Vinnare i Kamratpostens tävling

Förra terminen hade Kamratposten en novelltävling. Många av våra nuvarande elever i årskurs sex valde att delta eftersom många gärna vill visa upp sina texter. Vi hade länge letat efter en passande novell tävlingar men inte hittat något som passade mellanstadieelever så vi blev väldigt glada när vi blev tipsade om KP´s tävling.

I fredags fick en av våra duktiga skribenter reda på att hon hade vunnit novelltävlingen. Hon vann ett presentkort och hennes text kommer att publiceras i Kamratposten i november - 2017.

Vi säger stor grattis till Sumeja i 6b och är väldigt, väldigt stolta över henne! Vi hoppas också att hennes vinst kan inspirera andra elever på skolan.


Ska jag våga säga det här?

Det var onsdag och kl var 13.00 och jag satt på svenskalektion. Jag skulle sluta skolan om en halvtimme men jag längtade inte till dess. Hela klassen satt och jobbade på sina datorer men jag tittade bara på klockan av oro. Jacob, Jim och Johan är på mig hela tiden. Jag brukar kalla dem för J-mobbarna. Jag orkar inte tänka på de varje dag på sista lektionen. Jag måste springa hem bara för att undvika dem efter skolan. Vad har jag gjort dem?

-      Okej alla städar undan nu det är dags att gå hem sa Karin. Karin har svart långt, långt hår och massa tatueringar på armarna.

 Jag tittade på J-mobbarna och såg jag att dem hade något i väskan. Dem hade grädde som man sprejar. Vad skulle dem med den till? J mobbarna var allihop blonda och hade stora ilskna ögon och alla tre hade en sak gemensamt. Dem är mobbare alla tre.

Nu måste jag springa hem innan det får tag på mig igen. Jag försökte gå ut från klassen så fort som det gick. Jag tog på mig mina skor snabbt och tog alla mina böcker från mitt ljusröda skåp som det fanns allt möjligt i. Men då hör jag det bakom mig!

-Du Robbin gillar du gräddtårta? Sa Jacob.

- Eh ibland sa jag med en darrig röst.

Alla tre kom fram till mig och Johan tog upp grädden från sin väska. Just då känner jag klumpen i magen. Den blir bara större och större för varje sekund som går. Jag gissade på att dem skulle spreja grädde på mig! Jim och Johan höll fast mig mot väggen medan Jacob sprejade för fullt. Varför gör dem såhär mot mig? Varför just jag? Jag står inte ut längre!

Jim och Johan släppte mig och alla gick sin väg. Jag springer till toan och ser mig i spegeln. Jag ser en pojke med ett ansikte täckt av grädde och ett par ledsna blåa ögon som snart släpper tårar. Jag tvättade bort grädden så gott som det gick men lukten gick inte bort. Jag mår illa av mjölklukten som finns på hela mitt ansikte.

Jag väntade på toaletten tills alla gått hem från skolan.

Medans jag väntade kände jag hur tårarna rinner ner från mina kinder och på mina byxor. Jag har gråtit nog att fylla ett hav. Jag är iskall av ilska och ledsamhet och tänker på att jag hela tiden blir mobbad i skolan! Vad ska jag göra? Jag måste göra någonting! Det är knäpptyst utanför toan så jag smyger ut och springer hem. Jag känner luften blåsa mot mig och samtidigt andas jag in mjölk lukt från mitt ansikte. När jag var framme hemma smög jag försiktigt in i huset och snabbt in i duschen. Vi bodde i ett mysigt gult hus med en trädgård som var stor och med massa blommor. Stanken från mitt ansikte blev bara äckligare för varje minut som gick.

Jag känner vattnet rinna på min kropp och mitt ljusbruna hår är svart i vattnet. Just då när jag skulle tvätta mitt ansikte fick jag en ide på hur detta kunde få ett slut. Imorgon kommer jag försöka säga ifrån. Det blir nog svårt men det är den enda lösningen.

Jag går igenom skolkorridoren och in på lektion. Vi skulle ha matte det värsta ämnet jag vet. Ebba var vår mattelärare.Hon ser snäll ut men ibland kan hon vara riktigt irriterad. Ebba har gröna ögon,mörkbrunt hår och en kjol med en rosa tröja. På rasten kom J mobbarna fram till mig. Jag visste vad som väntade.

-Hej Robin hur är det med dig idag då sa Jacob?

-Bra tack, svarade jag med en nervös röst.

Ge mig hans väska sa han till Jim med en arg och irriterad röst! Han öppnade min väska och tog bort korken från en flaska med apelsinjuice. Nu måste jag säga det! Jag hör att det redan plaskar i min väska. Jag kunde inte säga det jag hade fått stryk av dem annars. Min hopplösa plan fungerade inte alls.

Jag måste komma på något annat bättre. Nästa gång är jag beredd! Detta är min mardröm som sker på riktigt.

 Jag går in på lektionen med en väska som var full av apelsinjuice. Efter lektionen gick jag ut på rast och då ser jag dem vänta på mig. Jag gör mig beredd och dem kommer fram till mig.

Stackars lilla Robin som inte har några vänner och blir mobbad säger Johan och skrattar. Dem andra skrattar och säger ja men vad synd då. Detta går ju perfekt tänkte jag. Nu kommer du åka på spö sa Jim och nickade till Jacob. Precis när Jacob försökte slå mig höll jag hans arm och sa: tror du att du kan styra över mig? Jag orkar inte vara den utsatte mer. Alla tittade och blev chockade. Jag släppte hans arm men frågan var Ska jag våga säga det här? Jag sprang in i klassrummet och hörde springande steg efter mig. Karin var där inne perfekt nu kan dem inte göra något.

-Karin lyssna på detta sa jag stolt.

 Jag tog fram min telefon som jag hade spelat in allt med. Jag tittade på pojkarna och såg att dem såg skraj ut. När inspelningen var slut tittade Karin på alla killarna med arga ögon. Så ni har mobbat en kille som inte gjort er något? Jag ska ringa hem till alla er sedan för vi se vad som händer. Nej snälla ring inte pappa jag kommer inte få mitt tv spel som han lovat sa Jacob med rädd röst. Det verkar vara ett bra straff dig då ska Karin. Gå ut alla tre nu. Detta var det bästa jag någonsin hade gjort i mitt liv.

Sumeja, 5B.