och gammalt skräp på golvet.
Han körde så fort så att jag började skaka mig. Jag sa till mannen vart ska vi gå vad vill du ha från mig. Han sa ingenting tills vi var framme han tog in mig till ett mörkt kyligt rum och då var klockan var 21:30. När jag satte mig i rummet så hörde jag ett tjut och de luktade som fan. Jag tror att det var polisen som leta efter mig och att mina föräldrar är oroliga. Jag var ledsen och började gråta. Jag kände mig ensam och rädd.
Nästa morgon var klockan 8:00 det var en måndag det var iskallt i rummet som att jag kunde inte alls röra på mina händer. Mannen kom in och satte sig i soffan och han la kniven på bordet. Han kom fram till mig och la kniven vid min hals jag blev livrädd och skakade mig: Han tog kniven närmare och närmare. Jag tänkte att min sista stund var kommen.
Men jag lyckades stampade på hans tår och sprang ut. Han hade glömt låsa dörren så jag sprang ut så fort som jag kunde. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag sprang och sprang ända när jag var framme vid motorväg och där såg jag en polisbil. Polisen stannade och de frågade mig vad heter du jag sa att jag heter Mohammed. Polisen sa kom med oss vi ska ta hem dig till dina föräldrar jag blev över glad. När vi var framme vid dörren så öppnade jag dörren och jag och mamma titade på varandra och jag sprang till min älskade mamma och kramade henne så hårt jag kunde och sa till henne jag hade saknat dig mamma min älskade mamma. Jag kände mig ensam utan dig.
Min mamma tackade polisen och polisen frågade mig vad var det som hände jag sa att han tog in mig i ett kallt och mörkt rum och han ville mörda mig. mamma såg ledsen ut och kramade mig. Polisen sa till mig vet du var han bor. Jag sa jag vid hårt vägg i ett gammalt hus. Polisen körde så fort de kunde när de var framme så såg de mannen och grep honom. De tog ut honom och satte honom i bilen. Polisen körde till stationen och frågade han frågor. De frågade han varför gjorde du så mot en 10 årig kille han sa för att han var hotad efter som jag hade lånat pengar och inte lämnat tillbaka de. Polisen tog in han till fängelset. Polisen kom till oss och sa att vi har räddat ut allting du behöver inte vara rädd nu. När polisen gick så hörde att någon knackade på dörren. Jag öppnade dörren och såg att det var Kasper min bästa vän han hälsade på mig och vi lekte med varandra så att vi började skratta mycket och vi hade roligt med varandra. 
Mohammed Daher 5B
Kan vi inte låtsas som om ingenting
som om har hänt .
Det är augusti och en mycket varm dag. En flicka som heter Ida har börjat skolan. Det är hennes första skoldag i Sverige för hon hade precis kommit från Syrien tillsammans med sin familj. Ida har flytt från krig till Sverige. Hon är 14 år och går i klass 7A och hon är en jättetrevlig flicka. Ida var väldigt ordentlig och lyssnade på sin mamma och på sin familj, för hennes familj är allt som hon har. Hon älskar sin familj mycket och hon är jätteglad för att hon ska börja skola igen. Hon lärde sig språket jättesnabbt. Ida och hennes familj kom med en annan familj från Syrien och i den andra familjen hade Ida sin bästa vän Emma. Tyvärr hade Emma blivit sjuk. Eftersom Emma var sjuk kunde hon inte gå i skola.
Efter några månader började Ida umgås med nya vänner som hette Johanna och Rebecka. De två var 7a:s coolaste och tuffaste tjejer och inte speciellt snälla. De tänkte mest på sig själva men Ida visste inte det. Hon blev deras vän och tänkte att nu är vi bästa vänner.
Nästa dag efter skolan skulle Johanna och Rebecka åka bussen till stan för att shoppa kläder. De frågade Rebecka:
- Kom med till stan Ida och shoppa med oss! sa tjejerna.
Ida tvekade en stund för hon vet att hennes mamma har sagt att hon aldrig får åka med någon hon inte känner. Men Ida vågade inte säga nej, för hon ville ju vara deras bästa vän och har glömt sin gamla bästa vän Emma.
Bussen körde iväg från hållplatsen och flickorna som satt längst bak i bussen skumpade upp och ner av bussens rörelser. Johanna och Rebecka var jättesnälla mot Ida och de skrattade och skojade hela vägen in till stan. Sedan går de inne i stan. När de går och letar efter en bra restaurang säger plötsligt Johanna och Rebecka:
-Ida titta där en mycket bra restaurang ska vi går där inne, där har glass och där har mycket bra mat? Frågade Johanna och Rebecka
- Men jag kan...
Ida hann inte svara färdigt innan flickorna tog henne i armen och gick in på den dyra restaurangen. När de kom in på restaurangen kunde man höra vacker musik bakgrunden och det luktade städat. Flickorna åt massor av pizza och drack coca cola tills de inte kunde röra sig längre. Plötsligt reser sig Johanna och Rebecka upp och säger att det är dags att gå.
- Vi väntar utanför, sa Rebecka snabbt.
- Men…., sa Ida.
Återigen hann Ida inte ens svara flickorna innan de hade gått. Kvar stod hon med en nota på 300 kr som hon fick betala själv.
När Ida kom ut från restaurangen stod tjejerna och väntade på henne otåligt. De ville gå klädaffärerna och titta på dyra jeans. Rebecka och Johanna sa inte ens tack för att Ida hade betalat maten och drycken utan bara vände sig om och gick armkrok hela vägen till shoppinggatan. Ida kände att det högg till i magen, några tårar rullade ner för kinden men ingen av flickorna såg det för de var redan framme vid H&M och på väg in mot jeansen. Flickorna testade massor av jeans och efter ett tag hade alla tre hittat ett par som de tyckte om. Ida hade bara 100 kr och det räckte precis till hennes jeans. Plötsligt lägger Rebecka och Johanna varsitt par jeans i Idas knä.
- Här har du, betala du så väntar vi utanför. sa tjejerna.
- Men jag….
Igen hann Ida inte svara innan flickorna hade gått. Kvar stod hon med tre par jeans som tillsammans kostar 400 kr. Ida stod länge och funderade. Vad skulle hon göra? Tillslut la hon jeansen under jackan och gick ut från H&M.
Samma sekund som Ida går ut från affären går larmet. Det tjuter så högt att det börjar pipa i öronen. Rebecka och Johanna stod med stora ögon och tittade på Ida. Ida vände sig om och såg en vakt komma och när hon vände sig mot flickorna igen såg deras ryggar lång borta på gatan. De hade sprungit det snabbaste de kunde när larmet gick. Kvar stod Ida med en arg vakt bredvid sig.
Idas pappa slog igen bildörren med en smäll. Han gick med långa steg in på H&M. Ida stod fortfarande kvar med vakten och när hennes pappa kommer fram till Ida ger han henne en lång och hård kram. Ida berättar för vakten och pappa precis vad som har hänt. Båda förstår och vakten säger att Ida bara kan lämna jeansen och åka hem med sin pappa. Men om hon hade varit äldre hade de varit tvungna att ringa polisen.
Ida och pappan åkte direkt till Emmas hus. Ida hade aldrig saknat Emma så här mycket förut. När de kom fram berättade Ida igen vad hon hade varit med om. Emma hade stora ledsna ögon och när Ida var färdig kramade Emma henne länge och hårt.
- Förlåt mig för att jag inte har varit din vän den senaste tiden, sa Ida.
- Jag förlåter dig Ida, du kommer alltid vara min bästa vän.
Amela 5a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar